Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HÅL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
HÅLABÄKKER, s. etterört.
HÅLBALIG, hålbett, s. hal 1.
HÅLING, s. here.
HÅLL, hållen, hållfot, håligänge, hållhett
vatten, hållig, hållit, hållkärring, hållning, s. hallda.
HÅLLS-BÄR, n., hållsbärsbuske, m. Viburnum
opulus. Ög.,dls.
HÅLLS-KNóPPAR, m. pl. Saxifraga granulata.
Ög. (enl. G. Wahlenb., Fl. Suec.).
Lärftsblómmor; f. pl. id. Bl.
HÅL-TAPP, m. kran på en tunna. Vb. (Skellefte).
HÅM, håmat, håmlig, håmmel, håmä, s. ham,
håm.
HÅMA EFTER, s. hum.
HÅMIG, adj. slemmig, möglig och illaluktande;
om kött o. d., som skäms om sommaren. Ul.
Åmnig, id. Rosl. Jfr fin. homet, mögel, homehdun,
v. n. möglas, homehdutan, v. a. låta möglas.
HÅN, adj. skamfull, förlägen, blyg; försmädlig.
”Han ble så hån ve’ed. Dä ä så hånt”. Sk. D.
d. hån, skamfull, blyg; fht. hôn, hôni, humilis,
infamis (Graff 4,689); mht. hæne, id. (Ben. 1, 707);
fe. hean; moes. hauns, adj. förnedrad: ταπεινός.
Jfr fht hôh, huoh, m. hån, hånleende, hôhôn, v. a.
håna, bespotta, hônlî, hånlig (Graff 4, 686–689);
fr. honteux, skamlig.
Hån-full el. hång-full, adj. skamflat. ”Ja
ble så hånfull”. Sk. (Ing.).
Hard-bännta, f. snöre, som bindes så hårdt
öfver bakskanken på ett får, att det må äta sig
in och hindra det från att flöja. G.
Hard-nom, s. nimma.
Hard-traven (harrd-traven, f. -vi, n. -vä),
adj. tungtrafven; som stöter; om häst eller sto.
S. G.
Hård-leken, adj. hårdlekt; alltför hårdhänd
i lek. Hs.,nk. Fn. hardleikinn.
Hår(d)na, v. n. 1 surna, blifva sur. ”Drikkat
å hårnadt”. Sm. Hålna, v. n. 1 id. Vg.
Hård-spännt, adj. n. säges om hårdt
vinterföre. Åland.
Hård-ve(d), m. Lonicera Xylosteum. Sk.
(enl. G. Wahlenberg, Fl. Su.).
Hår-pös, m. harts. Vg. Harpåjs, m.
blandning af såpa och tjära att smörja fartyg med.
G. Fn. harpeis, harpix, m. harts; ns.
haarpeus, id. (Richey, 83). Af fn. hardr, adj. hård.
Sista stafvelsen synes beslägtad med gr. πἰσσα.
f. a) beck (hårdt eller flytande); b) tjära; lat.
pix, f. id.
Hår-smör, n. osaltadt smör. Hs. (Db.).
Härda sej, v. r. 1 tilltaga; om köld. Sm.
Härsl, härdsel, f. härdning. G. Fn. herdsla,
f. härdning; n. hærsla, f. id.
Härslä-vatten, härlä-vatten, n. vatten,
hvari järn blifvit härdadt. G. N. hærslevatn.
Håårk (ipf. hårkä), v. a. medelst bärling
skjuta en båt uppföre en flod eller på grundt
vatten. Hårk sä fram, v. n. på detta sätt
fårdas med båt. Vb.
Hol-hårne, m. en sådan häck med
uppstående skalmar. Sm. (Östbo).
Hesa, f. heshet. Ög. Fn. hæsi, f. id.
Håve-vagn (pl. -ar), m. hövagn med höga
häckar (håvar), Vg.
Håv-kärra (pl. -ror), f. kärra med höga
häckar att derpå köra hem säd från åkern. Vg.
(Vadsbo).
HÄ, pron. 1) det. Vb., fl., v. dl. ”Hä finns lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
