Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- O
- OKO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oens.
Sk. (Åsbo h.). Okómpingens, Sk. (Ox.,
Skytts h.); u-kómpane, id. Sk. (Bjäre h.).
O-KóSTIG, adj. tjock, fet, däst, ovig. Götal.
U-kostlig, id. Sm.
O·KRISTLIG, adj. utmärkt kristlig. ″Våran
prest ä okristlig i sina predikningar″. Ul. O intens.
O·kristligt, adv. ofantligt, mycket. "Dä
blåser okristligt″. Sdm. m. fl. O-krestnadt,
adv. id. Vg.
O-KRITTER, n. 1) odjur; 2) onaturlig
menniska. "Dä va ett okritter te lång menniska". Kl.
O-KRUT, f. ogräs. Sm. (Femsjö). O-kräut.
n. id. G. S. krut.
OKSE, oksa, oksas, oks·buk, -brok, -mikkel,
-pinne, -sno, -öron, s. uksä.
OK STAD, s. stad.
OKS-BÄRS-BUSKE, m. Cotoneaster vulgaris,
Lindl. Ul. Ej af sv. oxe, utan af oxel. Bären
likna alldeles oxelbär.
óKUL (pl.-är), m. fotknöl, ankel. Dl. (Våmh.,
Mora). Fn. ökull, ökli, m.
O-KUNNUN, adj, okunnig, okänd, främmande,
obekant. Dl. O-kónnu (n. okónnutt), Jtl.,hj.;
okunnä, oknä. Åm.; ukunnug, id. Hs. (Db., Bj.).
Oknug el. okknug (n. oknutt el. okknutt), 1) id.
″Oknug prest″. Gestr.,ul.,vm.; oknuger, Nk.: 2)
annan tillhörig. "Oknug pels″. Gstr. Fn.
ókunnigr, ókunnugr, obekant; ókunnr, id.; fsv.
ókunnugher, okänd, främmande. Kg. St. III, 26;
okunnoger, id.; nht. unkunt, obekant. Ben.
1, 812; e. uknown, ej kunnig, obekant. Jfr kunna.
O-knut el. oknutt, n. (eg. adj.), främmande
folk, gäster. ″Här kómmer oknut". Gstr.—ög.;
2) spöke, tillhåll for spöke. "Di säjer dä ska
vara någe oknutt på skogen midt för
avrättsplattsen″. Nk.,ög.,sm.,kl. Oknött, n. id. Jtl.,
hs.,åm.,mp.
Ó-känna·mann, m. främmande, okänd
person. Vb.
O-KUSLIGT, s. kusligr.
O-KVEANES, s. kvia.
O-KVÉMBÅRR, s. kvembårr, sid. 345 a.
O-KÄNNARE, s. känna.
OL 1, m. en sjukdom i fötterna hos svin och
fäkreatur, då de blifva lama i fötterna och ej
kunna gå. Sk.,hl., Jfr fsv. fot-ol, gikt i fötterna.
Peder Måns. K. B. Or, m. & n. id. Ög.vg.
Ben-ol, m. id. Sk. hl. Fe. fôt-âdl, id. (Beda 2,7).
Ol-sten, m. orsten, ett slags sten (Marmor
fœtidum) hvarmed denna sjukdom botas. Sm.,
sk.,hl.
OL 2, m. l)eg. käpp; 2) skaft, handtag,
afrundad käpp till tröskslagor; brukas i nedan
upptagna sammansättningar; 3) en val, ett antal af
80 stycken; om sill. Benämningen deraf att i
forna tider fiskrarne trädde så många på hvar
käpp. ″En ol sill". Sk.,hl.,bl. D. d. vol, el.
väll, a) årsskott på ett pilträd; käpp; b) en val
80 stycken; d. ol; n. voll, id.
Hann-ol, m. handtag på en slaga. S. Hl.,
sk. Äfven hand-val, m. Hl.. (Värö); hannel, m.
Hl,. (Morup); hånn-ol, m. Sk.; stor,m. (eg. stör),
id. Dl. (Mora). N. handvol; d. handel; d. d.
hannel, id.; fn, rölr, m. käpp. Jfr val 1.
Sla-ol (— —), m. slagträet i en slaga.
Sk., S. Hl.; slavel, Hl. (Morup); slaval, m.
id. Hl. (Värö). N.slavol; d. slavel. Jfr sla.
