Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- K
- KOM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kumin. I Runurk. 2010 heter ipf. ind. kvam, 2011
kam; GL. 20: 16 quam; pl. Gotl. Hist. 1: 12
quamu; ipf. konj. qaumi. L. c. 3: 14; 3 pers. pl.
quamin. L. c. 4: 6); fn. koma (ipf. kom el. kvam,
pl. komom el. kvámom, sup. komit);, 655); mht.
quiman (quam, quâmen. Ben. 1, 898); nht.
kommen´; ns. kamen (ipf. quam. B. W. B. 2, 723); fe.
cuman, cviman (ipf. cam, cvam); e. came; d.
komme; moes. qviman (qvam, quemun, qvumans), id.;
deraf fsv. koma el. komma, f. ankomst. S.S.
1, 20, 47. S.F.S. 4, 139. Det är troligt att fsv.
fordom haft kvima och fn. kvema, att komma.
Komma, f. frihet; beqvämlighet. "Han njuter
sin komma". Sm.
Kómman å faran, adj. resande. Vb.
Kvèmbårr (f. kvèmb, n. kvèmbt), adj. 1)
beqvämlig. N. G. Kvèmar, adj. id. S. G.; 2)
böjlig, mjuk; om tyger. G.
Kvèmbt, adv. litet, ringa. "Vör fa kvembt
håi äi ar". G.
O-kvembårr, adj. obeqvämlig. G. Fsv.
quæmer, adj. beqväm, lämplig, passande. S.S.
1, 57, 96, 121. S.F.S. 1, 3 i (Sjö-kons. 106);
deraf bequæmer, adj. skicklig, i stånd till. S.S.
1, 124; bequæmeliker, adj. beqvämlig, passande.
S.S. 2, 52; quæmeliker, adj. id. S.S. 1, 150,
295; 3, 252. Sv. Pr. K. f. 48; qvæmlagh, n.
beqvämlighet, ledighet. S.F.S. 1, 3 h.; fn. kvæmr,
adj. behaglig; skot. queem, nätt; passande
(Jamieson); fe. cyme, passande; cymlic, id.
Likasom nu dessa ord härledas af fn. koma (ipf.
kvam) = fht., mht., fe., moes. quiman, på
samma sätt It. conveniens, passande, af convenire.
KóMPAN, kumpan (pl. -er), kómping, kómpinj,
kumping (pl. -ar), m. halfvuxen dräng, mellandräng.
Sk. Komping, m. id. Ög. Kumpan, m. kamrat.
G. Fsv. kompan, m. kamrat, stallbroder,
kompanjon. S.S. 1, 215; 4, 35. Fr. af N. 708. Cod.
A. 29, f. 41 v. Flores; deraf kompanliker, adj.
kamratlik, broderlig. S. Bern. f. 29: "hwar ær
kompanlikin ælskoghe"; 1. c. f. 102 v.:
"wælviliogher och kompanliker til iæmchristin". Cod. A.
27 f. 102. Cod. A. 13, f. 13 kompanligher, id.;
kompanskaper, kompanaskaper, m. stallbroderskap,
stallbrödralag. S.S. 1, 27, 42; 3, 107, 123. Sv.
Pr. K. f. 55 v., 84. Sv. Pr. LXX, s. 6, 30.
Sv. Järt. Post. s. 53. Horol. f. 68 v. Spec. Virg.
s. 292. Cod. A. 27, f. 185 v. Cod. A. 29, f.
157. Cod. A. 13, f. 108 (fn. kompánaskapr);
komperni, n. sällskap. Fr. af N. 19, 552, 1232;
fn. kompán, m. kamrat, stallbroder; fd. kompan,
kompæn (Bib. Ov.); mht. kumpân; ns. kumpaan,
kump (B. W. B. 2, 896); kompaan, kumpaan
(Schütze 2, 316); nht. kompan; bay. kámpl
(Schmeller 2, 301); gl. frans. compain; it.
compagno; frans. compagnon; fin. kumpani, id.; d. d.
kompen, kumpen, halfvuxen yngling. Diez (wb.,
s. 108) härleder compagne af lat. panis, bröd, på
samma sätt som moes. ga-hláiba, m. kamrat, af
hlaibs, m. bröd; Grimm åter af pagus, m. by;
mlt. accompagnare; frans. accompagner, gå med
någon genom landet, ledsaga honom i landet.
KóMPRESKA, f. 1) trätgirig, oförskämd,
liderlig qvinna; skojerska. Vm.—ög.; 2) trollpacka.
Ög. Jfr frans. commère, f. gement fruntimmer,
sqvallerkärring.
KóMPÅS, m. kompass. Bhl. Fn. kompás.
