Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- M
- MJÖ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mätare-ord, n. 1) omdöme, tanke. Vg.
2) mätismannaord; äfven mjätes-manna-or(d),
n. id. Sm. Fsv. mætorþ, n. värdering. UL.
Biærk. R.; mætansorþ, n. värderingsmäns
utlåtande. VGL; miætans män, miætsmæn, m.
pl. värderingsmän, mätismän. ÖGL. SML.;
jfr moes. miton, v. a. tänka, betänka, betrakta;
gamitons, f. tanke.
MJÖÐ-DUMBA (eller mjöð-’umba, pl-bur), f.
ett slags humbla. Ö. DI. Fsv. mioþer, miödher,
miöþer, m. mjöd. Bjærk. R. S.S, 1, 124; fn.
mjöðr.
MJÖ(D)-ÖRT, f. Spiræa filipendula. Af sv.
mjöd, för den söta lukten. Götaland.
Elggräs, n. Svealand.
MJÖLA, mjölla, s. myra 2.
MJÖLBÄRS-RIS, s. mala.
MJÖLKPUNGAR, mjölkroser, mjölksvart, s.
milk.
MJÖRM (pl.-är), f. land, höft. Dl. (Elfd.,
Mora, Våmh.). Mjörmi, f. id. Dl. Fn. mjöðm (gen.
mjaðmar), f,; n. mjøm, mjømm, mjødn, mjønn,
mjenn, mjærm, f. id. Jfr skr. marman, n. led,
ledamot, lem. Se C. Säve, några upplysn. om
Dalmålet. Tidskr, f. litteratur 1852, 5 h., s.290.
Mjörm-króss, n. ländkors. Dl. (Elfd.).
Mjörmkórs, n. id. Mora.
MJÖVLA, mjeuvla, v. n. 1 1) tala utan
uppehåll, vravla. ”Han sidder der å mjövlar”; 2)
mumla, tala tyst, så att ingen förstår det. ”Han
mjövlar sóm óm han hade melgröd i monnen”.
Sk. (Ox.). Jfr mäla 1.
MO 1, (pl. moar), f. 1) sandig, ofruktbar jord,
sandig hed. Riksspr,; 2) stor skogstrakt,
oduglig till odling, men bördig på skog, merendels
fur. Vl.,dls.,vg.,sm. m. fl. Deraf flera ortnamn:
Altare-mo, Runa-mo i Blekinge, Värnamo i
Småland. Moe, m. sand (i åker), fin sand och mergel
blandad. Vg. Mo (pl. mogar), m. skog som
växer på en mo. Nk. N. mo, m. a) slätt
sandig hed; b) skogbevuxen slätt: isi. mórr, m.
mór, mói, m. kal ofruktbar mark; fn. mór, m.
moss- eller ljunggrodt ställe; fin. maa.
Feb-mo, tall-mo, f. större sandfält bevuxet
med tallar. Götal.
Hvita-moe, m. hvit sand. ”Där ä
hvitamoe i den åkern”. Vg. (Skar.).
Mog-lera, f. molera; med mojord blandad
lera. Sdm.
Mog-sann, m. mosand. Sdm.
Mo·spik, m. ung, vissnad tall med tyre
(eller kådved). Ög. (Ydre).
MO 2, (pl. moar el. mor), m. slåtter-sträng;
en rad eller skår af säd, hö eller klöfver,
såsom den fallit för slåtterfolket. ”Säen ligger på
mōn” (eller på mo); om säd som är huggen, men
ännu icke bnnden. ”Han tar hela sträkkan av
klóverna utom nå(g)ra mor”. Sk. (Ox.;Vemm.),
bl. D. d. moe, mov, id.
MO 3, m. i sv. valmo, m. Papaver.
Valmoger, m. el. valmoga, f. id. 1 svenska munarterna.
Fsv. valmughi, valmoghi, m. Alex. 1475, Sv.
Harpestr. s. 62; lett. maggons; mordvin. mako; mag.
mäk; fht. mago; mht. mâge; nht. mâg, mohn; gr.
