Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H
- HVO ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvoda, adv. hvadan, hvarifrån. Vb. Fn.
hvadan? id.
Hvonni, hvors, adv. hvarest, hvarthän. Nb.
(Lule). Fn. hversu, huru?
HVOLM, s. hvälva.
HVORADER, pron. hvarandra. Vb.
HVOREL, s. hvarvel
HVóRR, m. orre. Vb.
HVORS, a. hvars.
HVóRSINN (f. hvòrsi, n. hvòrsitt), hvarsin. Hs.
(Db.).
HVORSKE, adv. hvarken, eller. Vb.
Hvórske-derä, hviske-derä, pron. ingendera.
Vb.
Hvórske-jerä, pron. ingendera af eder. Vb.
Hvórske-vórä el. hviske-vorä, pron. ingendera
af oss. Vb. Jfr hyssji.
HWÄJ, m. en sjelfvuxen knöl på ett trä, som
begagnas till träkoppar. Nb. (Cal.).
HWÄKJA eller såsom det vanligen uttalas
gwäkja (gwäkte, gwäkt), v. n. 1) bräka; om
getter och får; 2) skrika; om barn. Hs. (Db.).
Jfr hvakka.
Gwäk, m. skrikig barnunge. Hs. (Db.).
HWÄLLA el. gwälla (pr. gwälle, ipf. gwall,
conj. gwulle, sup. gwulli), v. n. återskalla,
genljuda. Skwälla, v. n. genljuda. ”He skwälle i
kersa”. Hs. (Db.) Hwäll (ipf. hwall, sup. hwulliđ
el. hwällt), id. Dl. (Mora). Fn. hvella (ipf. hvall),
v. n. klinga, ljuda; d. d. hvelle, v. n. ropa högt,
hveldre, v. n. ropa och stoja, så att det kan
höras långt bort; hvæl, n. skrik, starkt ljud (Mlb.,
DL. 226, 229, 230). Verbet saknas i norska
munarterna, hvilka enligt Aasen, s. 249 blott har
kvell, kvedl’e, adj. som har en fin och gäll
stämma. Fht. hëllan (hall, hullun), v. n. ljuda (Graff
4, 855); bay. hellen, id. (Schm. 1, 171); nht.
widerhallen, id.; kärnt. hell’n, id. (Lexer, 138).
Jfr fn. hall, höll, f. aula (quæ resonat); fe. hëal,
hëalle; fht. halla, f. id.
Hwäll, adj. genljudande, gäll. ”Hwäll i
ljoði”. Dl. (Mora). Gwäll, adj. dugtig, grof,
stark. ”Den der hästen ä inte så gwäll”.
Skwäll, adj. genljudande. Hs. (Db.). Fn. hvellr,
adj. gäll, klangfull, klingande; bay. hell, id.
(Schm. 2, 172); kärnt. hell id. (Lexer, 138).
HVÄLP, m. hvalp. Sm. Rakk-unge, m. id.
Dl. (Mora). Fsv. hvælper, hvelper, hvalper, hvalp.
VGL. S.S. 1, 103. Sv. Pr. L. XX, s. 274; deraf
bykkiu hvælper, bikiu hvælper, m. hundhvalp; ett
skällsord. VGL.; hunda hvælper, m. hundhvalp. Sv.
Pr. L. XX, s. 279; fn. hvelpr, m.; fe. hvelp,
hveolp, hvealp, m.; e. whelp, m.; fsax. hvelp, m.:
d. hvalp, m.; n. kvelp, m. id.; fht. hwelf, welf,
n. unge af ett vildt djur, t. ex. af apa, lejon,
tiger (Graff 4, 1227); holl. wulp, m. unge af ett
lejon eller björn.
Hvälpa, väpa, v. n. 1 hvalpa. Sm. Wäpa,
id. Dl. Unga (ungäd, ungad),</i> v. n. id. Dl.
(Mora). N. kvelpa; e. to whelp, id.
HVÄLVA (pr. kvälvur, pl. hvälve, ipf. hvalv,
pl. hvulvu, sup. hvulvi), v. a. hvälfva. G. Gvälva
(pr. gvälv, ipf. gvalv, sup. gvulvi), id. V. Dl.
