Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I
- IMT ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IMT, m. 1) idissling; 2) tuggan, som idisslas.
”Förlora imten”; om sjuka kreatur. Dls.
Imta, v. a. o. n. 1 idissla. Dls.
IMÄ el. imästä, adv. det mesta. G.
IM-ÖRT, f. Epilobium angustifolium. Dl. (Särna).
IN, pron. han. Åland (Kökar). Fsv. hinn, den.
IN-BRÄNNARE, m. större böld. S. Sk.
IN-FÖR-KAMMAR, m. ett rum innanför köket
eller hvardagsstugan. Vb.
-ING, -inge, slutändelse i ortnamn, t. ex.
Kämpinge, Keglinge, i Sk., Bälinge, Grödinge,
Gåsinge, Huddinge i Sdm., Blädinge i Sm. Wal.
ing, slätt, fält.
INGAN, adv. ingalunda. Vb. Inga, adv. id.
Fl. (Nl.).
INGAR-STASSOM, adv. ej på något ställe. Vb.
INK, inka, s. hink.
INKA, v. a. 1 ömka. Hs. (Db.).
Inkjelin, adj. ömklig. Hs. (Db.).
IN-LÄGG, n. 1) inlaga, supplik; 2) lagsökning
för skuld. Ög.,vg.
INGEN (f. inga, n. inte, pl. inge), ingen. Hs.
(Db.).
IN-MYNDT, adj. (menniska) på hvilken
tänderna saknas, så att läpparne vetta inåt. Fl. (Ingo).
[In, mun].
INN 1, part. att. ”Säj ått inn, inn ska skynd
sä”, säg åt honom att han skall skynda sig. Äfven
änn. ”Säj ått ’ähn, änn ’ähn lagår sä hjään”, säg
åt henne, att hon begifver sig bort härifrån. Åland
(Kökar).
INN 2, f. orrhöna. Dl. (Våmh.). Ynn, f. id.
Dl. (Elfd.).
INNA, adv. inifrån. Vb. Fn. innan, id.
INNA-DILL, adv. innantill. Vb.
INNA-LÖS, adj. som har utsot. Ög. Lös-lived,
id. Sk.
INNA-MÄ(D), adv. innanför, bredvid på inre
sidan. ”Ja ställde öksa innamä gärsgåln”. Nk.
INNAN-BETT, innanbitt, n. cardialgi. Fl. (Nl.).
INNAN-ÄTT, adv. inifrån. Vb.
INNA-TE, adv. innantill. Hs. (Db.). Inåtil.
Dl.(Elfd.).
INNA-VE, adv. invändigt. Hs. (Db.).
INNE-PIGA (pl. -gor), f. huspiga,
kammarjungfru, tjensteflicka, hvars göromål är inom huset.
Sdm.,nk. D. d. indpige. Jfr fsv. innan, adv.
innantill, intrinsecus: ”innan i husi”. UL.; fht.
inna, innan (Graff 1, 295); mht. inne, inne,
invändigt (Ben. 1, 750); nht. innen; moes. inna, ἐντός.
Jfr följ.
INNERS, adj. indecl. inhyses. Ög.,kl. Fsv.
inni, n. hus; deraf innis-maþer, innis-man, m.
inhysesman, husman. VGL. UL. S.F.S. 6, 333;
ingesinne, n. hushåll. Fr. af N. 217 (mht. ingesinde,
gesind id., af fn. sinni, n. följe, sällskap); fn.
inni, n. hus, boning; jfr moes. <i>inna, ἐντός<b></b>,
innakunþs,</i> huslig: domesticus. S. Grimm, gr. 3, 34.
Vi sammanställa här några beslägtade ord.
Inna-döme, n. husgerådssaker, bohagsting.
Hs. (Ljusdal), vb. Innademe, n. Hs. (Bj.);
innedymä, innadöjme, indöjmä, n. id. G. Ns.
ingedöm, id. (Danneil, 89); ingedömte, id. (B. W.
B. 2, 696. Richey, 103).
Inners-fólk, n. inhyseshjon. Kl. Fsv.
innisfolk, n. inhysesfolk. SML. Spec. Virg. s. 65:
”Sit thiænista ællir innis folk”.
