Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- R
- RAG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Raggi, adj. 1) som har tufsigt hår; 2)
ohyfsad, osnygg; om karlar. Sm. Fsv. raggoger,
hårig. Alex. M.
Ragg-sókkar, m. pl. 1) sockar af ragg
(get- och bockhår); nyttjades fordom i st. för
ytterstöflar. Sm.; 2) svinhårssulor i skor. Ög.
(Hammarkinds h.).
RAGGA SEJ, v. r. 1 ångra sig, ändra sin
tanke, sedan man funnit dess orimlighet. Hs. Ordet
är beslägtadt med fsv. rager, adj. rädd, feg (S.
Oluffs saga, s. 43); fn. rager, id.
RAGGEL, n. sqvaller. Hs. (Db.). Jfr reggla.
RAGGEN, m. def. hin onde. "Dä ska raggen
göra. Tvy för raggen! Dä va raggen, va dä ä
kallt". Allm. Raggingen, m. def. id. Götal.
Fn. rag-vættr, m. ond ande; d. d. ragerist,
m. djefvul.
RAGGE-NALLA, f. den sämsta. Ordet brukas
i ordstäfvet: "den som väller ibland alla, får te
slut ragge-nalla"; säges om den som vid frieri är
mycket noggrann. Sk. (Skytts h.) Jfr fn. ragr,
adj. feg, omanlig, skändlig.
RAGGJA, f. sjömörker, mist. Ög. (Skärgården).
Isl. raga, f. dimma; d. d. råg; nfris. raag
(Outz. 270); e. dial. rak (Craven 2, 66); roke,
id. (Forby 2, 280). Jfr rugga.
RAGILLJA, s. rad 2.
RAGNA, v. n. 1 laga sig till, göra sig i
ordning. Hs. (Db.).
RA(G)N, m, en sparre under taket, hvarpå
virke upplägges att torka. Plur. ranän, sparrar,
infälda emellan väggarne i ett uthus på lagom
afstånd från golfvet och från hvarandra för att
derpå upplägga hvarjehanda redskap under
årstider då de ej äro i bruk, eller ock annat, som
man vill hafva undanstökadt. Ragner, -en, m. pl.
ställning under taket att derpå lägga upp ved,
virke m. m. Vb, Fsv. rangr, m. a) pinne,
staf; b) spant.
RAGUNDA, s. und 2.
RAI, -i, f, räckan af alla garnen i sjön. S. G.
RAID-KAMMB, s. kamm.
RAIDÄ, s. reda 1.
RAIK, -i f. bena i håret, delning i håret,
öppning der håret delar sig åt ömse sidor. S. G.
Raikä, f. N. G. (F.). Rek, f. id. Ul. (Rosl.;
föråldr.). N. reik, f. bena i håret; fn. reik, f.
id; rekja (rakta, rakit), v. a. veckla ut.
RAIN 1. f. 1) ren. Akur-rain, f.; 2) från
land utskjutande, långsträckt grund i hafvet. G.
Fn. rein, f. ren, åkerren; fsv. ren; ns. reen; nht.
rain, m.; d. reen, id.
Rena-sten, m, sten som utmärker rågång.
Sk. (Harj.).
Ren-konungjen, m. def. röllika: Achillæa
millefolium. Dl. (Orsa).
RAIN 2, adj. ren. Vb. Rain el. rein, Sm.;
rein, id. Fl. (Öb.). Fsv. renn, ren. SM. Kb.
VML.; fn. hreinn; n. rein; d. reen; fht. hreini.
hrein; holl., nfris. ren; fe. hræneV moes. hrains, id.
Fiske·räns, m. innanmäte af fisk. Bhl.
Orenå, f. allt slags ogräs bland planterade
växter. Fl. (Nl.).
Rain-fäLu, adj. renlig, renlåten, snygg.
Vb. Rein-fälot, Fl. (Öb,,Nl.); rein fälon, id.
Fl. (Nl.).
Rein-fäLuheit, f. renlighet. Jtl.
Reisa (ipf. reiste), v. a. göra ren, rensa,
feja af. "Reisa sórken"! G. Riesa, id. Riês
si, v. r. eg. nyttja aftörande medel. Dl.
