- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
552

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - RÄN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett tågstycke uti; begagnas vid körning att
fästa tistelstången vid tist-hånken, så att
vagnen ej kan skjuta fram och slå oxarne på
benen i utförsbackar. Vm. (Fellingsbro).

Rännä-stång, f. stång, som sammanhåller
fram- och bakdelen af en arbetsvagn. Vm.
(Fellingsbro).

Stall-ränne, n. det lösa loftet af stänger
öfver en stall, der höet förvaras. Vg.,vl.


RÄNSA, v. n. 1 para sig; om bockar. Hl.
D. d. rænse, rænsa (Bornh.) v. n. vara
brunstig; om får och svin; nht. ranzen, vara brunstig.
Ordet är beslägtadt med ränna, v. n. vara
brunstig; råna, id. S. rån 1.

RÄNT (ipf. o. sup.-ä), v. a. o. n. 1) gifva
afkastning. ”Hä ränta ’óm storä dailn hä’n fikk
bodhta åkrom”, åkern gaf honom en ej så liten
afkastning. ”Hä ränta bra å säg”, det gaf god
afkastning; 2) förslå, gå fort. ”Hä ränta vä
arbaitä hans”, det gick fort med hans arbete. ”Hä
räntä int na för’a”, det gick sakta, förslog ej
något for henne. ”Hä ränta int stodht hä’n fikk
dill mats den gånga” det förslog ej mycket det
han fick att äta den gången. ”Hä ränta no na
smått för ’óm där’n for ätt vägjom”, det gikk
tämmeligen sakta (gick ingalunda fort) för honom,
der han for efter vägen. Vb.; 3) tjena till, löna
sig. ”Ast räntar bä ti ga ti”, det lönar sig ej
att gå dit. Fl.(Öb.). Samma bemärkelse i Sdm.
Fsv. rænta, v. a. ränta, afkasta. S.S. 3, 246.

RÄPA 1, f. liten hög af spillning; den på ett
ställe fallna träcken efter boskapskreatur eller
hästar. Häst-, ko-räpa, f. Vg.,bhl. (Elfs.).
Råpa, f. Nk.,ög.(Ydre). N. ræpe, f. koruka; fn.
ræpa, f. flytande orenlighet.

RÄPA 2, s. repa 2.

RÄ-PIPUR, f. pl. 1) eg. rör-pipor; 2) vass:
Phragmites. Dl.

RÄPP m. en vall, som bildat sig på en fuktig
slåttermark (myr-kjöl). Dl. (Åsens by i Elfd.).

RÄPA, räppa-gammal, räpp-tals, s. repp.

RÄR, n. membrum genitale hos menniskor och
djur (t. ex. hästar, oxar). Götal., äfven i Sveal.
t. ex. S. Nk. l, n. id. Vg. (Skarab.).
Reer, pl merabrum genifale viri. Bl. Räjer, pl.
scrotum; pellis quæ testiculos continet. Sm. Reje,
pungsten. Bl. N. rer, el. re, n. membrum
gemtale equi; fn. ređr, n. membrum genitale
viri; fd. rediesten, m. pungsten; d. d. ræder,
pl. pungstenar. (Mlb., dansk Ordbog).

Bagga-rejar, m. pl. pungstenar hos
baggar. Bl.

Hästa·rär, n. membrum genitale equi.
G. (F.). Fn. hestređr, n. id.


RÄS, n. innanmäte; afskräde, fjäll af fisk.
Fisk-räs, n. Hs. (Bj.), nb. (Ö. Cal.), fl.(Nl.).
Res, n. id. Vb. Rest, m. fiskfjäll. Vb. (Nysätra).
Jfr e. roes (of a fish), id.; fn. ræsta, v. a. rensa;
rask, n. innanmäte af fisk.

Rees (ipf.-ä), v. a. fjälla (fisk). Nb.

Ressn, -a, f. 1) fiskråk, fiskfjäll; 2) afskräde
af slagtad boskap. Jtl.

Räsa ner, v. a. 1 smutsa ner med fiskråk
eller annat. Fl.(Ingo).

Räs-berg (hårdt g), n. berget, hvarest fiskråket
torkar. Fl.(Ingo).

Räs-bläkkte, f.? en af gamla kläder gjord
skrämma för foglar, som gerna infinna sig till
måltid på räsbergen. Fl.(Ingo).

