Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- R
- RAU ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rö-göta, f. liten röd myra: Formica rubra.
Ordet brukas mest i pluralis. Ul.
Rö-hjelmed, adj. (om oxe eller ko) som
är röd, men har hvitt hufvud. S. Sk. D.
rødhjelmet.
Rö-kniv, m. 1) Polygonum Persicaria. Bl.,
kl. (Stranda); 2) Fumaria officinalis. Sm.
Rö·knäa, f. Polygonum Persicaria. Sm.
Rö·kör, f. pl. eg. röda kor: Rumex acutus.
S. Sk.
Rölleka, f. röllika: Achillæa millefolium.
Egentligen: den rödlika, med afseende på
blomvippans färg. Götal, Rö·likka, rö·likko, f. G.
D. røllike; n. rylk, rylik; ns. röhlke.
Röllig, adj. rödaktig. Ul.
Rö-lugg, m. vass. Vb.
Rö-mori(g), adj. 1) rödfärgad, rödaktig.
Rö-morter, id. Vg.; 2) rödfläckig. "Römori i
syna". Sm.,hl.
Rö-mosi(g), adj. röd om kinderna (af för
mycket svirande). Götal.
Rö-pórs, m. Andromeda polifolia. Nk.
Rö-rosig, adj. som har blomstrande
ansiktsfärg. Vg. (Vadsbo).
Rö·skjoro (uttal, rö-stjoro), f. Lappskata:
Corvus infaustus. Fl. (K.).
Rö-sot, f. messling. Fl. (Öb.). Rö-sotta, f.
def. id. Hs.
Rö-spättet, adj. som har röda fläckar. Vg.
D. rød spettet.
Rö·tûstar, s. tusta,
Röu-fógel, m. rödstjert: Sylvia
phoenicurus. Vb.
Röu-mósa, f. rödmossa: Sphagnam
capillaceum. Vb.
Rö-vie, m. rödpil: Salix purpurea. Rö·viar
el. rövira(r), m. pl. grenar af nämnde pil. Sk.
RAUGLÄ, v. n. 1 vara öfverfull af krälande
djur. G.
RAUGN, s. råin.
RAUK 1, m. brant klippa vid sjön, der
vågorna bryta sig. G. (F.).
RAUK 2, m. sädesskyl. G. Rek, m. Hs.;
räuk, m. Vb.; i andra munarter rök el. röke,
m. sädesskyl. Vg. Fsv. raukr, m. GL.; röker,
m. skyl, trafve. ÖGL.; fn. raukr, hraukr; n.
rauk, røyk; fe. hreác, id. Jfr roga.
Hatt-rök, m. rund, täckt sädesskyl. Nk.
Lång-rök, m. 12 par sädesneker, satta emot
hvarandra i en rad (ej på krake). Ög. (Ydre).
Röke m. liten hög; en hop af flera små
stackar (af torf). Ög.,vg. (Laske h.).
Röka, v. a. 1 lägga samman flera små
stackar (stuker) i en hög. Vg. (Frökinds, Laske
h.). Fsv. röka; n. rauka el. røykja.
RAUK 3, m. råka: Corvus Corone. G.
RAUKU (n.-t), adj. (om ett tak) som är för
högt mot bredden. "Taket jär så rankut". N. G.
RAULEN, adj. randig och rutig. Vg. (Marks,
Kinds h.).
RAUNSKA, s. runa.
RAUSKARR, adj. som äter raskt hvad som
helst. S. G.
RAUST 1, f. röst. G. Fsv. röst, f. SML. Gregor,
s. 283; fn. raust, id.
Låg-röstader, adj. lågmält. "Presten ä
lågröstader". Vg. Fn. lágraustađr.
RAUST 2, f.? mod. "Raust til jäta". G.
Fsv. röst, f. mod. Jfr röst 1.
RAUTA, s. riota.
RAUV, f. röf. Vb. Råv, Dls., hs.; räv, Vg.;
rävv, id. "Han rejv sunder hela bykks rävven
på hed knåklot brädi". Fl. (Nl.). Å röv, med
bakre delen förut. "Båtingar a röv". Fl. (Öb.).