Reis-fägä, f. handduk, handkläde. G.
Ren-gjeraning, f. tvätt. Vb.
Rena f. vak, is-vak. Vg. Äis-rain, f. id. G.
Ren-häklad, adj. 1) eg. häcklad ren; om
lin, hampa; 2) fig. ren, obefläckad, kysk. "En
renhäklad flikka". Sm.
Rening, f. ställe på fruset vatten, der
strömmen går ren; öppning på isbelagd sjö. Ög.,bl.
Rensning, m. cfterbörd hos kreatur. Ul.
Rent, adv. (såsom i riksspr.) helt och
hållet. Rent å grannt, id. "Hon har rent å
grannt förstört alltihop". Sk. (N. Åsbo). N.
reint; ns. rein, adv., id. "Rein dull", alldeles
galen (B. W. B. 3, 466).
Rääns (ipf.-a) v. a. 1) eg. (såsom i
riksspr.) rensa, rena; 2) tvätta. "Ränns kläa,
talrika". Vb. Fsv. rensa, rænsa, rena, rensa.
S.F.S. 4, 129; 6, 84. S.S. 2, 150; fn.
hreinsa, id.
RAIS, s. ris 1.
RAITSLA, s. ressel.
RAJ 1, adj. elak, af mindre god karakter. Vg.
(Flundre h.). Jfr räja 1.
Rajare, m. öfverdådig sälle, öfversittare. Vg.
RAJ 2, n. ifrig efterspaning, sökande. Räj, n.
id. "Hålla raj efter nået. Köra raj". Svea-,
Götaland.
RAJDAR, rajdar-ägg, s. rede.
RAJKT, adj. n. ampert, mycket beskt. "Rajkt
öl". G.
RAJSK, rajska, s. rask 2.
RAJSLA, s. ressla 2.
RAJÄ, v. n. 1 synas stor, hafva anseende,
vördnad bland folk. "Han rajar för en ka’l",
han ser ut som en karlakarl. S. G.
RAK 1, m. rad. Pa rak, adv. "Fiska pa rak",
ett sätt att fiska (eg. == vrak). G. Monne ej
af räkkja (ipf. rakk), extendi?
RAK 2, s. raka 1, räka.
RAKA 1, v. a. o. n. 1 1) eg. sammanföra,
omröra, räfsa samman. "Raka hö. Raka ellen
unnan grytan". Allm. Raga, id. Sk.,hl.; 2)
röra uti. "Raka i aska". Nk.; 3) "raka frå,”
drifva bort, köra, jaga bort. "Raka gettren frå
åkrom". Fl. (Nl.). "Raka fåren från gjälon".
Fl. (Öb.). Fsv. raka, v. a. sammanföra, Cod.
A. 27, f. 68; fn.,n. raka; fht. rëchen; holl., ns.
raken; fe. râcian; d. rage; e. rake; bret. graka;
moes. rikan (rak, rekun, rikans).
Kur-raka, f. dragkärra, madvagn, dyvagn.
Sm. (Tveta).
Rak, n. det som på åkern eller ängen blir
efter skörden eller slåttern och hvilket
hopräfsas. Vg.,bhl. (Elfs.). Fn. rak, n. det hö
som vid inhöstningen blifver qvar på marken.
Raka-räst, m. i talesätten: ligga för
raka-räst, vara för raka-räst, befinna sig i redlöst
tillstånd, vara i yttersta grad vanskött eller
försummad. "Di söp tess di låg för rakaräst.
Dä ä inte nån hävd på gåln; bå åker å äng
ä för rakaräst". Nk.
Rakst, -en, m. räfsning. Vb. Fn.,n. rakstr.
Rakstr, -a, f. räfserska. Jtl.
Ätt-rakst, -en, m. efterräfsning, det hö
som samlas genom att räfsa efter en annan,
hvilken räfsat förut. Vb.
RAKA 2, v. n. 1 1) löpa hastigt, fara hastigt
fram; obetänksamt, dumdristigt rusa åstad. "Raka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0551.html
