Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - L - LAI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vesterleen, f. def. norra, östra, södra, vestra trakten
eller byarne, S. Sk. Led, f. sätt. "På den leen".
Sk., hl., bl. Fsv. leþ, ledh, led, f. a) väg, resa.
VGL. ÖGL. UL. Fr. af N. 847, 943. Iw. 2798;
deraf bata leþ, dagsledh, framleþis, leþsund,
ledhsagare; b) sätt. VGL. UL. ÖGL. HL. Fr.
af N. 544, 1296; deraf allaledhis, annurlidz,
hvilika-, sama-, um-, sær-leþis:; fn. leid, f. väg,
resa; n. leid, lei, f.
Bya-led, f. bylag, flera åboar i en by. Ög.
(Ydre).
Laid (def. -i), f. trakt (på landbacken). "Av
laidi" eller "”ör laidi", adv. ur gränserna,
bort(-kommen). Leid (def. -i), f. en viss trakt (på
vattnet, till sjös). S. G.
Lee-sven el. le-sven, m. 1) ryttare, som
följer brudfolket på färden till och från kyrkan.
Hl.; 2) den gifte eller ogifte karl, som följer
brudgummen vid bröllop och är taleman dervid.
Sk. (Onsjö); 3) marskalk vid bröllop.
Hovriddare, m. id. Bl. N. leidesvein.
Lianne n. skyndsamhet, fortskridande, drift.
"Han har inte lianne mä se". Sm., bl., ög.
Lidliger, adj. som raskt (med lidande hand)
arbetar. Fl. (Ingo).
Lid, m. 1) eg. led: articulus. G. Lid (pl.
-ir), n. Dl.; 2) tråden mellan knutarne i ett
fiskegarn. Bård, m. id. N. G. Fsv. liþer, m.
led. SML. UL. GL. Biærk. R.; fn. lidr; fe. lid;
fht. lid; mht. lit (gen. lides); nht. glied; ns.
lid (B. W. B. 3, 63); moes. liþus.
Lea-lös, adj. 1) lös i lederna, vriden i
lederna. Nk.–bl.; 2) utan kraft i lederna. Hs.
Fn. liðlauss.
Le-bannk (pl. -ar), m. det trä, hvarpå bottnen
i en vagn hvilar. I lebannken äro fästade stylter,
som hålla sidobräderna. Nk.
Le-bannka-pinne el. lea-bannka-pinne, m. i.
q. banknagel. Nk.
Ledali (n. -t), 1) eg. försedd med leder; 2)
säges om kärror, åkdon m. m., som genom nötning
och skakning ge efter i fogningarne. Vb.
Le(d)-brå, f. den utskärning i framdelen af
en vagn, hvari skarfstången fästes. Nk.
Le(d)-kinn, n. kedja, medelst hvilken klafven,
hvarmed kreatur bindas, fästes i väggen. Nk.
Skag, n. id. Sdm.
Le(d)-mjuker, adj. mjuk, smidig i lederna,
vig. Nk. D. ledmyg; n. lidmjuk.
Le(d)-sage, n. vätska i lederna på en
menniska. Vg. Jfr siga.
Lida-lausårr (f. -laus, n. -laust), adj. gänglig.
N. G. Jfr lealös.
Lidiger, adj. 1) ledig, smidig, lätt; 2) ledig,
fri från sysselsättning. Nk. Lidun, Ö. Dl.;
lidin, Fl. (Ingo); 3) som är i saknad af, brist på
något. "Låna mej en tólv-skilling, ja ä ännä
lidiger". Nk. Fsv. liþugër, liþoger, lidogher,
adj. a) eg. den som kan ledas eller som går
lätt och otvunget i ledfogningen; b) ledig, fri.
UL. ÖGL. Fl. o. Bl. 1821. S.S. 1, 96, 131; c)
ledig, ej tillsatt; om en syssla. S.S. 2, 46; fn.
liðugr; fe. lidig; mht. ledec, lidig; nht., d.
ledig.
Lidja, v. n. 1 vara rörlig, ledig; om gångjärn
o. d. Fl. (Ingo).
Lisamer el. lisam, adj. 1) mild, vänlig,
nedlåtande, "Vår pastor ä så lisamr te tala ve".
Nk.; 2) sällskaplig, sådam som man gerna
umgås med. Vl.
Li sej, v. r. vara belåten, glädja sig i sitt
sinne. "Ja tykker han ska li sej, når han fikk
de ara ti löpa sóm en tok". Nk. Jfr lika.
Rätt-leds, adv. med solens lopp. Ög.
Laik-lage, m. lekkamrat (för barn). Norra
Gotl. (Fårö). Jfr fsv. leka, f. leksyster. Fl.
o. Bl. 1355; Iw. 3773. Cod. A. 27, f. 10. S.
Marg. f. 2 v.; fn. leika, f. id.
Lek, m. 1) melodi. Sm. "Spela en vakker
lek". Vm. (Bergs!.); 2) dans. "Ska du gå på
lek i kväll?" Götal. Fsv. leker, m. a) spel.
Horol. f. 56; b) dansmelodi. Didr. af B. 138;
c) dans, danslek. L. c. 130, 140; d) strid. St.
Rimkr. 15; fn. leikr; mht. leich; d. leg, lek;
fe. lâc; moes. iaiks, dans.
Lekare, m. musikant. Órg-lekare, m.
orgelnist. Sm. Fsv. lekari, lekare, m. spelman;
gycklare. VGL. ÖGL. Fr. af N. 286. Kg. St.
145. S.S. 1, 34. S.F.S. 5, 106; fn. leikari.
Lekan(d)e, n. på tjudret en ögla af järn,
som kringlöper fritt att det ej snos. Ul.—sk.
Lekan, tjuder-lekan, n. Vb.; lekkjen, n. Hs.
(Db.); läkend, n. Ö. Dl. D. d. lægend, lægu;
n. lejkjende.
Leken, adj. (eg. p. p.) lekfull. Rdq. 1, 164.
Legen, id. "Den grebban ä liaså legen å se
som en legen källing". Sk. (N. Åsbo. Vemm.).
Lek-pykke, n. leksak. Sm., bl. Lek-bygge,
leke-bygge, n. id. Kl., ög.
Leksen, adj. lekfull. Vm.—bl. Lekse, id. Sk.
Lek-stua, f. dansstuga. Allm. D. d. leegstue.
På lekande brädd. "Stå på lekande brädd".
vara nära att rinna öfver. Sdm. -sk. På
läkkande brädd, id. Vg. (Mark). Jfr mavande,
tillranne, läka, sid. 387.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
