Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - MAL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MALLE, m. 1) eg. märg. Mal. m. id. ”Ha
mal i haserne”, ha märg ! benen. S. Sk.; 2)
kärne i säd. Nk.,ög.,vg.,sm.,kl.; 2) kärne, märg i
mjuka trädslag, t. ex. fläder. Sk.,hl.,bl. Mal, m.
id. Sk. (Ing.); 3) (i riksspr.) inkromet i bröd; 4)
fig. kraft. ”Der ä ingen malle i honom”. S. Hl.
Frans, moelle, f. a) märg (i ben); b) kärne i
mjuka trädslag; lt. medulla, f. märg.
Malla-lös, adj. (om säd) som icke har
fullkomligt utbildade korn. Sm.
Malla-stark, adj. kärnfull; om säd. Sm.
Mamma, v. n. 1 dia. Ö. DL, g.
Manna, v. a. 1 besätta med folk, sätta folk
till något arbete. ”Manna 10 liar. Ja kan ej
manna mer än fyra häkkar i da, då alla
menskor gått till marked”. Kl. (Stranda). Jfr fn.
mentr, adj. omgifven af följe (Haid.); fe.
mannjan, v. a. viris instruere.
Manna-blod, n. 1) Sambucus Ebulus.
Danska-blod, n. id. Kl. Namnet på växten, som
på engelska af forno kallas Daneworth, i
förening med dess växtställe kring Kalmar slott,
har föranledt sagan bland allmogen, att växten
skolat uppsprungit af svenskars och danskars
blod, som på detta fält tumlat i forna krig; 2)
Johannisört: Hypericum. Manns-blod, n. id.
Sm. (Vestbo), m. fl. Manna-blods·ört, f.
Hypericum quadrangulare. Fl. (Nl.).
Manna·lav, n. sammankomst af åboarne i
en by. Sk. (Onsjö).
Mannas , v, d, 1 1) gifta sig; om
fruntimmer. Vg.,sm. Mannäs, id. G.; 2) beblanda sig
med en karl. Ö. (Ydre). Swz. manna, gifta
sig. Tobler, 308.
Manna-viv, n. mariage; ett kortspel. Sm.
Mannä-väiv, n. G.
Manna-slet, s. sla.
Mann-fall, n. manspillan. Sm. Fsv.
mannfall, mannafall, n. manfall, nederlag på
menniskor. S.S. 1, 249. Alex. M.; fn., n. mannfall;
d. mandfall.
Mann-fólk, n. 1) (såsom i riksspr.)
mansperson; 2) mankön. ”Dä ä ett räligt mannfólk”.
Sk.,hl. Fn. mannfólk; n. mannfolk; swz.
mannavolk. Tobler, 308.
Mann·fólka-galen, adj. kättjefull; om ett
liderligt fruntimmer. Sk.,hl. Swz.
mannenvolckig.
Mann-fóls·ykke, n. egenskapt (hos
fruntimmer) att vara omtyckt af karlar. Ög.
Manntykke, n. id. Vb.
Mannse, m. liten gosse. ”Lilla mannsen”.
Vm.,vl. Lillmannsen, m. def. Brukas nästan
såsom glåpord åt en större gosse, som visar sig
mycket barnslig. ”Stakkars lillmannsen”. Vm.
Deminutivum häraf är mannsing, m. liten gosse.
Ö. Ihre (gl. 2, 132) åter anser att mannse,
m. liten gosse, egentl, betyder: liten diare, af
fht. manzo (pl. manzon), m. spene. Jfr Graff
2, 818.
Mannskap, n. samling af män. Vb.
Mannsli(g), adj. manbar, giftvuxen; säges
om en helt ung, men stor och giftvuxen qvinna.
Fl. (Öb.).
Mannte, m. liten pojke; i skämtsamt tilltal.
”Pass mannte! Hör du mannte?” Nk.,sdm.
(Björkvik). Jfr mannse.
Mann-vit, förstånd, klokhet. Fl. Nl.). Fn.
mannvit, n. id.
Manul ( ), adj. l)stånglig; om tjur och
vädur. ”Ajte de’ för tjuren, han ä manul”. Sk.
(Ox., Skytts h.). Man-yrd, id. Sk. (Onsjö); 2)
fig. häftig, våldsam. ”Den karen ä riktigt
manul”. Sk. (Ox.). D. d. mandolm, adj. vild,
rasande; om vissa djur som anfalla menniskor;
d. d. olm, id.; fn. mannýgr, adj. stånglig; ny
isl. manneygr, adj. id.; fn. olmr, adj. rasande.
Mang-leiss, adv. på många sätt. Fl.(Pargae).
Mang-tölu, adj. mångtalig, som talar
mycket. Vb. Fsv. manghtalogher, mangtalugher.
S.S. 3, 132. S. Bern. f. 51.
Många-stans, adv. mångenstädes. Kl. N.
mangestade; d. mangesteds,
Mång-falls-kuppä, s. läsa-kuppä.
Mång-fristen, adj. som förstår sig på
mycket. Bhl. N. marfreisten.
Mång-fålla, f. en af magarne hos
hornboskap. Nk.,sdm. Mång-fåll, f. Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
