Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H
- HÄN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sm.; 3) våp, person som ingenting uträttar;
drumlig menniska. Hs. (Db.).
Häng-läpad, adj. eg. hängläppig; som har
hängläpp; nedslagen, ledsen. Ög.
Häng-revad, adj. mager, infallen; om
boskap med hängande eller utböjda refben. Sm.,
sk.,hl.,bl.
Hängsel, f. smala linneband öfver axlarne,
som uppbära nedre delen af lintyget (”neadeln”).
Hs. (Bj.).
Hängsel·sjuk, adj. hängsjuk. Ög., fl.
(Pargas). Hängsle-sjuk, Bl.; hänge-sjug, id. Sk.
Hängsen, adj. som hänger efter. Deraf
på hängsen, ve(d)-hängsen, adj. besvärlig med sitt
sällskap och sina fordringar. Sm.,sk.,hl.,bl.
Häng-sjukdom, m. hängsjuka. Sm.
Hängsla (pl. -lor), f. gångjärn. S. Sk.
Hängsle, n. id. Hl. D. hængsel; ns. hængsel.
Hängslig, adj. hvit kring hals och bröst; om
hundar. Sk.,hl. Grinsled, hvitt-grinsled, adj. id.
Sk. (Lugg.).
U-hången, adj. snål, glupsk. Vg. Ohång,
Kl.; uhangen, Bhl.; ohången, id. Öl. Ohång, snål,
girig. Sk. (Vemm.). Uhang, uhång, uhanged,
uhångi, adj. vild, ostyrig; merendels om djur
eller barn. ”Ett uhångt kräj. Han ä så uhång.
Dä va en uhang ónge. Dä va en faselit
uhångi glöttónge”. Sk. ”Ohång menniska, tjur”. Kl.
Uhangi, adj. som gör skada. Bhl. D. d. uhång,
vild, ostyrig, orolig.
HÄNNE, häntagen, s. häda.
HÄNNES-GERNING, f., hänna-gång, m. rosen:
erysipelas. Vg. (Föråldr.). Hänna-gång,
hännes-gång, m. id. Sm. (Östbo).
HÄPEN, adj. 1) i riksspr.: plötsligt och i hög
grad bestört, förskräckt: attonitus; 2) otillbörligt
skyndsam och på något begärlig. Vg. (Hof, 156).
Häplin, adj. förfärlig. Hs. (Db.; sällan brukl.).
Häpli (långt ä), adv. förskräckligt, förfärligt.
”De ä häpli te hera eller si”, det är förfärligt
att höra eller se. U-häpli, adv. id. Hs. (Db.).
O intens. Ihre (gloss. 1, 815). Jfr sv. häpen,
adj. attonitus, med gl. e. awhäped, adj. förskräckt,
hvilket Skinner härleder af fe. wafjan, stupere,
horrere.
HÄPJA ETTE, s. happa 2.
HÄPPE-GLÄPP, s. happ.
HÄR, adv. här. Riksspr. Fsv. hær; fn. hèr,
id. Jfr hjer.
Hena, adv. här. Nb. (Ö. Cal.). Hena,
hjena, hjänna, Vb.,mp.; hjena, Nb. (Pite); häna,
hana, id. ”Häna (hana) jär ä”, här är det.
Vb.; hännä, id. Mp.,vm.,sdm. Ä hännä, det
här )( ä dännä, det der. Mp. Hänne, här. Ul.;
hännar, hanna, henna, hennase, hanasse. id.
Nk. Hennena, just här. Kl. Fsv. hærna, här.
Iw.; fn. hèrna, id. Jfr Grimm, gr. 1 (2:a uppl.).
s. 794.
Här-näst, adv. senast, sist. ”Takk för
härnäst!” Ög. (Ydre).
Här-óm-sistens, adv. för en tid sedan. Kl.,
bl. Häromsisterse, id. Sdm.
HÄRA, v. n. 1 svida, hafva härsken smak. ”Dä
härar i halsen”, säges t. ex. då dåliga potäter o.
d., som man förtärt, åstadkommit en obehaglig,
svidande känsla i halsen. Bl. (Östra h.). Gära,
id. S. Sk. Ordet har troligen ursprungligen
betydt: hvässa, vara hvass, skarp. Jfr ns. haren;
d. d. hare, v. a. hvässa; om liar.
HÄRA, härukall, s. har.
HÄRBERGE, n. 1) handkammare, rum der vissa
saker förvaras (t. ex. kistor, sängkläder, ull,
lin o. d.). Härbäre, id. Sk. (Ox.); 2) kammare,
der gästerna ligga; gästrum, nattstuga. Häbbar.
