Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P
- PUS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
puskinnad höna”, säges om en högdragen qvinna.
Sk. (Ing.).
Pusna, v. n. 1 svälla, blifva svullen. Vg.
N. posna.
PUSE (pl. pusar), m. påse. Kl. Posse, m.
Sk. Fsv. puse. S.F.S. 4, 173; fn. puss el.
púss; fe. puse, pose;</i> d. pose;ñ fin. pusa.
Etter-påsa, f. ondsinnt qvinna eller barn.
Fl. (Nl.).
Påsa-gris, m. galtgris. Ög. (Ydre).
Påsa-mat, m. matvaror, som legat i påse;
matsäcksmat. ”Ji hav int annä bju däg än
nalta påsamat”. Vb.
Påsa-mjölk, f. jäsmjölk; sur mjölk
upphängd i en påse, så att vasslan afrinner och
mjölken blir hård. Sm.
Påsa-rista, v. a. 1 hårdt skaka. Sm.
Påsa ut, v. a. 1 utrusta någon med
matsäck för en resa. Sm.
Påsa-vantar, m. pl. vantar, som icke hafva
mera än en fingerdelning, näml. för tummen.
Sk. Jfr vatte.
Påse-lösa, f. 1) eg. påselöst tillstånd; 2)
fattigdom. ”Tiggarn mister bröd i påse-lösa”.
Ordspr. Sm.,hl.
PUS-SKVALLDER, n. nedra steget eller pinnen
på en stege. G. (enl. uppgift).
Sporr-skålldrå, f. N. G. (F.); spuss-skvalld, m. id. S. G.
PUSLA el. pussla, v. n. 1 1) sysselsätta sig
med småsaker, långsamt men flitigt uträtta
småsysslor; pyssla. ”Han går der å pusslar mä’et
så smått”; 2) pussla óm, med ömsint
omvårdnad sköta eller ansa om någon, som är sjuk eller
svag. I några munarter pyssla. Götal. N. pusla,
syssla med något obetydligt; ns. pusseln,
busseln, pöseln.
Pussel, n. öm omvårdnad, skötsel. Vg.,sm.;
óm-pussel, n. id. Vg. Pyssel, n. 1) id. Vb.;
2) småbestyr, småsysslor. Norrl., Sveal.
PUSLERI, s. pus 3.
PUSNA, s. pusa.
PUSO, s. pusu.
PUSS 1, n. puts, spratt, lustighet. Allm. Jfr
nht. possen.
Pussa, v. a. 1 spela någon ett spratt. Hs.
(Bj.). Nht. possen.
Pussartig, adj. putslustig. Hs. Pussaktig,
Sm.; pusserlig, id. Allm. Nht. possierlich.
PUSS 2, m. kyss. Allm. Nht. bus; e. buss;
fin. pusu; pol. buzia.
Pussa, v. a. 1 kyssa. Allm. Putta, id.
Ul. E. buss; bay., öster, bussen; frans. baiser;
sp. besar; it. baciare; fin. pusun.
PUSS 3, n. Lycopodium clavatum. Sm.
PUSSA 1, v. a. 1 hetsa; om hundar. Allm.
Pussare, m. en som hetsar, uppretar. Sm.
PUSSA 2, v. a 1 vagga (ett barn) i armarne.
”En får gå å pussa ungen hela nättra”. Nk.
PUSSA 3, s. puss 1, 2.
PUSSA el. possa, f. strumpa utan fot. Hs.
(Db., Bj.).
PUSSEL, s. pusla.
PUSSE-LUDEN, m. def. en luden, brun mask;
barnord. S. G.
PUSSLA, pussleri, s. pus 3.
PUST-BETE el. puste-bete, n. hvilostund för
dragare; tiden mellan hvarje gång man pustar
eller hvilar. ”Ja hjelpte honom ett puste-bete”.
Sm.,kl. S. puste.
PUSTE, n. så lång tid som man kör innan
dragarne få pusta ut (flåsa ut, hvila). Vg.
(Skarab.)
PUSU el. puso, f. cunnus, vulva. Nb, (Cal.)