μήϰων.
MO SEG, v. r. 1 mogna, gå till mognad, gå
till vargöring. Nk.
MOA, moa sej, mois, s. moge.
MO·BáN, n. barn under 15 år; välartadt
barn. Jtl.
MOBB, el måbb, m. 1) hundhvalp; 2) liten
gosse. Vb. Af sv. mopp.
MOD 1, n. 1) eg. (i riksspr.) sinne; 2) lust.
G. Fsv. mod, modh, n. a) sinne, mod; b) vrede;
fn. móðr, m. a) häftig sinnesrörelse; b) mod;
c) sorg; fht. mod, moad, moot, muoth, n. sinne
mod; mht. muot; nht. muth; fsax. muod; fe.
môd; n. id.; d. d. mod, håg, lust. (Kok, folkespr.
i Sønderj.); moes. mods, moþs, vrede.
Moa, v. a. o. n. 1 väcka upp modet,
vinna håg och lust till. ”Han moa sej te”, han
krydde upp sig. Nk.
Modder, adj. 1) som är vid godt mod.
”Nu, må tro, han ä modder”. Nk. Moad,
id. Vg. (Mark); deraf illa-modder, Hl;
missmodd, Vb.; 2) hågad, benägen, som har lust
till något. ”Ja va inte modder te gräla. Ja
ä inte modder te dansa i afta”. Ög.,nk.,kl.
Modd, id. ”Ja ä inte modd te dä”. Sdm.,vm.;
3) högfärdig. Vb. Fsv. modhas, v. d.
högmodas. S.S. 1, 43.
Modänes, adj. modig, hurtig. G.
MOD. 2, s. mot 2.
MOD, modd, adj. mogen. Sk.
MODER, förkort, mor, f. moder. Så kallas
vanligen bondens hustru. Allm. Fsv. moþir,
moþer, modher, moder, f. moder; fn. móðir;
d. moder; fht. muater; nht. mutter; e. mother;
pers. mader; gr. μήτηρ lt. mater; frans, mère;
skr. matri.
Mója, f. 1) hustru. Kl.,öL; 2) gumma.
Sm.,kl.,bl.
Mo lika, f. ett ko-namn, utmärkande en
ko, som (till färgen) är sin moder lik. Dybeck,
sv. vallv. s. 47.
Mora, f. 1) moderpassion, hysteri. BhL,
nk.,sm.,hl.,sk. Modra, f. id. Öl.; 2)
väderspänning, bukref. Ög. Modrå, f. id. Fl. (Öb.).
Mórbro-kon, s. kóna.
Mórbro-kvikna, f. qvinna, J med hvilken
modrens broder är^gift. Bl. (östra h.), hl.
Mórbro·hustr, f. id. Öl. På samma sätt säges
farbrors-kvinna, f. Kl.
Mors (def.- in), m. morfader. Fl. (Öb.).
Mors (def. on), f. mormoder. Fl. (Öb.).
Morsa, f. 1) söta mor. Vg. Molla, f. id.
Vg.,sm.,kl.; 2) husmoder. Sdm. (Björkvik).
Morska, f. id. Sm.,bl.
Mors-gris, m. yngsta barnet, eller det
barnet som modren mest klemar med. Allm.
Mors-gumma, f. tilltal till äldre
bondkvinnor. Sdm.
Moster mann, m. man, gift med någons
moster. Öl.,sdm.,bl. (Östra h.).
Mosyst, f. moster. Jtl. (Föråldr.).
Mosyst-mann, m. i. q. mostermann. Jtl
Möidri, f. def. gammal hederlig gift hnstru;
hedersgumma. S. G.
MODRIK el. mudrik, n. liten svarfvad
träask. Sk.
MOD-STANDI(G), ad), stridig. S. Sk.
MODT, adv. brådtom, strängt och angeläget
sysselsatt med arbete. ”Jag bar haft så modt
óm i dag”. Nb.,vb.,bhl.,hl. Fsv. moþer, adj.
brådskande, angelägen. UL.; d. d. mod, mo,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0472.html