Sm.; häbbare, id. Vg.,hl. Härbergshus, n. a)
gästrum; b) rum der kistorna förvaras. Sk. (Gärds,
Ljunits h.), hl. Häbbär, -ä, n. visthus, visthusbod,
förrådshus, spannemålsbod. Mp.; hebbar (def.
-e, pl. hebbra, def. hebbran). Hs. (Db.); häbbar,
Sm. (Vestbo); häbbär, hebbär, Vb., Åland; häbbare,
Hl. (Värö); ärbär, id. Dl. Öfverallt neutrum.
Deraf stólp-härrbrä, n. def. visthus på stolpar.
Dl.(Leksand),gstr. Fsv. hærbærghi, herbergi, n. a)
gästrum. UL. Sm. Kb.; b) rum der vissa saker
förvaras; deraf korn-, mat-hærberge, n.;
hærbærghia, v. a. härbergera. S.F.S. 4, 15; (fn.
herbergja, id.); c) i allmänhet rum. GL.; deraf
sömpnhærberghi, n. S.S. 1, 12; af fsv. hær, m. a) stor
skara, mängd. S.F.S. 6, 303; humblo hær; b)
krigshär; deraf hærfærþ, hærfærdh, f. härfärd.
SML. VGL. S.F.S. 6, 308 (fn. herferđ, id.);
hærgræfve, m. krigsanförare. S.F.S. 7, 27; (mht.
hergrâve, id.); hæria, v. a. a) med här anfalla,
bekriga, härja. Fr. af N. 229. Alex. M.; b) med
våld borttaga, bortföra; plundra. VGL. ÖGL.; (fn.
herja, id.); hærklæda, v. a. väpna. S.F.S. 6, 180;
(fn. herklædaz, väpnas); hærskaper, m. o. n. a)
här. S.S. 1, 246; b) furstligt följe. Kg. St. 104;
c) härskara (af änglar). S.S. 1, 49. Cod. A. 27,
f. 4. S.F.S. 4, 39; d) herravälde. S.F.S. 7, 48;
hærskiolder, m. a) härsköld; b) krigshär. S.F.S.
7, 60; hærskip, m. krigsskepp, kaparefartyg. VGL.;
hærspets, m. slagtordning. J. M. Yrt. s. 122;
hærstrata, f. allmän landsväg. Alex. M. 3689;
hærtakin, adj. tillfångatagen i krig. UL. (fn.
hertekinn, id.); hærtogha döme n. hertigdöme. S.S.
2, 75; hærtughi, hærtugi, m. hertig; eg.
krigshärens anförare. ÖGL. UL. S.F.S. 4, 16; (fn.
hertugi); hærvapn, n. pl. krigsvapen. VGL.; (fn.
hervopn, id.); fn. herbergi, n. a) härberge; b)
kammare; fht heriberga, heriperga, f. härberge, hus
i hvilket främlingar utan eller mot betalning
mottogos (Graff 3, 175); mht. herbërge, f. id. (Ben.
1, 161); fe. herebërga, f. id.; ffrans. herberge;
frans. auberge; it. albergo; sp., pg. albergue.
HÄRD (pl. -ar), f. skuldra. Häl (pl. -ar), f.
Vb., Ö. nk. Härdo, f. Fl.; ärdä (pl. ärdär), f. id.
Dl. Härdar, f. pl. skuldror. Sm.,g.; härar, f.
pl. Sk.,hl.,bl.; hälar, halar, f. pl. Vg.,ög.,vm.,sm.,
bhl. Fsv. hærþ (pl. hærþar), f. skuldra. Cod.
Bur. s. 73: ”þin bla siþa ok bloþogh hærþ”. ÖGL.;
deraf hærþa mattul (hærda mantol), m. mantel,
slängkappa. ÖGL.; fn. herđr el. herđ (pl. herđar),
f. skuldra; n. hær (pl. hærar); d. d. hære, f.; fht.
harti, f. (Graff 4, 1026); mht. herte, f. (Ben. 1,
607); fin. hartio (pl. hartiot el. hartiat); lapp.
hardo; n. hær (pl. hærar), f. id.
’Erd-skajd (pl. -er), f. axelblad. Dl. (Elfd.).
HäLad, adj. som har goda skuldror, stark.
Sm.
HäLa-kista, hala-kista, f. öfre delen af
ryggen mellan skuldrorna. Vg. (Laske h.).
HäLa-lytter, adj. krokig öfver skuldrorna,
med böjd rygg, krokryggig af ålder.
Hala-lytt, häla-lytter, id. Vg. (Vadsbo);
häralytter, häl-lytt, hala-lytter, hal-lutter, hal-lut,
Sm.; här-lytt, häl-lytt, Ög.; häl-lytt, häl-luter,
id. Kl. N. hærelut, id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0313.html