Hvälva har svag böjning i Ö. Dl.). Hvälva
(ipf. hvalv, p.p. hvulven el. hvälvd), id. Ög.;
hvälva (ipf. hvalde, hvarde el. hvärde, sup. hvald,
hvard, hvärd), id. Nk. Gvòlva (eller såsom det
vanligen uttalas gvälva; pr. gvòlve, ipf. gvòlde,
sup. gvòlst, p.p. gvòld), id. Hs. (Db.). Fn. hvelfa
(sv. böjn.), v. n. a) hvälfva, bygga som ett hvalf;
b) vända om, omhvälfva; hválfa (sv. böjn.), v. n.
omhvälfvas; jfr fn. hvel, n. klot; hjul. Att detta
verb fordom i fn. och fsv. haft stark böjning
synes af ättlingarne fn. hvâlf, n., túngla hvâlf, n.
stjernornas kammare, hvalf; himmelen; hvolf, n.
hvalf. hvolf kirkju, kyrkohvalf; fsv. hvalf, n.
hvalf. Run-urk. 1738: ”gerþi þita hvalf”; l. c.
1742: ”litu kiera stain hvalf”. Grimm (gr. 3, 58)
har med anledning af några ur götiska tungorna
förekommande ord förmodat att i moes. fordom
funnits ett starkt verb hvilban, hvalf, hvulbun.
Våra uråldriga landskapsmål besanna denna
förmodan.
Gvalv, adj. rund, trind. Vb;
Gvólv, n. hvalf. Hs. (Db.).
Hvälm, hö-hvälm, m. hösåte, höstack. Vm.,
nk. Hvólm, m. id. Åm.,nk.; hólm, m. id. Ul.
Fsv. hvælma, v. a. hvålma, stäcka (hö). VML.;
gl. sv. holm (pl. -ær), m. höstack. ”Otta holmær
uthi ett sommerlass”. Stjernmann, acta publ.
1, 341.
Hväl-sten, m. hvalfsten, sten, som vid
täckta stendiken lägges (hvälfves) ofvanpå
sidostenarne. Sk. (Ox.).
Hvälvo, f. 1) däld; 2) ett mellan kullar
beläget träsk. Fl. (Öarne i Qv.).
HVÄNNÄS (ipf. -ä), v. d. grina, visa tänderna och
vilja bitas; om hästar. Vb. Hynas, id. ”Hästen
hyns”. Ul. (Rosl.).
HVÄRVA el. hväärv (ipf. hvärvä), v. a. 1) i
allmänhet gå omkring, vända sig omkring. Denna
ursprungliga betydelse, som bekräftas af
fornspråken, brukas numera ej i våra munarter, utan blott
i gwälva (ipf. gwälde, p.p. gwäld), v. a. hvälfva,
bergtaga; säges om kor och hästar, då trollen
omringa dem. ”Kon är gwäld, kon är omringad
och förvillad af trollen. Hs. (Db.); 2) kringgå
(ringa) en björn, som ligger i idet. Vb. Fn.
hverfa (hvarf, horfit), v. n, a) vända sig; b)
begifva sig till, gå; moes. hvairban (hvarb,
hvaurban, hvaurbans), vandra, gå: περιπατεῖν;
hvarbon, id.; bihvairban, tränga omkring: συνέχειν´.
Luc. 8, 45; fht. hwerban, verti, reverti, rotari,
hwarbjan, id. (Graff 4, 1229, 1233); fe. hveorfan;
gl. d. hverve, vända, vända om; förvända.
Hvarv, n. hvarf, omgång. ”På nytt hvarv.
ånyo, åter. ”Hon ä gift på nytt hvarv”. Fl.
(Ingo). Hvarva, f. omgång. Ul. Hvärv, n.
omgång med kläder; en hel klädedrägt. ”Han
fekk helä hvärvä”, han blef klädd från hufvud
till fot. Vb. Deraf ann-hvarv, n. andra gången,
andra resan. ”Han skjutsa annhvarvä te sta’n
i aft’n”. V. Nk. Fht. hwarba, f. a) rörelse:
”tiu natura habet iro unarba ane den unillen":
b) gång: vicis; (Graff 4, 1235); mht. warbe, f.
gång: vicis; fe. hvëarfum, hvyrfum, adv.
vicissim; mholl. waerf, hvarf, gång: ”ene waerf”.
en gång: semel; ”drie waerven”, tre gånger;
gl. e. wharf, id.: ”the first wharf, the third
wharf”.
Hvärve-laikä, f. ett par små
väderqvarnsvingar (leksak), som sättas på en stång, käpp,
å taken till barnens nöje. G. Jfr värleka.
HWÄSA, v. n. andas tungt. Dl. (Mora). Gväsa,
v. n. 1 id. Hs. (Db.). Fn. hvæsa, id.
Gwäs, m. andtäppa. ”Jö har sprungje så jö
har fått gwäsen”. Hs. (Db.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0303.html
