Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LIG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Låg-rista, adj. byggdt med låg takresning.
Hs. (Bj.). N. lågrosta, id.
Lägd 1, f. 1) däld, lågt liggande äng vid
foten af en höjd. Ö. Dl., fl. (NK., K., P.). Läjd,
f. Gstr., ul.; läggd, f. id. Hs. (Db.); deraf
stur-lägd, f. en stor sålunda belägen äng. Dl.
(Garberg i Elfd.); 2) linda, igenlagd åkerteg,
som bär gräs. Nb., vb., åm. Fn. lægđ, f. dal.
Lägd 2 (uttal. läjd), m. öfversta timret i yttre
vaggen på ett hus, längs med och under taket.
Sk. D. d. leid.
Lägd 3, f. rand, märke på tyg eller kläder,
der tyget fordom haft ett veck. G. Läj, f.
id. Sk.
Läger, n. lider. Sdm.
Läger-stad, m. likstol. Vg., vl., dls. Fsv.
lægherstaþer, lægherstadher, m. a) grafställe,
begrafning. S.F.S. 7, 202; b) afgift till
presterskapet för grafställe och begrafning. UL.
Lägg, m. 1) bestämd tiderymd. "Dä ä en
vakker lägg te jul"; 2) viss trakt af en socken.
Vest-läggen, m. def. vestra delen af socknen.
Vl. (Nordmarks h.). Jfr Ihre, gl. 2, 25.
Lägga (ipf. la el. laggde, sup. laggt), v. a.
1) eg. lägga, försätta i ett liggande läge. Allm.
2) anlägga. "Lägga bo, väg". Nk.; 3) slå,
piska. "Han la’n på örat. Ja ska lägga óm dej".
Allm. 4) talesätt: α) lägga för, a) bjuda; b)
uppduka, berätta, omtala: "han la för tókka
historier, så maken har en fäll allri hört". Sdm.,
nk. "Han lä int na óm ä", han talte ej något
derom. "Hav’n laggt óm ä na?" har han
yttrat något derom? Vb.; β) lägga i väg,
skyndsamt begifva sig åstad; γ) lägga näsan i
vädret, dö. Allm.; δ) lägga óm, sköta om,
fråga efter. "Ja lägger inte deróm". Hs.; ε) lägga
på, v. a. uppföda (kreatur). Allm.; ζ) lägga på
lädret, dugtigt genomprygla. Vm.; η) lägga rå(d),
rådslå. Nk.; ϑ) lägga till, börja. "Dä la till å
regna". Hs.; ι) lägga velna ve, vinnlägga sig
om. Hs.–vm.; ϰ) lägga å, springa. Allm. Fsv.
læggia; fn. leggja; fsax. leggian; nht. legen;
fe. legan; d. lægge; moes. lagjan.
Lägg-kniv, m. fällknif. Sm., kl. D. d.
læggekniv.
Lägg-so, f. kolmila, hvari veden ej reses,
utan lägges såsom i en kast. Vm. (Bergsl., enl.
Herv. Id.).
Lägna 1, adj. osmaklig genom längre brist
på salt; om fisk, kött. Hs.
Lägna 2, v. n. 1 börja att skämmas, surna
i tunnan; om fisk och kött genom brist på salt.
Hs. (Db.). Langn, id. Jtl. N. legna, id.
O-laga (ipf. id.), v. a. bringa i olag,
oordning. Vb.
O-lagligt, adv. ur lag. Hl. Föråldr.
O-lagsam, adj. svår att göra i lag. Vb.
O-lögom, adv. 1) opassande. "Hä va olögom
gjodt"; 2) alltför mycket, omåttligt, orimligt.
"Olögom rik, stygg". Vb.
Ópp-lega, -n, m. snö som ligger uppå
trädens qvistar vintertiden. Vb.
Över-liggare, m. vinterliggare; bikupa, som
legat öfver vintern. S. Sk.
Lik-fäL, f. likfärd. Vb.
Lik-fära-gille. n. graföl. Kl., bl.
Udfära-gille, n. id. Bl. Lik-öl, n. id. Sm. (Vestbo).
Lik-hall, m. liksten, grafvård. Vg., sm.
(Östbo).
Lik-spån, f. talg, som flyter ut från ljuset
och kröker sig likt en hyfvelspån; anses betyda
dödsfall i slägten. Nk. N. likspon, m.
Lik-sto, f. afgift till presten vid begrafning.
Ul. Fsv. liksto, f. likstol. UL.; af stuþ,
subsidium, tributum.
Lik-särk, jore-särk, m. den särk, som en
död qvinna iklädes. Sk. D. liigsærk.
Lika, v. a. 1 sätta kanttåg på segel.
Sjömansspr.
Likna (pl. -er), f. notens längd mot tälnen.
Sdm. (Ornö).
Likna, v. a. 1 sätta telnar (kantsnoddar)
på not. "I da ska vi likna den noten.
Tälnorna ska liknas ve”" Sdm. (Ornö).
Miss-lika, v. a. o. n. 1 1) misstycka, ej
tycka om. Kl., vg. (Laske h.), bhl., vm., hs.; 2)
vämjas, qväljas, vilja kräkas. "Kvinna börjar
misslika, derför kan en veta huru dags dä ä;
hon har börjat bli mä’et". Sm.; 3) mislikas vid
något, tycka illa om något, få afsmak för något.
Hl. (Breared). Fsv. mislika, v. a. misstycka,
misshaga. Sv. Bib. K. f. 86 v. S.S. 2, 210; fn.
mislika; n. mislika; mht. misselichen (Ben. 1,
970); fe. mislîcjan.
Miss-likje, n. qväljning, benägenhet till
kräkning. Sm., kl.
O-lika, v. a. 1 ogilla. "Ja olikar dä alldeles".
Vm. O-liik (ipf. -ä), v. a. 1) id.; 2) anse
otroligt. "Ji olikä int", jag anser det ej
osannolikt. Vb.
O-likt, adv. l) orimligt; 2) ganska,
öfvermåttan. "Olikt bra, illa, snål, stor, vakker".
Vb., fl. (Nl.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