Innes-vara, inners-vara, f. boning,
vistande; endast i tales.: till innersvara, adv. inhyses.
”Ja bor till innesvara hos —— ——”. Kl.,ög.
Fsv. invara, f. vistande. S.F.S, 4, 208: sua
gör iak þætta hus hælaghat ok rent af diæfla
sör ok inuaru”.
Inners-varer, m. inhysesman; en som bor
inhyses. Ög. Det torde vara möjligt att sista
ordet i denna sammansättning varer är fn. verr,
m. karl, man; lt. vir; moes. vair; lett. wirs;
fe. ver, veor; e. dial. ver; skr. vira, man.
In-vidier, n. pl. husgeråd. Öl. Fsv. inviþi,
invidur, pl. id. UL. SML.
In-vännes-varor, f. pl. husgeråd. S. Sk.
Jfr vara.
IN-MASKÅ, f. ”Bindä inmaskå (innmasskå)”,
då man knyter två i st. f. en maska i nätet. G.
INNUG, adj. flitig, arbetsam. Vm. Inug, id.
Sdm. Fsv. inna, v. a. göra, verkställa. S.S. 4
(Karl Magnus).
INRA-ME, præp. inom. Hs. (Db.).
IN-RÄISA, v. a. med risgärdesgård (”räis-täun”)
inhägna. G. (F.).
INSKÖTT, s. skötning.
IN-SLINDIG, adj. förledande, lismande. Sdm.
IN-SOT, s. sot.
IN-STUGA, f. stuga, hvari man bor. Deraf
instu-kammare, m. Sdm.
IN-TAKA, f. intaga, oskift mark som inhägnas
till odling. Vg. Fsv. intaka. f. VGL.
INT’ ANN, adv. tämmeligen, något, ej så litet,
bra nog; nyttjas som affix till adjektiver för att
något höja bemärkelsen. ”Han jär int’ ann
latvolän”, han är tämmeligen fallen för lättja. ”Han
jär int’ ann svaglig å säg”, han är något svag af
sig (till arten). ”Han jär int’ ann fliti”, han är
bra flitig. ”Hä jär int’ ann kallt”, det är
tämmeligen, bra nog, kallt. ”Ji jär int’ ann krank”, jag
är något illamående. Vb.
INTE INGENTING, allsintet. Vl. (Elfd.).
I OHÄGG, adv. alldeles, öfvermåttan. G.
I PJÄTT, s. pjätt.
IPPER, s. ypper.
IS, m. is: glacies. Riksspr. Ais, m. id. Dl.
Fn. iss. Jfr sid. 3.
Is-bark, m. is-skorpa på snö. Vb.
Is-bark (ipf. -ä) eller is-vell (ipf. -ä), v. a.
valla slädmedar i köld med vatten, att deraf
bildas en glasering af is, så att släde må glida
lättare. Vb.
Is-brändt, adj. n. (om trä) som har
benägenhet att spricka åt sidan, då det är vindt.
”Bórra sakta för träet ä isbrändt”. Kl.(G. V. S.).
Is-but (pl. -ar), m. stort isstycke. Ul.,vm.,
m. fl. S. but.
Is-drev, n. drifis. Sm. D. iisdrev, iisdrift.
Is-flingra, f. isflinga. Hs.
Is-glänna, f. blank is emellan med snö
öfvertäckt is. Fl. (Ingo).
Is-hógg, s. hagga.
Is-ikkel, s. ais-ikkel.
Is-klakje, s. klake.
Is-kuli, m. ett litet fyrkantigt isstycke, som
gossar nyttja att skrinna med i st. f. kälke. Fl.
(Nl.). Jfr fin. kuli, rullstock; kuljen, v. n.
framskrida, vandra.
Is-lägga, f. islägg; glattadt läggben, som
bindes under foten, hvarmed gossar med
tillhjelp af en broddkäpp (aispaik, m. Dl.) hastigt
skjuta sig fram öfver isen. Ul.,sm.,bl.
Aislägga (pl. -gur), f. id. Dl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0323.html
