Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KRA ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kragas, v. d. 1 hugga hvarandra i kragen.
Hs. (Db.).
Krava-tak el. krava-taj, n. kragtag. "Ta
ett krava-tak". Sm.
Krave-klud, m. halsduk. Sk.
Presta-krave, m. prest-krage. Sk.
Krag el. krak, n. en lätt skärm af spjelar,
näfver eller buldan vid nedra ändan af lie-orvet.
när korn hugges för att böja säden jämnt åt
ena sidan. Vb., åm., mp., hs.
Kraga, v. n. 1 sätta risgärde i vatten. Sk.
(Ljunits).
Kraka, v. a. i 1) sätta (säd) på stör till
torkning. "Kraka säd, ärter". Svea, Göta 1.;
2) upphänga (brödkakor, "hål-kakor"). Ög. (Ydre).
Krake-märr, f. ett slags galge af triangulärt
uppstapplade "slågor", på hvilka bönor
upphängas till torkning. Bhl. (Elfs.).
Krakligr el. kraklogr, adj. svag, usel,
sjuklig; om menniskor. Fl. (Nl.). Krakerli(g), id.
Åland. Krakig, adj. sjuk. Vl. Fn. krakligr,
gracilis. (Eg., 476).
Krakkla sej fram, v. n. 1 med svårighet
komma fram. Fl. (Nl.).
Krakuger, adj. öfverfylld af risqvistar. Nk.
Krekje, n. arm på spinnrock. Hs. (Bj.).
Kräkla el. kräkkla, f. 1) eg. ett taggigt och
knöligt redskap af trä, hvarmed gröt omröres.
Riksspr.; deraf gröt-kräkla, f. Ul., sdm. m. fl.;
2) mångqvistig gren att fasta blånorna på då
man spinner. Ul., nk., ög. Kraka(r), m. pl. id.
Ul. Krångla, f. id. Ög.; 3) halfalnslångt
trästycke med korspinnar att sätta mellan hästar,
då de vilja trängas. Nk., ög., kl. Kräggla,
krångla, f. Ög.; kräggla, f. Sk. (Skytts);
kraka(r), m. pl. id. Ul. N. krekla = kräkla 1.
Kräkla, krakéla, v. n. 1 gräla. Sdm. Kräkla,
id. Vm.; krägla, v. n. 1 id. Sk. Holl.
krakeelen; bay. krakkeln, kragellen, kregellen
(Schmeller 2, 381, 383); d. d. (Bornholm) krægla, id.;
d. kregle.
Krakla, f. trätosam menniska, grälmakarc.
Ög., vm. Krägla, f. id. "Du ä en krägla i
spel". Kregei-makar, m. id. Sk. Bay. krakkler,
m. id. (Sclimeller 2, 381).
Kräklig, adj. grälig. Vm. (Herv., Id.).
Kräma, v. n. 1 drifva minuthandel, gå
omkring och utbjuda varor. V g., sm. Krämma, id.
"Han krämmer på marrten". Vg. (Laske h.).
Ns. kramen, v. n. drifva minuthandel (B. W. B.
2, 863); swz. krämern, id. (Stalder 2, 127).
Krämare, m. 1) eg. kramhandlare, liten
småhandlare på landet, som har fast
boningsplats )( gróss-handlare, m. liten småhandlare,
som med påse och ett litet skrin vandrar
omkring med kramvaror. S. Sk.; 2) hästprånglare.
Häst-krämare; 3) den som kor för strängt med
hästar (såsom en häst-krämare). Vg. Fsv.
kræmare, m. krämare. Horol. f. 90; deraf kræmara
bodh, f. krämarebod. S. Bern. f. 159; d.
kræmmer, m. krämare; mht. kramære, krâmer; nht.
kramer, id.
Krämare-hus, n. strut, hvari krämaren
infattar peppar o. d. Sk. Krämer-häus, n. G. D.
kræmmerhus.
Krämmeska, krämmesa, f. 1) krämerska; 2)
hustru till en kringresande krämare. Vg., sm.
Har-krank, m. id. Sm,, kl. Harkrankje, m.
Fi. (Ni.); hårbrånk, m. id. Sdm. S. sid. 244.
Mygg-krank, m. stick-mygga: Culex pipiens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
