Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- L
- LÄS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Läse·barn, n. nattvardsbarn, barn som
beredes för att första gånger, begå den heliga
nattvarden. Allm. N. lesarbarn; d, d.
læsebarn.
Läse·möte, läsemöde, n. husförhör,
läsförhör. Läsu-hald, n. id. Fl. (Pargas).
Läsu·sedel, m. prestsedel, prestattest. Fl.
(Ipgo).
LÄSA 2, läså, s. liso.
LÄSSA, läss-ä·rel s. lada.
LÄTA 1, v. a. med nytt tillvälladt järn göra
en utsliten plogbill större eller åter brukbar.
Av-läta, å-läta, id, Fl. (Ingo). Av-lita, v. a.
stålsätta. ”Avlita a yks”. N. G. Alätta, id. Hs.
A·lit, n. stilsättning. ”Lägga alit pa”,
stålsätta. S.G.
LÄTA 2. v. a. aflåta, sälja; i tales.: ”ej til
läta“, intet att sälja. N. G. Lätta. S. G.
Avläta, v. a. id. Vm. Jfr ópp-låt.
Lätane, n. def. oböjligt litet, intet värdt;
det lilla, som man kan låna eller lämna från
sig. ”Jag bar int lätane en gång”, det är helt
obetydligt jag har. Hs. (Bj.),jtl. Lefan. n. id.
Hs. (Db.).
LÄTAN, läte, lättbjörn, lättbläsen, lättbläsig,
lätte, lätt-fällig, -fängd, -hållen, lätting,
lättlindig, -livad, -låten, lättna, lättnimmel,
lättning, lättsam, lättslen, lätt-tunga, -tunge, -velen,
-villig, -vind, -vist, s. let.
LÄTER, n. läger, halmboss för svin och andra
kreatur. Svin-läter. Vg. (Elfsb.), bhl. Lätter, n.
1) id. ”So drar lätter”; 2) kull af grisar. Vl.
Jfr fn. hlæđa, v. a. cumulare, bledi, m. cumulus;
látr n. locus, ubi aliquid reponit ur.
LÄTT, adj. fri från efterbörden; om kor vid
kalfning. ”Kon ä ännu ej lätt”. Sk. ”Koa ä blea
lätt”. Sdm.,ög.
Lissugs·ost, m. kalfdans. Dl.(Elfd.).
Ugnswóst, m. Mora, Våmh.
Litt’n, v. n. kalfva. Ö. Dl.
Lätta, f. hinnan, som omgifver fostret (hos
kon); efterbörd. S. Sk. I Mora-målet säges
’åjsäđ, n. def. huset, kåv-åjsäđ, eg. kalthuset.
D. d. letning, id. Fht. lektar, lehter, leihtar,
lechtir, matrix, secundæ (Graff 2, 162. Grimm,
gr. 3, 992); nht. lechter.
LÄTTA 1, -an, f. 1) venstra handen. Vg.,sm.,
kl.,sk.,hl.,bl. Lätta, letä (def. lättu, letu), f. id.
G.; 2) venstra handtaget på en svensk plog. Sk.
(Onsjö). Ffris. lit, adj. lat, dålig, ringa; fht.
lezi, förvänd, dålig: perversus (Graff 2, 316); mht.
letze, id.; swz. letz, adj. afvig, ut- och invänd;
die lätze hand, f. venstra handen (Stalder 2, 167);
bay. létz, adj. förvänd; dé letz hand, venstra
handen (Schmeller 2, 350). I moes. betyder
hleiduma, adj. venster, hleidumei, venstra sidan; gr.
λαιός (i st. f. λαιϜός), adj. λαιᾶ χερί
med venstra handen (Euripid. Herc. Fur. 159);
lt. lævus, adj. venster; slav. ljevä, id. Jfr Grimm,
gesch. d. d. spr. 992.
Lätt-hand, lätt-händt, adj. vensterhänd, som
nyttjar venstra handen i st. f. den högra. Vg.,
sm.,kl.,sk.,hl., bl. E. lefthanded, id.
LÄTTA 2, s. let.
LÄUKÄ, s. luka 3.
LÄUÄ, s. luv 1.
