- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
321

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KIN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kinn-mólla, f. kärnstaf. Dl. (Mora, Elfd.).
Kinn-malla, f. id. Dl. (Rättvik).

Kinn-ok (def. -okjen; läs: otjen), m.
smörkärna. Dl. (Elfd., Mora, Våmh.). Kinnórk, m. id.
Dl. (Rättvik), ok = holk, q. v. Fn. kirna, f.

Kinn-skyr (läs: kinn-stjyr), n. kärnmjölk.
Dl. (Elfd., Mora). Kinn-mjalk (aa) m. id. G.
Kjorn-sypa, f. id. Bl. (Östra h.). Ns.
karn-melk; holl. kerne-melk, id.

Känna, f. smörkärna. G. Fsv. karna; fn.
kina; n. kjinna; lett. kerne; e. dial. kirne;
holl. kern; nht. kerne; ns. karne; fin. kirnu.

Kärn-tyl, n. kärn-staf. Vm. Fsv. tol, n.
redskap. UL. VML. SML.; derav fiski-tol, n.
fiskredskap; fn. tól, n. redskap; n. tøle(r), pl.
redskaper; fe. tol; e. tool.

KINNA.2, s. kind 3.

KINNHÄSTAR, kinnhajstar, m. pl. klimpar i
soppa. Bl.

KINTA, kintas, s. kinn 1.

KINTELIN, s. kinn 2.

KIP’, v. n. pipa; om kycklingar och foglar i
allmänhet. Jtl.

KIPA, s. kaipa.

KIPPA, v. n. 1 1) hastigt draga, rycka. ”Båten
kippade te sidan. Kippa efter anden”. Hl. I
andra munarter kipa, kaipa; s. kaipa 1. 2) röra
på sig, darra. Sm.; 3) inveckla, insnärja.
Hopkippa. Dl. (Ihre, DL. 90) ; 4) binda hop i
knippen. ”Kippa i hop”. Hs. (Db., Bj.), Fl. (Nl.); 5)
taga på sig (skor) utan att draga upp baklädret;
6) gå med sådana skor. ”Kipp skon på. Kippa
på sej en sko. Kippa ner skona. Han går å
kippar”. Allm. Kiipp (ipf. ), v. n. gå med skor på
bar fot utan strumpor och med nedviket eller
nedtrampadt bakläder. ”Jäg kippä óppa mäg skon”,
jag påtog mig endast skorna. Vb.; 7) lägga (sele)
på en häst; 8) kippas, v. d. hafva små
ryckningar eller spasmer. G. Kippis (ipf. o. sup.
kippist), v. d. rädas, vara rädd. Fl. (K., P.); 9)
kippa pä sej, säges om foglar och andra djur, då
de hålla på att dö och med något sparkande
tillkännagifva att någon lifsgnista ännu är qvar.
Kiffta på sej, id. Sdm. Fsv. kippa, v. a. a)
hastigt draga, rycka. VGL. ÖGL. S.S. 2, 100, 137;
b) draga; kippas, v. dep. dragas, brottas, tvista.
ÖGL.; opkipa, oppkippa, v. a. uppdraga. S.S.
2, 11, 155, 157. J. M. Yrt. s. 253: ”sancta birgitta
oppkipt i them hælga andha”; up kippa, v. a.
uppdraga. ÖGL.; fn. kippa, v. a. draga hastigt;
kippas viđ, darra; kippa upp, bundta samman; n.
kippa; d. kippe, a) v. a. rycka, draga hastigt; b)
v. n. hastigt röras.

Er-kipped, adj. häpen, förvirrad. ”Hon ble
så erkipped”. Sk. (Ox.).

För-kipped, adj. utmattad, uttröttad. Sk.

Hjert-kipped, s. hjerta.

Kippa (pl -por), f. bundt, knippa. Nukkö,
Wormsö. Kippä, f. id. G. Kippa, f. bundt,
knippa, t. ex. några sammanbundna eller
sammanväxta blommor eller andra mindre växter.
Dl. (Mora). Kippe, n. knippe. ”Vara i samma
kippe”, vara i samma sällskap, anse den ena
bofven lika ond och straffbar som den andra.
Hs. (Db., Bj.). Deraf akks·kippa, f. axknippa.
Åm. N. kippe, n. knippe, bundt; n. kippi;
lapp. kippa, kippo, id.; jfr kiffs.

Kippe, adv. utan strumpor i skor, stöflar
m. m. ”Gå kippe i skoen”. Kl.,hl. (Skällinge,
Värö), bl.