Tessle-ol, s. tissel.
OL 3, n. hål. Ö. Dl.
Olun, adj. hålig. Ö. Dl.
OL 4, f. skinnrem. Rump-ol, t. skinnrem kring
hästsvansens rot. Vg. Fn. ol, ál, f. skinnrem;
n. ol el. ola, f. rem (Aasen, 632); fe. ô1; mht.
uol, id.; d. d. (Slesvik) øl, rem af läder eller
ålskinn, hvarmed tröskslagans tvenne delar
sammanbindas. (Kok 1, 427); skr. âlâna, n. band
snöre; âlâ. v. a. binda. Jfr ålo, öl 1.
OL 5, s. ala 1, ord, oll, dag·ol, nat-ol, olle.
OLA, s. olle.
OLAGA, olagsam, s. ligga.
O-LAT (pl.-er), m. ovane, odygd. Allm.
OLDA, S. valda.
O-LESKHET, f. sak, som uppväcker äckel. Mp.
O-LEVADT, adj. n. (om tid) som man ännu
ej upplefvadt. "Dä en har olevadt, dä har en
ofaret". Ordspr. Sm.
OLI(D)SAM, adj. olidlig, besvärlig. Nk. S.
laida.
O-LIKA, olikt, s. lika 1.
O-LIKER, oliking, olikt, s. liker.
O-LISIG, adj. ostyrig. Öl.
O-LITSAM. s. lit 1.
óLJOR f. pl. alla slags läkemedel i flytande
form. Fl. (Öb.). Bay. öl n. "jede flüssige
medicin die hell und durchsichtig ist" (Schmeller 1 45)
OLKA, s. ulka.
OLL, oll·bakke, olle, olle-bär, oll-gång, -hele,
-here, -mark, -pajk, -sven, s. vall 1.
OLLA óPP (ipf. ollede ópp, sup. olled ópp),
v. a. rifva upp t. ex. en strumpa, sticketröja,
repstumpe. S. Sk. D. d. ulde op, id.
OLLDA, s. valda.
OLLD-BOD el. våll-bod, f. foderbod, från
hvilken fodret hemtas till ladugården. Dl. (Mora,
Elfdalen).
OLLE, n. propr. Olof. Ola, id. Allm. I
några munarter Ol. Fsv. Olaver; fn. Oláfr.
óLLON-MÄRKE, n. Epilobium angustifolinm.
Sm. I andra munarter <i>almoke, almykke,
himmelgräs, krópp, i-mjölke, getstabb, räv-rumpa,
kalv-rumpa.
OLLUR, f. pl. vissa portioner stillning åt
kreaturen. Dl. (Elfd.).
OLMER el. ölmer, adj. 1) ond, trumpen; om
menniskor; 2) rasande, folkilsken; om tjurar.
Nk.,ög.,vm. Ulmier, adj. ruskig, kulen. Ulmen,
id. ″Ulmet vär″. Vg. Fn. ólmr, rasande; nfris.
olm, olmig, id. (Outz. 233); n. olm, vild, arg,
isynnerhet om tjurar; d. d. olm, id.
Olma 1 v. n. 1) tiuta, gråta. Dis.; ólma,
id. Hs. (Db.); olma, Ög. (Gullbergs h.); ulma,
id. Bhl. (Elfsb.); 2) vråla; om tjurar. S. Sk.
Ulma, v. n. vara ond, tvär. jämra sig, se
ruskig ut. ″Hva ulmer du ätter″? 3) sorla,
mumla; säges, då flera personer församlade på
ett ställs prata och stoja om hvarandra. S.
Sk. Fn. ólmaz, rasa, fnysa.
Olma 2, v. n. 1, starkt ånga, om jäsande
drycker. Ölma, v. n. darra; om het luft.
″Luften ölmar", säges när luften under hetta liksom
darrar för ögonen. Sm. Jfr d. d. ulme, v. imp.
"Ded ulmer i veiret", luften fylles med värme,
4&t drar upp till åska; ulm, värme i luften.
Jfr ulma, som troligen är samma ord.
Olme-gräs, ölme-gräs el. ulme gräs, n.
mjödört: Spiræa ulmaria. Mp. m. fl. Troligen
förvändt med dakiska olma. Har i olika
landskaper olika namn, såsom brake, m. G,;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0514.html