Räs·träde, n. 1) bräde, hvarå fisk rensas;
2) smutsig menniska. Fl.(Ingo).

Räsog el. räsit, adj. smutsig, dålig; otäck
”Räsot fólk”, smutsigt, dåligt folk; lathundar
Fl.(Nl.). ”Kvem völar hör óp teide räsot
fyllhondan, on ’an int treenger”. Fl.(Öb.)
Jfr fin. rässy, dålig, usel.

RÄSLA, v. a. 1 läska. Dl.(Mora).

RÄTA 1, v. n. 1 sätta mjölk eller uppfyllas
med mjölk i spenarne emot födslotiden; om kor,
märrar, får och getter när jufren svälla under
slutet af drägtigheten. ”Koa räter”.
Ul.,sdm.,nk.,ög.,sm. ”Koddå räter”. Fl.(Öb.,Nl.).
Rättä, G.; reta, id. Kl. Fn. ræta, v. n. uppfyllas
med mjölk: ”rætir undir ánni”, det begynner
komma mjölk i fårets jufver.

Rätni, f. ko som snart kalfvar. Åland.

RÄTA 2, rätens, rätgårdar, rätklöver, s. rätt.

RÄTT, adj. 1) rak. Dl.,sm. Rett (komp.
rettänä, rättare). Vb.(Nysätra). I Skellefte
heter denna komparativus rettane. i Calix rettan;
2) riktig; höger. ”Rätta hånna”, högra handen
)( lätta, fula, lea, orätta hånna, venstra handen.
Sm. Fsv. rætter, adj. rak, rät; fn. rèttr, rak,
riktig; n. rett, rak: nht. recht; moes. raihts, rät.
Jfr skr. rad, att vara rät, riktig.

Lia·rätta, f. ett verktyg hvarmed liar
riktas eller böjas, sedan de äro satta på
skaftet. Sm.

Räta in, v. a. 1 uppställa tyre till afbränning
i tjärdal. Ög.(Ydre).

Rätens, adv. rikligt, fullkomligt, utan
jämnförelse. A. ”Jer e gótt tóbak hihtjenar?” B.
”Jo rätens”. Fl.(Öb.).

Rät-klöver, adj. som låter rätt klyfva sig;
om virke. Ul.

Rättan, f. def. högra handen. Bhl.,vg.
(Elfsb.),sk.

Rätta seg, v. r. 2 åter upprätta sig, repa
sig, taga sig. ”Då töva inna ja rätta me ätter
fróssen”. Nk. Fsv. rætta, v. a. upprätta,
uppresa.

Rättare, m. fjerdingsman. Krono-rättare,
m. 1) id. Sokne-rättare, m. id. Dls.,vg.; 2)
fångförare. Dls. Fn. rètari, m. domare och
och rättsföreståndare: fsv. rættari, m. domare.

Rätt-le(d), f. rätt ledning. ”Hava rättle
av något”. Vg.

Rätt-leds, adv. 1) riktigt, åt riktigt håll.
Kl.; 2) med solens gång. Kl.(Tjust),ög. Fsv.
ledh, f. väg; fn. rèttleidis, raktfram.

Rätt-nunnas, adv. för en stund sedan.
Vl. Jfr nunna 4.

Rätt·skiva el. rätt·skida, f. en rak
trädlist, hvarefter man kantar bräder, så att de
blifva räta, derigenom att man rifver i brädet
med en spik eller dylikt. Sm.

Rätt-sprängd, adj. rättklyfd. Sm.

Rätt stókk, m. smal stock (vanligen af 3
alnars längd), som murare bruka vid murning
för att tillse att muren blir rak. Sk.

Rätt-strajs, adv. 1) eg. rätt strax; 2) till
aftonen, i skymningen. Sk. (Villands,Albo,Frosta,Färs,Ljunits,Ing.).

Rätt-syls, adv. 1) efter solens lopp, i öster
och vester. Sm.,hl.,ög.,nk. Ordet brukas i
många landskaper, dock under något vexlande
former: rät-syls, rättsyles, Nk.; rättsöls.
Nb.,vg.; rättsöjles, rättsöjls, G.; rättsölis, rätsurs,
rätsors, Fl.(Öb.); rätt-sörs, rättsyrs, rätt-synns,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free