Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- R
- RÖR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Draka-rör, n. stenkummel, hvarest draken
bor. Godset, som der gömmes, säges vara
draka-medel. Man håller dock före, att sådana
nedgräfda medel, tillika med draken, som
rufvar öfver dem, sjunka för hvarje år allt
djupare och djupare ned i jorden. Sm.,bl. (nära
Karlshamn).
Jätta·rör, n. stenkummel, hvarpå jättarne
offrade till sina gudar. Sm.(Värend). Jfr S.
Nilsson, Skandinaviska Nordens ur-invånare.
Bronsåldern, andra uppl. s. 73.
RÖRLIGT, adj. n. rörande, bevekande. "Dä ä
så rörligt att se". Kl. Af sv. röra, v. a.
väcka rörelse.
RÖR-SóPP, s. sópp.
RÖS 1, n. stenröse. Bl.,hl. (Värö). Rös, röis,
f. & n, 1) id. Rösi, f.; stain-röis, f. Vb.; rösja,
f. Sm.; rösa, f. Nk.: sten-räs, n, id. Ö. Dl.; 2)
hög af mull, spånor, skräp m. m.; deraf
mull-röis, n. jordhög; spån-röis,ß n. spånhög. Vb. Fsv.
røse, n. stenröse; fn. hreysi, n.; n. røys, f.; d.
røs el. røse, id. (Moth).
Harg-röse, n. mycket stenigt ställe. Sm.
S. harg.
Rössle·vesla (rössle-viska, russel·viska), f.
lekatt: Mustela herminea. Hl. Röte-vissla, f.
id. Vg. m. fl. Ressel-vissla (rissel-vissla), f.
1) id.; 2) falsk menniska som ställer sig in
genom sqvaller; örontasslare. Vg. (Elfsb.).
Fsv. røse-visla, f. lekatt. S.F.S. 6, 360; fn.
hreysi-vesla, f. (Rimbegla, 356). Jfr visla.
RÖS 2, s. rör 1.
RÖSE, m. en karl, som är för något särdeles
utmärkt. Dls.
RÖSJA, f. rysja. Sm. Räuso, f. G. D.
fiske-ruse; fht. riusa; mht. riuse; nht. reuse, id. Jfr
moes. ráus, rör,
RÖSJE-LAPP, m. en skinnlapp som man
håller i handen då man nystar garn för att ej
skada handen. Sm.,sk. D. d. russilap.
RÖSKA, s. ruska 1.
RÖSKE, s. rot.
RÖ-SOT, s. raud.
RÖSSEL, rössla, s. ris 1, rot, russla.
RÖSSLING (pl.-ar), m. litet muntert barn.
”Prosten har många rösslinga(r)”. S.Sk.
RÖST 1, adj. stor, stark och liflig. Fsv.
røster, a) stark; djerf. S.F.S. 4, 127, 204,
370; b) frisk. Skaftavil, v. 2976; fn. hraustr,
raustr, stark, rask. Jfr raust 2.
RÖST 2, f. skogstrakt. Hj. N. ryst, rust, f.
a) skog, liten skog; b) fjellskog; fn. röst, f. höjd,
backe.
RÖSTA, s. röste 1.
RÖSTE 1, n. 1) (såsom i riksspr.) takröste;
takets resning och gaflar. ”Helt roste”, gaflens
hela bredd. ”Halft röste; tredings röste”. Ög.,
sm.; 2) det öfversta af gafveln. Bhl.(Elfs.).
Röjste, n. gafvel på hustak. Vb. N. ryste, røste,
n. gafvel, takspets; nht. rüst, n. rygg eller öfre,
yttre delen af något.
Bratt-röst (ipf.-ä), v. a. bygga hög
takresning. Vb. Jfr bratter.
Bratt-röstä, adj. som har för hög
takresning. Vb. Bratt-röstar, id. Nk. N.
bratt-røyst.
Rösta, v. a. 1 uppsätta gaflarne på en
husbyggnad. Sm. Röjst el. rööst (ipf. ä), id. Vb.
Röst-moder el. röst-mor, f. den stock i en
husbyggnad, som ligger infäld i
vägg·bands-stókkën, och hvarpå, röstet hvilar; nedersta
eller understa stocken af röstet, den som
ligger närmast fäste-bann(d)e (Nk.). Ul.vb.
Rest·mor, f. id. Hs. (Bj.). N. rystemor, røstmor.
RÖSTE 2, s. róste.
RÖSTE-KLYNNA, s. rysta.
RÖSTE-VANN, s. vann 2 (under vinda).
RÖST·GALEN, adj. öfvermåttan yr och
sjelfsvåldig; stortokig. S.Sk.
RÖTA, v. a. 2 1) (såsom i riksspr.) göra
rutten. Råitä (ipf. råttä, sup. rått p. p. råttar),
röta. G. Rita, v. n. röta. Hs. (Db.); rått, p.
p. n. rötadt; om lin. G.; 2) nöta. besvära,
kosta. ”Han äter å röter”, han gör ingen nytta,
utan kostar att underhålla. Sm. Fsv. röta, v.
a. röta, förderfva genom ruttenhet. VGL.
S.S. 2, 50; 3, 66; royta. GL.; n. røyta, id. Jfr
råt, rotin.
Råit, m. 1) röta. ”Lägga lain äi råitenn”;
2) rötmånad. G.
Röt-måns-väder, n. ostadig väderlek
(såsom ofta under rötmånaden). Ul.
Röt-stókk, m. lat menniska, som ingenting
annat gör än äter och smälter maten. Sm.
RÖTA, rötande, s. riota.
RÖTE, s. rođ, rot.
RÖTE-VISSLA, s. rös 1.
RÖTTA, f. råtta. Sk. Fn. rotta; d. rotte;
fht. roto; ns. rotte, rötte; holl. rat; it. ratto;
fr. rat; sp. raton, id.
Rötte-krud, n. råttepulver, arsenik. Sk.
Ns. rotten-krûd, rötten·krût (B. W. B. 3, 533.
Richey, 217); nht. ratzenkraut; holl.
ratten·kruid; d. rottekrud.
RÖU el. röukk (ipf. o. sup. -a), v. a. färga
(nät) med afkok på bark af al och rönn. Fl.(K.).
Röukk·lagjin, m. def. bark af al och rönn,
upplöst i vatten, till näts färgning. Fl.(K.).
Fin. roukkaan, koka svärta (till nät); rouka
el. roukka, afkok på al, björk och tall till näts
färgning.
RÖV (pl.-ar), m. läkte, som fastspikas utanpå
taksparrar för att därpå, lägga och fastbinda
takhalm. Sk.(Ox.). Rövel (pl. rövlar), m. id.
Sk. (Ing.); deraf rövla, v. a. 1 förse ett
vattentak med sådana läkten. Sk. (Tygelsjö; nästan
föråldr.) Kärnt. rôf, m. ”der dachsparren,
sowie auch die querstangen, woran die bretter
befestigt sind” (Lexer, 202). Jfr. revel.
RÖV, röva-blad, s. räv.
RÖV, röva-våt, s. rauv.
RÖVEL, rövla, s. röv.
RÖVER, s. riv.
RÖVLA SEJ ÓPP, v. r. l. krafla sig upp.
”Han rövlede sej ópp ur sängen”. Sk. (Bara h.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0584.html
