Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - KAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kars-ört, kar-söta, f. Spiræa ulmaria.
Benämningen deraf att orten begagnas vid bryggd.
Wahlenb., Fl. Suec.
Krälld-kall, m. 1) tunnbindare; 2)
försäljare af laggkärl. Dl. (Elfd., Mora). Läggär (pl.
-er), tn. id. Dl. (Mora).
Kåra-tapp, m. sil-tapp. Jtl. Föråldr.
Ler-kar, n. lerkärl. Sk.,hl.
Sue-kar, n. sopp-skål. Sk.
Trä-kar, n. träkärl. Sk.,hl.
Tvätte-kar, n. tvätt-skål. Sk.
Wóst-krälld, n. ost-kärl. Dl. (Mora).
Brannd-kare (pl. def. -n), f. ugnsraka
hvarmed eldkol och bränder föras ur ugnen. Hs.
(Db., Bj.). Brannd-kåru, id. Jtl.; kare,
eld-kare, id. Mp.; ugns-kara, f. id. Gstr.;
eld-kara, f. eldgaffel, brandstake. Hs.
Kare (def. kàre, pl. kàre, def. kàren), f.
ugnsraka. Hs. (Db.).
Karg, adj. 1) idog. Kl.; 2) sträng, hvass.
”E karg kärring”. Nk.; 3) (i riksspr.) snål. Fsv.
karger, adj. snål. Didr. af B. 19; deraf
karughet, karghet, f. snålhet; Alex. M. Sv. Järt.
Post. s. 85.
KaLe (def. -n, pl. kala, det. kalan), m.
spindel i repbragdet. Hs. (Db.).
Kara (pl. -ror), f. karda, ullkarda. Sm.,vg.,
nk. Kåra, f. Kl., sm.; kår, f. Vb.; karla (pl.
-lär), f. id. Dl. (Elfd.). N. kara, f.; d. karde,
f. id.
Kardu-nällk, f. kardnubb i kanten af
kardan. G.
Kardu-klue, kardu-bluk, m. det fyrkantiga
brädet af kardan. G.
Kardu-tann’, m. kard-tanden af ståltråd. G.
Karut, adj. n. som ej lätt låter klyfva sig;
om trä. Dl. (Elfd.).
Kark’ (ipf. -ä), v. a. med rep binda fast
bördor, eller i slädar instufvade och med skinn
under försegling betäckta varor. Nb.,vb. Kaalk,
id. Vb. jfr lapp. karet, v. a, binda; kares,
band; karts, kartsa, rem.
Hönsa-kar, m. höns-tupp. Vg. (Marks,
Flundre h.). Kål, m. hane (bland sjöfoglar). Fl.
(GK., K.).
Kal-gata, f. allmän landsväg. G.
Kara-kar el. kära-kar (hårda k), m. utmärkt
dugtig karl. Allm.
Kara-märke, n. så kallades det bomärke,
som hvarje bondgård i Skåne fordom hade och
hvilket användes dels att dermed märka
kreaturen, dels vid torfskärning och dikesvallar m.
m. Ännu ser man sådana karamärken, utskurna
i gräsvallen nära landsvägen vid Skanör. D. d.
karmærke.
Karas, käras (hårdt k), v. d. 1 tycka sig
någonting vara, vara stolt, fräck. Sm.
Kara-tag, n. 1) dugtigt tag, t. ex. vid
lyftning af börda. Allm.; 2) manlig bedrift Fl.
(Nerpes och Replot).
Kar-hund, kal-hund (läs: karhong, kalhong),
m. hanhund. Sk.
Kari, käri, kärakti(g) [hårdt k], adj.
karlaktig, rask. Sm. Karug, karig, högfärdig, stolt.
Vm.; karug, id. Gstr. (Årsunda). Karuger,
karlaktig. ”Han vill vara så karuger, säges
om en, som ehuru han ännu icke är karl,
likväl vill anses för sådan; mest om sjelfkär
ungdom. Vm.
Kar-katt, m. han-katt. Sk.
Karl-fora, karl-fola, f. karlaväsen,
uppförande som anstår en man. Hs. Karafol, f. Vb.;
karafora, f. id. BL, m. fl.
Kar-musken, adj. dristig, djerf, karlavuren. Jtl.
Karsker, adj. 1) rask, käck, manligt stark.
Nk.,sm.,sk.; 2) osmaklig, vämjelig. Okarskt, adj.
n. osmakligt. ”Smöret ä okarskt”. Ul.
(Vaxholm). O intens. Fsv. karsker, adj. a) stark,
tapper, rask. Cod. A. 49, f. 198. S.F.S. 7, 260;
b) frisk, sund. S.S. 2, 8; deraf karskeliker, adj.
stark, mycken. Sv. Pr. L. XX, s. 246;
karskhet, f. manlighet, raskhet S.S. 2, 26;
karskleker, m. id. Sv. Pr. L. XX, (s. 286 (fn.
karsk-leiki, m. id.); fn. karskr (quasi karlskr), adj.
alacer; d. karsk; swz. kärsch, rask, stark
(Stalder 2, 89).
Kar-vuren, adj. högmodig, stolt Bl.
Kära-vuren, käravulen, käravolen (hårdt k), manlig,
karlaktig. Sm.; karavolän, karavulen, id. Vb,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
