Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LAM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
LAMRA, v. n. 1 larma något, slamra, Sk.
Lammär (ipf. lammrä, id. Vb.
Lammer, n. slammer. Sk.
Landa, v. n. 1 1) (i riksspr.) eg. lägga till
vid strand med fartyg eller farkost. Lända,
id. Sdm. (Ornö); 2) slutas, lyktas. "Gu(d) vet
hvartut dä landar". Sm. Fn. lenda, v. a. o. n.
a) adpellere navem ad terram; b) exitum
habere; fsv. lænda, lenda; fe. lendjan, lendan.
Land-ager, s. agre.
Lan(d)a-löser, adj. isfri vid land. "Sjön
börjar bli lan(d)alöser". Allm. N. landlaus; d. d.
landløs.
Lan(d)a-märke, n. gränsmärke mellan
landskaper. Hl. Fsv. landamærki;; fn. landamerki;
d. landemærke; fe. landmearc; e. land-mark.
Jfr mark 2.
Land-fära, v. n. 1 uppdraga tvärfåror vid
ändarne af en åker. Ul.
Land-kalle, s. kall 2.
Landsa, f. färja (att dermed från en ö sätta
öfver till fasta landet). Sdm. (Dalarö, Ornö).
Landt-mätare, m. 1) eg. landtmätare.
Riksspr. Landt-mjätare, id. Sm.; 2) sådana
insektlarver, som hafva fötter i båda ändar och
derigenom kunna åstadkomma en egen stigande
rörelse framåt. Sdm.
Landt-mätare-byte, n. laga skifte genom
landtmätare. Nk.
Lann-rek, m. solrök. Hs. (Bj.). N.
landmo, id.
Land-ärva,, s. enärva.
Länning, f. landningsplats vid å eller sjö
för fiskarbåtar; båthamn. Lening, f. id.
Båtlänning, f. Vb., nb., jtl., mp. Bāt-länhing, f. G.
Båt-sta(d), m. id. Åm. (Sollefteå). Fn. lendíng,
f. a) landning; b) landningsplats; hamn; kernt.
lent, f. id. (Lexer, 177).
Ny-land (ny-lann), n. nyligen odlad jord.
Vb.
Ópp-land, n. Vestergötland i motsats mot
inland. S. Bhl.
Ópp-länning, m. invånare från inre delen
af landskapet. Hs.
Lāng-ārsar (— — #) particp. "Han gikk
lang-arsar", han gikk motvilligt, liksom dragande
bakdelen (arsen) efter sig. G. (F.).
Lang-käik (hårdt k), n. lång-kik, d. ä. då
vägen är så rak att man kan se (kika) långt.
S. G.
Langsa, adv. långsåt. "Langsa allan väg",
långsåt all väg. N. G.
Lang-san, langå-san, adv. längesedan. Fl.
(Öb.).
Lang-snoen, adj. 1) långsam att löpa och
vända; 2) länge ondsinnt. G.
Lang-sómmeli(g), adj. långsam. Sk. Fsv.
langsamer, adj. långsam. S.S. 2, 142. S.F.S.
4, 231.
Lang-toed, adj. 1) långullig; om får; 2)
långhårig; om menniskor. Sk. S. to 2.
Langum, adv. långsamt, trögt. G.
Lang-vitä, m. stången mellan fram- och
bakvagnen. G. Nassau langwitt, langwid,
langwed, f. id. (Kehrein 1, 255); fht. lang-wid,
lancwit, f. vinculum plaustri; wetan, ga-wetan, v. a.
conjungere, consociare (Graff 1,738, 745); mht.
lancwid, f. vinculum plaustri.
Långa, v. n. 1 dröja, draga ut. "Tiden
långar". Sm. (sällan brukl.). Gl. sv. långa, id.
Gamla sv. psalmb. n:r 205; fsv. langa, id.
Långa-galeja, f. långt, groft
fruntimmer. Bl.
Långas, v. d. 1 blifva långsamt och
ledsamt. Ög.
Lång-avig, adj. länge vred (i hat). Vg.
Lång-bänk, m., lägga på långbänken,
uppskjuta, låta komma i förgätenhet. Vb. Jfr Ihre,
gl. 2, 42.
Lång-danglug, s. dangla.
Långe 1, adv. redan, längesedan. "Ja ha
långe vari der. Han va länge åken". Nk. Fsv.
lango, längesedan. S. Bern. f. 1 "lango ær at
thu badh mik skrifva thik".
Långe 2 (def. -n), m. den siste i leken, den
som i spel kommer längst från målet; den i
kägelspel som får kasta sist. Ul., vm.
Långe-mann, m. långfinger. Ög., bl. m. fl.
Lång-fastan, f, def. fastlagen. "Hålla en
ting som hunden långfastan", hålla sitt löfte
illa. Vm. (Herv., Id.).
Lång-fredags-björk, f. dvergbjörk: Betula
nana. Sm. Benämningen deraf att man trodde
att detta träd, som fordom säges hafva varit
resligt; blifvit förbannadt sedan bödelsknektarne
bröto qvistar deraf för att dermed hudflänga
Frälsaren.
Lång-gruva, f. köksspisel. Vg., sm. S.
gruva.
Lång-halm, m. råghalmskärfve. Sk., hl.
Lång-halå, f. 1) lång väg, lång resa; 2)
arbete, som fordrar lång tid för sitt utförande;
säges äfven om något, som om just icke af
vårdslöshet, dock af mindre giltiga anledningar
blifvit uppskjutet eller försummadt. "Han båten
ha komi rakt i långhalån. Han ena dagen ha
gått sóm han annan. Ja ha int komi me till,
fast just inga annor heller ha blivi uträtta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
