Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KRI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Krum-näsed, króm-näsed, adj. kroknäsig,
som har krokig näsa. S. Sk. D. krumnæset.
Krum-snabel, króm-snabel, m. krokig näsa;
spefullt eller skämtsamt uttryck. S. Sk.
Krämma (ipf. -made), v. n. milla; om
väderleken, då snön är kram, "Vädret krämmer i da.
Dä krämmer starkt. I da bittia krämde dä te
lite". Kl, "Dä krämmer på nu". Ög. Kräma,
id. "Dä krämer på", det blir mildare i luften.
Sm. (Östbo). Jfr n. kræmast el. kramast,
blifva fuktig, sjunka samman; om snö. Anm. De
ur norska munarterna anförda krim, kram,
kramast, kruma, göra det sannolikt att det starka
themat äfven der fordom funnits.
Krämta, v. a. 1 krama. Dl. (Elfd., Våmh.).
Kramp 1, adj. 1) krokig. Fl. (Nl.). Krampur,
id. G.; 2) tvär, tvärt afskuren. Fl. (Nl.).
Kramp 2, m. 1) sadelboge. Hs.; 2) krokig,
böjd ställning; i talesättet: "sätta på kramp";
om sädeskärfvar, som sättas böjde med utbredd
stubb. Sm. (Vestbo).
Krampa, v. a. 1 böja något styft. "Krampa
ihop". G.
Krampe, m. sendrag; kramp. Vg., vm., sm.,
sk., bl. Krappe, m. id. Vg. Fe. cramp, m.;
fht. chrampho, m.; ns. kramp, m. id. (B. W. B.
2, 875).
Krampen, adj. som har kramp. "Han ä
krampen i benet". Sk. (Ox.).
Krapp, adj. trång, snäf, knapp. "Krapp
stuva. Krappa skor". Dis., bhl., vg., sm. (Vestbo,
Östbo), hl. Krappur, id. G. Fn. krappr
(troligen i st. f. krampr), adj. a) trång, snäf; b)
svår, olycklig; n. krapp, trång, knapp, snäf; d.
krap, trång, knapp, svår (föråldradt ord); deraf
krapslået tougværk, "som er snoet for stærkt og
derved blevet svagt"; krapsø, f. "säges om
havet i skibssproget, der hvor det danner korte,
tæt på hinanden folgende bølger (topbølger)"
(Mlb., d. ordb.); d. d. krap, trång, snäf (Mlb.,
DL. 296); holl. krap, trång, knapp.
Krappa el. kräppa, v. n. 2 vara trång,
inknipa, förknappa, tränga. "Rókken, tröjan
krappar". Vg., hl. Kräppa, v. a. o. n. 2 klämma,
tränga, strama. Vg. Af föregående krapp. Fn.
kreppa (-ta, -t), v. a. sammandraga; p.p. kreptr:
"kreptir lófi", manus contracta (Egils.); n.
kreppa, v. a. a) böja, sammantrycka; b) inknipa,
göra smalare.
Krópp, adj. krokig. Dl. (Elfd.).
Krumpen, adj. stelnad af köld, frusen om
händerna, så att fingrarne äro krokiga. "Ja ä så
krumpen om fingrarna". Bl., vg. Fsv. krumpna,
v. n. bii krumpen, krumpna, blifva ofärdig.
ÖGL. Biærk. R.; krumpin, krompin, adj.
krumpen, ofärdig. ÖGL. S.S. 1, 176; 2. 114; d.
krumpen, krokig, sammankrympt; fn. kropna, v.
n. stelna af köld, blifva krokig; deraf p.p.
kropinn (så framt det ej är af krjúpa, v. n.
krypa): "kropnir knúar", krumpna knogar. Sæm
Edda, s. 101 v. 8.
Krympa, f. sammandragning; i talesättet.
"Dä kommer en krympa på’n", säges då någon
hastigt blir vred. Sk. (Ox.).
Krympa sej, v. r. 2 ömma sig vid något,
t. ex. då man har ondt i magen. Sk. (Ox.). D.
krympe sig, id.
Krymp-mån el. krömp-mån, m. hvad som af
kläde, bräder o. d. hopkrymper eller minskas
till ytan, eller hvad som utöfver behofvet till
vidden af något såsom färdigt tages större, för
att efter krympning eller torkning hafva
erforderlig yta. Vb.
Krypling (pl. -ar), m. krympling, ofärdig
meuuiska; liten stackare. Kl. Kröpplingr, Nk.;
kröppling, Bhl., vg., sm., bl.; kröbling, Sk., hl.;
krevling, Sk. (Ing.); kruling (krulingj), id. Sk.
(Ox.). Fsv. krymplinger; fn. krypplingr. n.
krypling; mht. krüpel, m.; nht. krüppel, m.; e.
cripple; d. krøbling, m. krympling; holl.
kreupel, adj. lam, ofärdig.
Kryppas, v. d. 1 gå krokig. Dl. (Elfd.).
Kryppog el. krypput, adj. krokryggig; eg.
puckelryggig. Jtl. Jfr fn. kryppa, f. puckel.
Krämp (sup. krämpt), v. a. minska, draga
in. "Krämp in staten". Fl. (Öb.).
Krappa 1, f. 1) ett pass, trång väg; 2)
trångmål, beträngd ställning, då man har svårt att
reda sig. Bhl.
Krappa 2 (pl. -ur), f. stöd till en "vagnsflake",
som sammanhåller (hoptrycker) sidorna på en
vagn, hvarmed hö, säd o. d. hemköres. Dl.
(Elfd.). Fn. kreppa, f. a) sammandragning,
sammanböjning; b) trångmål, knipa. Anm.
Rdq. (1, 202, 203) erinrar om att i vårt språk
ännu brukas sup. krumpit och i landskapsmålen
på sina ställen ipf. krömp, hvilket senare synes
förutsätta en infinitivus krlumpa, men likasom
af imp. sang blef söng (fn. saung, söng), kan
af kramp blifvit krömp, heldst i fall såsom
troligt är krimpa öfvergått till krympa. I
riksmålet hafva vi kramp, m., krampa, f., krympa,
v. a. o. n. 2, med flera deraf härledda ord.
Möjligen hörer hit också kripp, m. litet barn.
Dl. I betraktande af allt detta, hafva vi
tillräckliga skäl att uppställa det ofvananförda
starka verbet krimpa, kramp, krumpit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
