Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KRI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krippad, p.p. född. "I dag ir idä (h)jåpärä
krippad, so ir Christus". Dl. (Elfd., enl. Joh.
Eenberghs handskrifna uppteckn. från 1600-talet
i Stockholms kgl. bibl.). Ordet nu troligen
föråldradt.
Kripp-trasu, f. barnhalsduk. Dl. (Mora).
Krippug, adj. hafvande: gravida. Dl. (Elfd.).
Krippig, id. Dl. (Våmh.); kripp-diger, id. Dl.
(Ohre). I samma betydelse säges äfven: "’ó
ir min fok" (hon är med folk); "’ó ir diger",
"’ó ir på syten", "ó ir på syt-väg". Dl. (Våmh.).
Kripp-’ätta, f. barnmössa. Dl. (Elfd., Våmh.).
Fä-kritter, n. boskaps-kreatur. Nk.
Kria-gård, n. fähus. Runö.
Kriands-måsa, f. renmossa. Fl. (Nl.).
Kriter-hop, m. boskapshjord. Dl. (Ohre).
Livs-kriand, d. kalf, ämnad till påläggning.
Fl. (Nl.).
Kro i sej el. kroa i sej, v. r. 1 stoppa i sig,
äta omåttligt, godta sig med mat. "Nu, må
tro, kroa glöttana i sej". S. Sk.
Kroa-stinn, adj. 1) tjock i kräfvan; om
gäsllngar och ällingar, som sluka mycken mat.
S. Sk. Kroed, adj. id. "Ällingen ä så kroed".
Sk. (Ox.); 2) uppblåst, stolt, som bröstar sig
öfver hvad han uträttat. Hl. (Skällinge).
Kräv-stinn, id. Nb.—sdm.; 3) säges om tjockhalsade
personer, som med afmätthet framsäga hvarje
ord. Hl.
Kro-fylle, n. starkt mål, god förplägning
med mat. S. Sk.
Kro-fylling (pl. -ar), m. storätare, frossare.
S. Sk.
Kro-fyllt, adj. uppblåst, högfärdig. Sk.
(Ox.).
Kro-stor, adj. 1) eg. stor i kräfvan; 2)
uppblåst, högfärdig. Sk. (Ox.).
Kro-älling (pl. -ar), m. 1) eg. älling
(andunge), som är tjock i kräfvan, då han slukat
mycken mat; 2) uppblåst, stolt menniska. S. Sk.
Kråvas, v. d. 1 skryta med sitt mod eller sin
styrka. Fl. (Öb.).
Kro-för, adj. som har så mycket penningar
att han kan besöka krogen. "Dä ä’nte lönt å
fara te sta’n, når ’n inte ä kroför". A. "Ä du
kroför?" B. "Ja har assintä". Nk. Jfr för.
Krua-mann, m. krögare. Hl. Kru-mann,
Sk.; kroare, kruare, kröare, Sm.; kröer, m. id.
Nb. (Ö. Cal.). D. kromand.
Kru-kvinna, f. krögares hustru (eller en
enka, som håller krog). Sk. (Ox.). D. krokone.
Av-krok, m. 1) afsides belägenhet. "Huset
ligger i en av-krok"; 2) omväg, afväg. "Göra
en avkrok". Götal. Fn. afkrókr; n. afkrok.
Kamp-krokä, f. mager häst. Sdm.
Kroka 1, v. n. 1) sätta krok eller hasp för
en dörr. Sm.; 2) plöja med trästock (krok). Vg.
(Kind); 3) göra en omväg, gå omväg. Sm., hs.;
4) krångla. Sm. N. kroka.
Kroka 2, f. stängsel af krokigt trästycke att
vrida för dörr, grind o. s. v. Ög. (Ydre)
Kroka 3, f. def. hand. Ög. (Ydre).
Kroke-bagge (pl. -gar), m. krånglig och
envis menniska. Bl.
Krok-humla (pl. -lor), f. Oestrus bovis. Ög.
Krokig, adj. 1) som går i krok. Riksspr.
Krokug, id. Dl. Malung), sdm.; 2) krånglig,
envis. Sm., bl. Kroket, id. "Kroket i munna,
i ora". Sm. Króged, id. Sk.; 3) svår att läsa
innantill; svårfattlig. "Krokig läsning, bok;
kroket namn". Sm., bl. Krokot, id. "Krokota
ord". Ög. (Ydre). Fsv. krokoter, adj. a)
krokig. S.S. 2, 8; b) förvänd, usel. S.S. 2, 146;
fn. krókóttr, krokig; d. kroget, id.
Krokna, v. n. 1 1) eg. blifva krokig.
Riksspr. Krönkän (ipf. krönknä), v. n. id.
"Ryggen góbbom ha krönknä", gubbens rygg har
blifvit krokig. Vb. Fn., n. krokna, id.; 2) icke
uthärda. "Han kroknade ve sitt beting"; 3;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