KóMSÄNSER, tant. pl. goda vänner; personer
som väl komma öfverens. Nk. Måhända eg.
komsämser, af komma sams?
KóNA (pl. -nor), f. 1) qvinna; i god
bemärkelse, Sm. (Vestbo), ög. (Ydre). Kuno, f. Nb. (Cal.);
kunu, f. Fl. (Nl.); kuna, kóna, f. id. Runö; 2)
ungt fruntimmer, flicka, piga; i god bemärkelse.
Vm. (Bergsl.), sm.,kl.,öl. Brukas i denna
bemärkelse numera blott af äldre personer, då de
tala till eller om unga fruntimmer. "Ä kónera
hemma?" äro flickorna (pigorna) hemma? Sm.
(Östbo). Kunna, f. flicka. Åland; 3) gift qvinna,
hustru. Jtl.,hj. Kón, f. id. Farbror-kón, farbrors
hustru; morbror-kón, f. morbrors hustru, moster.
Hj. Farbro-kóna, mobro-kóna, f. id. Jtl. (Nästan
föråldrade), Kunu el. kunó, f. hustru. "Kunu
hans", hans hustru. Nb. (Lule, Calix). Kuna, f.
hustru. G. 4) (i riksspr.) liderligt fruntimmer;
deraf kóna-krópp, kónsa; s. längre ned. Fsv.
kona el. kuna, f. a) qvinna )( maþer. S.F.S.
4, 211. Kg. St. s. 118. Alex. M. Cod. A. 49, f. 135;
b) hustru. S.F.S. 4, 2, 137, 138; fa. kona, f. a)
qvinna; b) hustru; kon, kvon, kvân, f. id.; n.
kåna, kone, hustru; d. kone, id.; fe. cvén, a) id.; b)
drottning; cvéne, qvinna; e. queen, drottning; fht.
quëna, chëna, quina, quen, f.qvinna; hustru (Graff
4, 677); mht. kon, kone, f. hustru; fsax. quân,
quena, f. hustru; skot. queyne, quean, flicka;
schwab. kon, f. hustru (Schmid, 323); kärnt. kon
i konleute, ägta makar (Lexer, 164); moes. qvens,
qveins, f. qvinna; hustru; qvino, f. id.; quineins,
qvinakunds, adj. qvinlig; lapp. kånno, kåno, kådno,
qvinna; dannekånno, hederlig qvinna; konno,
hustru; gl. preuss. ganna, genna, hustru; fslav.,
ryss., slov., ill., böhm. zena; pol. zona, id.; ir.
gean, qvinna; arm. gin, hustru; gr. γυνή; dor.
γάνα, id.; afgh. ǵini, f. flicka, jungfru; Vedas
gnâ, id.; skr. ǵani, ǵanỉ, f. qvinna, ǵâni, f.
hustru; zend. ghénâ, f. id.; skr. ǵan, afla; födas.
,
Hosse-kóna, f. qvinna som för betalning
stickar strumpor. Sk. (Ox., Skytts, Ljunits h.).
Kóna-krópp, m. skamlös menniska; hora.
Jtl.,hj.
Kónsa, f. lättfärdigt fruntimmer. Ög.,nk.
Kónnta, f. en qvinna, merendels af elak art.
Deraf rall-kónnta, f. qvinna som är benägen
för sqvaller; ress-konnta, f. qvinna som är
benägen för lek och ras. Hs. (Db., Bj.).
Måhända att detta kónnta snarare är samma ord som
kunnta, kónnta, f. vulva. S. kunnta.
Kunu-fólk, n. qvinfolk. Vb.
Kunu-hjon, n. qvinfolk. Fl. (Nl.).
Kvän, n. 1) qvinkön; 2) hona. "Kal u
kvän". G.
Kvänäs, v. d. giftas. G. Fsv. quænas, v. d.
gifta sig; säges om mannen. M. Rimkr.; fn.
kvænaz; fd. kvænæs, id. (Jydske L.). Jfr
moes. qvenjan, id.; p. p. unqveniþs, ogift:
ἄγαμος. 1 Cor. 7, 8.
Käuna mädrå, f. den qvinna, som biträder
bruden vid bröllopet och är näst brudframman
i heder. G.
Sjo-kuna, f. sjöjungfru, hafsfru, med
fiskstjert och långt svart hår. Runö.
Skole-kóna, f. en qvinna, som sköljer
kläder. Dls. (V. Ed).
Sóna-kunå, f. sonhustru. Fl. (Qvarkens öar;
GK., K., P,, NK.). Sunäkunu, f. id. Dl. Fsv.
sonakona, f. id. 8.F.S. 6, 177, 364; fn. sonarkona;
d. sennekone; fd. soneqwen (Mlb., Bib. Ov.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0375.html