Kipped, adj. nära att falla. ”Den översta
stenen va så kipped; dä så ut sóm den skulle
falla”. Sk. (Klagstorp i Ox.).

Kippla, v. a. 1 inveckla, insnärja. De
kippla in sej mer å mer”. Kl.

Kipp-skodd, adj. 1) barfotad i skorna. Vb.,
m. fl. Barlägged, adj. id. S. Sk.; 2) som går
med nedfällda bakläder på skorna. Allm. N.
kippeskodd.

KIPPEL (pl. -plar), m. 1) pinne, som lägges i
munnen på föl, kid oeh lam, så att de ej kunna
dia. VI.; 2) taggig vidjegrimma som sättes på
kidlingar för att afvänja dem. Kippel (def. -n,
pl. kippla, def. kipplan). Hs. (Db.). Fn. kefli,
m. rund käpp; n. kjevle, n. liten pinne; e. dial.
kevel, en pinne som bindes i munnen på lam, att
de ej kunna dia.

Kippla, keppla, v. a. o. n. 1 sätta bett
(kippel) i munnen på föl, kid och lam, att de ej
kunna dia. Hs.,ög. Kippi, id.; om kid och
renkalfvar. Jtl. Fn. kéfla, v. a. sätta bett i
munnen på lam: ”kéfla lömb”; n. kjevla, id.;
om kid.

KEPP-SILÄ, m., sma silar, m. pl. sämsta slags
selar, med en tvärbom under hästens hals. G.

KIRMA, f. liten släde. Ul. Kirma, körma, f.
FI. (Nl.); kerma, f. id. Åland; kirrmå, f. bred
ressläde. Fl. (Öb.). Kerma, f. ett visst stycke i
en släda eller vagn; öfversta slån vid sidan, å
hvilken sätet fästas. Vg. (Vadsbo), vl.,nk. Kerm,
f. öfre kanten på en vagnskorg. Ög, Kärm, -en
(pl. kärmä, def. kärmän; hårdt k), m. karm på
res- och gödselsläde. Jtl. Fin. kirma el, kirmu,
a) slädkorg; b) slädskärm.

KIRR, n. sorl; qvitter. Vb. Jfr mht. kirren
el. quirren (kar, kurren), v. n. gifva ljud från
sig, skrika (Ben. 1, 821); ns. kirren, id.; om höns
när de se en roffogel (B. W. B. 2, 775); fin.
kirraan, id.; om höns när de vurpit; kärnt. kiern,
kirn, kirrn,
v. n. gällt skrika, gråta (Lexer, 158).
S. kvira.

Kirrig el. kirrog, adj. knarrig, otålig,
kinkig; särdeles om barn, som är oroligt och
ständigt gråter. Fl. (Nl.). Grinot, adj. id. Fl.
(Nerpes i Öb.).

KIRRA 1, v. n. 1 1) svänga rundt omkring.
”Kneveln i klokkan kirrar omkring”; 2) trilla
rundt omkring. ”Han fikk på köften, så han
kirra omkring”. Sk. (Ox., Skytts h.). Jfr lapp.
kirtet, v. n. svänga omkring.

KIRRA 2, s. kerra.

KIRSER, pl. körsbär: Prunus Cerasus. Bl.
(Östra h,). Kyssebär, kössébär, n. id. Sk. Fht.
kirsa, f.; mht. kërse, f.; nht. kirsche, f.; fe. cyrse,
f.; holl. kers, f.; frans. cerises, pl.; e. cherries. pl.
id.; gr. ϰέρασος, m. körsbärsträ; lt. cerasus, id.;
fsv. kirsedrank, kyrsedrank, m. körsbärsdryck,
körsbärsvin. St. Rimkr. 21. Spec. Virg. s. 113:
”wän ok kirsedrank”.

KIRS-KÅL, s. kers-kål.

KISA 1, v. n. 1 blicka kärligt med halft
tillslutna ögon. Riksspr. Deraf

Kisaktig, adj. kärögd. ”Ho ä så kisaktig”,
hon kastar kärleksfulla blickar. Sm.

Kise-bóra (pl. -ror), f. kindgrop. Sm.,bl.
(Gemshögs s:n), sk. (Ö. Göinge). Kishåla, f. id. Sm.

Kis-fägjen, adj. som står oeh myser med
munnen åt något, hvilket han hoppas få. Vm.
S. fegin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free