N. rauv, røv, ræv, f. röf; d. røv; bret. refr el.
revr, id. (Le Gonidec, 385); fn rauf, f. spricka,
öppning, hål; af rjúfa (rauf, rofit), v. a.
sönderbryta, öppna.
Honna-röv, s. hund.
Räva-längjis, adv. baklänges, med nedre
delen af kroppen förut. "Han kröjp
räva-längjis ut ginom gluggjin (uttal, gluddjin). Han
full rävalängjis ner å gåln". Fl. (Nl.).
Röva-våt, adj. våt om stussen. Fl.
(Pargas i Nl.). Räva-våt, id. Fl. (Ingo i Nl.).
RAV, n. bernsten. Sk.,hl., Runö. Ravel, ralj,
n. Hl.; ravel, n. Sm. (Vestbo); rajl, n. id.
Hl. (Slättåkra). Fsv. raf, n. S.F.S. 1, 3 h.;
d. rav; fn. rafr, m. ravf, röf, f. raf, n.; nfris.
reef, rief (Ontz. 277).
Rav-hjerta, n. bernstenshjerta. Sk.,hl.
(Ö Karup).
Rav-lunda, en socken i Albo härad af
Skåne nära Östersjön. Namnet erinrar om att der
fordom varit ett ställe för insamling af rav.
Jfr S. Nilsson, Skand. Nordens ur-invånare.
Andra uppl. Bronsåldern, s. 125.
Rav-stain, m. bernsten. Runö.
RAVA, v. n. 1 ragla, gå stapplande. Sk. (N.
Åsbo, Vemm.). D. rave, id.; m. ráfa, vanka
omkring.
RAVALJA, f. 1) resa, färd. "Ja ha va’d ätte
bränne ajn ravalja". Sk. (N. Åsbo); 2) ordsvall,
späckadt med otidigheter eller dumheter. "Han
öste ut e hel ravalje". Vl.
RAVEL, s. raffla 2, rav.
RAV-GALEN, adj. alldeles från förståndet, rent
galen. Sk. N. ravgalen; d. ravgal, id. Jfr e.
rave, yra, rasa.
RAVINA, f. speglosa, stickord. Sk.,hl.,bl.
Raväjna, f. långt, onyttigt pladder; lång ramsa.
G. D. d. (Bornh.) ravina, narr.
RAVJA, v. n. 1 gå fort, med stora steg. "Han
ravja gönom skogjin". Fl. (Öb.) Fn. ráfa,
vandra omkring.
RAVLA. raväl, s. raffla 2.
RAVÄL (ipf. ravlä) v. a. afskala yttre barken
eller flarnet på tallträd (till barkbröd). "Raväl
tåll·bärkje". Jtl. raffla 1.
RE, n. gäckeri. "Gera re tåv nån", göra narr
af någon. Hs. (Db.).
Resam, adj. som gör narr, spelar spektakel
med folk. (Db.).
REA, s. reka 1.
RED, adj. vred, uppbragt. Kl. Fn. reiđr,
vred; n. reid, brei, id.; fe. vrađ, eg. vriden; vred;
e. dial. reed, id.; skot. rede, häftig, våldsam; fe.
ređe, id.
RE(D)A 1, v. a. 2 tillreda, göra i ordning.
"Rea sängen, bruden". Sk.,hl. Raja, Sk.,hl.:
röja, id. Bl. "Rea skinn", bereda skinn,
afskafva, taga kötthinnan från skinn. Svea-, Götal.
Rej (ipf. rejd, sup. rejt), reda, tillreda. "Räj
linä", tillreda lin. "Rej i hop ler å san(d)",
tillreda lerbruk för murning. "Rej dill
garnhärva", reda garnhärfvan. Vb. Reid, id. Fl. (Öb.).
Raidä (ipf. räddä, sup. ratt, p. p. raddar), reda.
Raidä av, taga (flundrorna) af näten. Raidä
upp, hänga upp (näten) att torka. G. (F.). Fsv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0557.html