LÄ·VIS, adj. 1) pratsam, munvig. Ög.,sm.,k.;
2) medgörlig, god att tala med, fryntlig. Kl.
(Stranda), fl. (Pargas).
LÄVUG, adj. nötaktig, drummelaktig. Dl. (Elfd.,
Våmh.). Läwun, id. Mora. Jfr n. læven, adj.
LÖA, v. n. 1 visa tecken till snar kalfning;
ha jufret och födslodelarne uppsvällda, vid den tid
kon skall kalfva. Bhl.,vg.,sk. Lö. ”Kon lör”, id.
Hl. Lava te, v. n. 1 id. Sk. D. lee; äldre
danska løde, id. (Moth).
LÖB, s. laupä.
LÖDDER, s. ljuda.
LÖDDER Å SLÖDDER DAGAR, s. ludder.
LÖDDRING, löde, lödja, löen, löid, s. ljuda.
LÖFFEL, s. luffa.
LÖG, löga, lögda(g), lögetråg, lögevatten, s.
lag 1.
LÖGNA, lögnbrakka, lögngeru, lögnrakka, s.
ljuga.
LÖJERT (pl.-ar), m. ett slags svep tör späda
barn. Allm. D. löjert.
LÖK, lök-blaut, lök-vot, lökäna vot, s. lag 1.
LÖMMA, <i></i>lömt, s. ljumma.
LÖNA, v. a. dölja, gömma. Detta gamla verb
som troligen numera ej brukas i våra munarter,
är roten till nedan upptagna ättlingar. Fsv. løna
v. a. dölja. VGL, SML. S.S. 1, 10, 32, 36, 67;
4, 55; fn. leyna (i st, f. leygna); n. logna; d.
lønne; e. dial. lean, id.; moes. ga-laugnjan.
Lönn, f. döljande; i tales. lägga å lönn,
lägga afsides på ett lönligt ställe. Sm. I
lagspråket förekommer det bekanta talesättet: lägga
foster å lönn. Fsv. lön, lönþ, lönd, lynd, f.
döljande. LL.; fn. laun, leynd, f. id.
Lönnda·fiske, n. ett iiske, hvartill man
endast i löndom får begifva sig om det skall
lyckas. Ög.
Lönnda·läse, n. hemligt stängsel för dörr
o. d. Ög. Fsv. lönder, adj. (eg. p.p.) lönlig.
VGL.
Lönn·hora, f. lönlig hora. Sdm.
Lönderhora. Bl. D. d. lønhore.
Lönn-kådä, f. flytande kådsamling mellan
safringarne på gran; brukas till läkemedel och
vidskepelse. Sdm.
Lönn-rasan(d), adj. i hemlighet förargad.
Vb.
Lönn·ällta, s. ällta.
Lönsk, adj. 1) hemlig. Sm.; 2) bakslug,
lömsk. Vb.—sm. Lundsk. G.
Lönskt, adv. hemligt, undangömdt. Kl.
Lönske, i lönske, å lönske, adv. afsides,
undangömdt. ”Ho la barnet lönske (i lönske, å
lönske)". Sm.
Lönsk·lägjer, n. olofligt samlag mellan
ogifta. Sm. Fsv., lönþar lægher, n. VGL.;
lönska læghe, löska læghj, lösko læghi, n. LL.
Lön-sten (pl.-ar), m. dold sten (i åker). Ul.
LÖNKE, s. lunk 2.
LÖNN 1, lutande ställning. Ligga på lönn,
om sädesstrået, då det genom regn eller blåst: lagt
sig jämnt åt en sida, utan att vara nedtryckt eller
i hvirflar. Hl. ”Ligga, på lönn (lönj ei. lönjä)”,
säges om en halft liggande eller lutande ställning.
S. Sk. D. d. lond, lund, ligge på lond; lunne,
v. a. lägga något på häll; fe. hlynian, v. jfr
recumbere.
LÖNN 2, m. flock, hop, stim. Lygn, m. id.
Hl. Lyng el. löng, m. id. ”En stor svina-lyng,
fåre-lyng. Drängane sto i en lyng. Der va en
stor lyng fula, sóm slo när på fäladen”. Sk. D.a.
lund, lynd, lunde, lynde; n. lunne, m. stor flock.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0452.html