Isl. puss, m. vulva equarum; nfris. puss, püs,
vulva (Outz. 259); ns. puse, id. (B. W. B.
3, 381). Jfr puta 3.
Pyssja, f. sköka. Svea-, Götal.
PUTA 1, v. imp. 1 vara uppblåst, stå ut,
vara knöligt. ”Dä putar ut”, säges 1) om knölar
på huden o. d.; 2) om något knöligt och pösigt
under kläder. ”Dä putar ut på ryggen”, om
kläder som sitta illa, så att upphöjningar och
ojämnheter bildas. Ul.,sdm.
Put (pl.-ar), m. nppblåst knöl, mjuk
uppsvällning eller knöl (puckel), t. ex. svullnad
hos boskap eller en sådan uppdrifning af
huden, som förorsakas af bråck. Till och med
en, som har en dugtig tuggbuss, kan sägas hafva
en ”riktig put på kinnbene”. Ul.
PUTA 2, f. 1) kudde, hufvuddyna. Allm.
Puda el. pude, f. Sk.,hl.; pude, f. id, G.; 2)
liten nåldyna. Vg. Gl sv. (1574 års. skråordn. s.
332) puda; d. pude; n. puta.
Nål-puta, f. nåldyna. Svea-, Götal.
Pude-stópp, n. örngåttsdyna. Sk.
Putes-var, n. örngottsvar, linnet omkring
örngåttsdynan. Jtl. Pute-var, n. Bl.;
pudes-var, n. G.; pude-vår, n. id. S. Sk. D.
pude-vår. Jfr var 1.
Ri-puta, f. mindre ridsadel. Jtl.
Sänge puda, s. säng.
PUTA 3, f. cunnus. Jtl. I andra munarter
pytta. Deraf a) hej-pylta, f. sköka; b) jul-pytta,
f. en jul-lek. Man lägger sig baklänges på
golfvet för att med fötterna upphemta ett föremål,
satt vid hufvudet. Denna jullek utföres obesväradt
af båda könen. Sm. Jfr fsv. puta, f. sköka;
fn. púta; sp., port. puta; gl. frans, pute; frans.
putain, f. id.; e. putage, horeri på hustruns sida.
PUTT, ui. 1) vatten- eller dy-håla. Dl.,vm.
Pótt, m. puss, liten vattensamling på marken.
Vatu-pótt, m. Fl. (Nl.); 2) mörkt hål, bottenlöst
djup. Vb.; 3) afgrund, helvite. ”Fara ända
i putten”. Vm. (Herv,,Id.). ”Far te putten”!
Åm. ”Dra änna te putten”! Sm. ”Åt pyttes
el. pyttis”, till fanders. ”Dra till pyttes”! ”Hä
gikk å pyttes”, det aflopp illa, fruktlöst. ”I
hel-pytte”, i helvite. ”Hvad hel-pytte”! Vb. Fn.
pyttr, m. pöl; d. pyt, id.; holl. put, m. pöl, grop,
brunn; fht. puzzi, m. puzza, f. puteus, palus
(Graff 3, 365); mht. bütze; nht. pfütze, f. puss,
pöl; ns. putte, f. id. (B. W. B. 3, 385); rans.
puits, m. brunn; skackt; it. pozzo; fe. pytt,
m. brunn.
Putta, f. liten håla. ”Kasta putta”, en
pojklek, då man kastar slantar i en liten håla. Vm
D. d. pytte, håla, fördjupning.
Putt-mörkar, n. kolsvart mörker. G.
Pyttsan, interj. jo visst. Götal.
PUTTA 1, v. a. 1 1) slå, stöta, knuffa till
lindrigt. Sk.,hl.,bl.,g. Pötta, Kl.,sm.,vg.;
potta, id. Sk.,vg. Bytta ned el. bötta ned, slå
ned. Vg.; 2) sticka undan, ställa bort ”Putta
i lomman”. Sk.,hl.,bl. D, putte, id.; e. dial.
put, stöta till; e. put, sätta, lägga, ställa. Jfr. botta.
Putten el. påtten, adj. stött, snarsticken,
surmulen. Sk.,vg.,bhl.dls. Put-härsk, adj.
sticken, näsvis. Vg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0544.html
