Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - SKJUV ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skeba, v. a. 1 rifva ihop, rufsa ihop. Hl.
(Skällinge).
Skóff, m. bordlåda. N. Bhl. Skuff, m. låda
(i en byrå, skänk); skuffert (pl. -ar), m. id. G.
Skóffa 1, 1) större skofvel af trä. Allm.
Sköffla, f. handskyffel. Kl.; sköffel (el.
stjöffel), f. skyffel. Vb.; sköv, skövv, skövvel
(hårdt k), m. id.; deraf mög-sköv, m. Sk.; 2)
skopa, öskar. Hl. Swz. schuefe, f. skopa af
trä; d. skovl, skyffel: fe. scojl; e. shovel; e.
dial. shovl, (Cravcn 2, 120); fht. scûvala,
scûvila, f.; mht. schaufel.
Skóffa 2, v. a. 1 skyfla. Sk.,hl.,vg.
Skóffla, v. a. 1 skyffla. ”Skóffla gångarne
i haven”. Skövla, id. Sk. Sköffla óm, v. a.
kasta. t. ex. säd. Sm. D. skovle; d. d. skovle.
Skol, m. skofvel. Fl. (Ingo). Fsv. skovil,
m. id. Birg. Up. 3, 88.
Skov, n. 1) eg, skufvande; 2) slag, stöt, tag
(för att skjuta undan). ”Ge (någon) ett skov”.
Vg. (Skarab.).
Skussa, v. a. o. n. 1 1) skuffa, knuffa. Kl.
(Madesjö s:n); 2) föra fram och tillbaka, t.
ex. yxan på en slipsteu. Hs.
Skuss, n. 1) stund; 2) gång. Hs.
Skuv, n: skof, mellantid, omgång.
Vb.,hs.,vl.; deraf mela·skóv {mela·skóv), n. mellantid.
Vb.; skuv-tals, adv. skoftals, i omgångar,
ryckvis, stundtals, stundom. Allm.; i skjuven, adv.
Vl. (Elfd.); skóvom, adv. id. ”Skóvom sä,
skóvom sä”. Nb.,vb. (Ns. schöweswyse, id.);
sköve, m. omgång af brödkakor, på en gång
inskjutna i ugnen. Sveal.
Skuvug, adj. ombytlig. Hs. (Db.).
Skövv·kärra (första k hårdt), f.
skottkärra. Vg.
Av-sköLor, f. pl. afklipp; små lappar och
remsor, som skäras af och bortkastas.
Skommar-avskölor. Vm.
Av-skörd, m. fårmärke (då örat är tvärt
afskuret). G. Fn. afskurdr, m. afskuret hörn,
afskärning: n. avskur.
Horn-skär, n. (eg. hörn·skär), hörnmått,
ett slags mått från hörn till hörn, då man
insätter fönster. Sm.
Skär·dun, adj. harmynt. Dl. (Mora). Fn.
skarđi, som är harraynt (cogn.); fsv. skardh,
skard, n. skår. S. F. S. 5, 8. Didr. af B.
316: 14.
Sker, n. liten sax. G. Skära, f. större
sax. Bhl. Fn. skæri, n. pl. sax; fht. scera;
nitt. schere.
Skeru, f. handskära (för att afskära säd på
åker). Vb. Skero (l. stjero), f. Nb. (Ö. Cal.).
Skjor-blomma, f. (egentl, skateblomma);
prestkrage: Chrysanthemum Leucanthemum. Fl.
(Öb.). Jfr skär 4, här nedan.
Skjur, f. skördetid för säd. Nk. Sköl. f.
1) skörd; 2) den delen af åkern, hvarest
skördemannen går fram och slår med lien; deraf
legä-sköl, f. den del af åker der säden ligger
nedböjd af regn eller storm: ståna sköl, f. den
som står upprätt. Sköl-gäll, n. litet
skördegille; battre måltid jemte annan traktering
efter slutad skörd och inbergning. Skèl, f.
skörd. Hs. (Db.).
Skjur-råj, m. rågaftagning. Råj-skjur, f.
id. Bl.
Skjar-jämn (stjär·jämn), m. knifven
framför en plog. Dl.
Skjur-öl, n. mindre gästabud efter slutad
skörd. Sm.
Skorsa. skossa, f. inskärning, snitt. Ul.
Skersa, skjåssa, f. id. Hs.
Skossa, v. a. o. n. 1 1) skära stora
stycken; 2) lefva öfverflödigt. Ul.
SkuL, n. skåra, inskuret märke i trä. Vg.
Skur, m. märke, skuret i örat på ett får.
G. Fn. skurdr, m. utskärning; sår af ett
skärande redskap. Jfr skörd.
Skurä, v. a. 1 hugga af (stockved) i
knbbar af vedträns längd. G. Skira åv, id. Ul.
Skyra, v. a. afhugga, hugga tvärt af;
grofhugga, afhugga trän på tvären. Svea, Götal.;
skjöjr (stjöjr), id. Nb. (Ö. Cal.). Skör åv
(stjör åv), afhugga. Fl. (Öb.). Jämn~skyra
v. a. såga ett träd jämnt i ändan, sedan det är
afhugget. Bl. Skyyr (ipf. skjul, sup. skjult),
v. a. 1) afhugga (stockar); 2) göra skyror. Vb.
Fsv. skyra. v. a. skära; fe. scyran.
Skyr el. skör, f. inskärning i trä med knif
eller yxa; tvärhuggntng i en stock. Sne-skyr,
tvär-skyr, f. sned eller rak inskärning,
inhnggning. Vb. Skyr, f. 1) sågning; 2) afskärning,
en längd af ett trä. Bl.
Skyr-an(d), f. skördeand. Kl. Sköl-ann,
f. id. Vl.
Skyrd, m. mindre vattenledning ur sjö, å
eller bäck. Sm. Skör, m. ett djupt dike eller
en större rännil med vatten. Kl. Fsv. skyrd,
m. gräfd kaual. K. Kristoff. L.L. B.B. 34: 4:
fn. skurđr, m. utskärning; grop.
Skyr-tväit, m. spån som faller från
skyran. Vb. Skör-tväit (stjör-tväit). Fl. (Öb.).
Skyrva (stjyrva), f. brosk vid nedre delen
af bröstbenet. Dl. (Elfd.). N. skjerving.
Skyr-yks, f. huggyxa, kortskaftad yxa. Vb.
Skyryksa, sköröks, f. Svea-, Götal. N. skørøks.
Skår 1, f. & m. 1) bredden af liens
huggvidd; slåtterkarlens linea; så mycket säd, som
afskäres mod lien i ett hugg. ”Huggen breda
skårer!”; 2) den rad hvari gräs och säd faller
vid afhuggningen. ”Kornet ligger på skår”.
Götal. ”Gå i skår el. på skår”, säges när
slåtterkarlarne slå efter hvarandra i en viss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
