Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min far lefde, gick det annorlunda till i
gården. Vb. Fsv. skor. m. sko; fn. skór; fht.
scuoh, scuah, scûh, schoh; fe. scòh, scò, scei; ffris.
skô; e. shoe; d. sko; moes. skohs, m. skoh. n.
Grimm har sammanställt moes. skohs med
skevjan, att gå, så att sko eg. betyder: det hvarpå
man går, liksom lt. calceus, af calcare terram.
Bar·skodd,j adj. som nyttjar skor utan
strumpor. Vb.
Gukku-skor, s. kukku.
Näver·sko-mil, s. näver.
Sko sig, v. r. 2 vid försäljning eller uppköp
åt andra o. s. v. göra sig oloflig vinst; vinna
på något företag, hafva fördel af. Allm.
Sko-dräng, m. stöfvelknekt. Bl.,sk.
(Ö. Göinge).
Skò-fång, n. 1) läder till skor. Sko-virke.
n. id. Sm.; 2) färdig skodon, ”Nytt
sko·fång”. Bl.
Sko-hammare, m. hammare, som skomakare
nyttja. Bl. D. skohammer.
Sko-klämma, f. sko som klämmer. Sm.
Sko-los’n (pl. skolosär), adj. sko-lös:
barfota. Dl. (Våmh.,Mora). Fn. skólauss, som
är utan sko; n. skolaus.
Skó-los-per, m. björn: skämtsamt. F.g.:
Per utan skor. Dl.(Elfd,).
Skomakare·bråte, m. hvarjehanda
skomakareverktyg. Sm.
Skomakare-skryla, s. skryla.
Skomakare·skagg, n. Pedicularis palustris.
Sdm. Jfr frier, lie-varg, skogs-frier.
Skomakare-svärta, f. viktriol. Sm.,bl.
Skómmare, m. skomakare. Mp.,nk.
Skómmar, Vb.: skomare. Fl. (Pargas); skómmer
el. skömmörä, V.Dl.(Nås); skammare. id. Nk.
Skómra, v. a. 1 sy skor. Mp. Skomm el.
skómm, v. a. id. Vb.
Sko-reka, sko-reku, s. räkå.
Sko·renna på is’n, skrilla, slå kana på
isen. Dl.(Malung). Jfr ränna.
Sko-slet, s. slita.
Sko-snor, n. tråd, hvarmed kängskor sys
och lappas. Vb.
Sko-stråk, n. trase (vanligen af gammal
strumpsock) till rengöring af smuts på skodon.
Bl. Sko·stråg, n. id. Sk. Af sv. stryka, v. a,
tergere.
Sko-träLing (pl. -ar) el. sko-teling m.
socka, som sättes inuti skon utanpå strumpan då
det är kallt. Gstr.
Sko·träng, n. 1) skotrång, klämning af
trånga skodon. Vb. Sko-tvång, sko-tjång, n.
id. Sm.(Östra h.); 2) skoskaf, deraf
uppkommet. Vb.
Sko-tuppa, f. väg·groblad: Plantago major.
Dl. Kämpar, m. pl. Sk.; slås-kämpar, m. pl.
id. Sm. Sko tuppa är ett mycket märkvärdigt
namn på Plantago major, hvilken växt nästan
alltid infinner sig på trampad mark vid vägar,
hvaraf det i danskan och svenska
landskapsmål vanliga namnet vägbreda och i e. dial.
waybread. I norra Amerika fanns örten ej
före Europeernes ankomst; nu så snart en
Europé gått fram, infinner hon sig, hvadan
Indianerne kalla henne ”de hvites fotspår” och
tro att hvar dessa trampat markon uppväxer
väggrobladet. Jfr Fries, bot. utfl. 1, 176.
Sko-tåter, f. pl. dåliga skor. Sm. S. tåta.
Skoä (ipf. skodä, p. p. skoen), v. a. sko.
G. Fn. skúa; fe. scôjan.
Skrikk-sko, skrill-sko, skrinn-sko</i>, s. skrida.
Sne-sko, s. sneisn under snida.
Spring·sko, m. skridsko. Dl.(Mora,Orsa).
Spänn-sko, m. svartsko med spänne;
herremanssko. Vb.
Svart-sko, s. svart.
Svass-skodd, s. svasska.
Trol-sko, s. trol.
Skoffs-ord, skoffs·ol, n. pl. stickord. Vg.
Jfr fn. skop, n. spott, hån.
Skófta 1, v. n. 1 sålunda arbeta. Nästan
allm. N. skofta, hvila ut efter ett arbete:
holl. schoften.
Skófta 3. f. fruntimmer som lättsinnigt
löper omkring: lättsinnig qvinna. Götal.
Skófted, adj. lättsinnig; cm fruntimmer.
S.Sk.
Elv-skog, m. skog, träd långsåt en elf. Vb.
Kubb-skog, m. bärskog, tjenlig till
sågblock; timmerskog. Sm. S. kubb.
Skoga, v. n. 1 jaga, gå på jagt i skogen.
”Gå å skoga”. Mp.,ög. Skog (ipf. -ä), v. n.
id. Nb.,vb. Fsv. sköghia, v. a. jaga. VML.:
skögning, f. jagt. VML. HL.
Skog-gadd, adj. verb. öfvervuxcn med skog,
skoglupen. Vb.
Skogje-gänta, f. vallpiga, fäbodpiga. Hs.
(Ljusdal).
Skogs-besse, m. en insekt, som biter sig
fast uti djurs skinn. Fl. (Ingo).
Skogs-blakkä, f. skogsmus: Mus sylvaticus.
Sdm.
Skogs-blå-bär, n. blåbär: Vacciniuim
Myrtillus. Hs.(Jerfsö). Glas-bär, n. Hs. (Bj.);
skogs·ber, n. id. Dl. (Orsa). I andra
munarter slynnon, slinner, bölljon.
Skogs-byskje, skog-biske, n. tät småskog.
Hs. (Bj.).
Skogs-frier, f. pl. Pedicularis sylvatica.
Sveal. Af moes. frius, n. köld. Ordet frius
förekommer troligen också i det gamla
svenska namnet fredlösa (eller fråssört),
Lysimachia. Jfr vide-gräs.
Skogs-gata, f. i skogen upphugges
rågång. Vg.
Skogs-humle, m. pors: Myrica gale. Vm.
Gl. sv. (Tillandz) skogshumble, gallhumle.
Skogs-hund, m. räf. Ög. m. fl. Jfr L. F.
Rääf, saml. 1. 36.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
