Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H
- HUS ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Häus-as, n. stort as; skällsord. G.
Häus-ryftä, n. kroppås. G.
Häus-vagn, m. öfvertäckt vagn. G.
HUSKA, v. n. 1 rysa, känna rysningar. Hs.
(Db., Ljusdal). Huskäs (ipf. -ä), v. d. rysa,
afsky. Vb.,mp. Jfr kärnt. husch’n, imp. frysa
(Lexer, 146); bay. huscheln, v. n. darra af köld
(Schm. 2, 253). S. huttra, hurrväs.
Huskug, adj. som börjar att känna
köldrysningar. Hs. (Db., Bj.). Huski, adj. ohygglig,
otreflig, ruskig, osnygg. Vb.,mp. Huskut. Jtl.
HUSS, s. hyss.
HUSSA, v. n. o. a. 1) ropa, skrika. Hs.; 2)
hetsa, reta. ”Han hussade hundane på me”. Sm.
Huss (-a, -a), id. Fl. (GK., K., P.). N. hussa,
v. a. skrämma eller jaga med stoj och rop; kärnt.
huss’n, v. a. hetsa (Lexer, 146); bay. hussen, v.
a. hetsa, reta: incitare (Schm. 2, 253), Jfr hyss,
huss.
HUSSERT, s. hyssert.
HUT-FATT, hut-full, adj. hutlös, oförskämd. Ög.
HUTT, hutta, huttare, huttning, s. höta.
HUTTLA, v. n. o. a. (i riksspr.) 1) narra,
bedraga ; 2) vara senfärdig och förtretlig. Allm.
Kärnt. hud’ln, a) v. n. ”übereilt und schlecht
hundeln, arbeiten; b) v, a. einen schlecht
behandeln” (Lexer, 145); e. to hudde.
Huttel, n. gäckeri, bedrägeri; huttleri.
Vg.,sm.
Huttlare, m. 1) bedräglig karl, som man
ej kan lita på. Vg.,sm.,bl.; 2) långsam,
senfärdig menniska. Vg. (Vartofta).
HUTTRA, v. n. 1 darra af köld eller feber,
hacka tänderna af köld. Vm.,nk.,ög.,kl.,bl.
Huttra, huddra, Hl. (Värö); huddra, ”huddra å frysa”,
Vg. (Vartofta); hóddra, hödra, hódra, hódda, id.
”Stå å hodde”, stå och frysa; säges om en som
fryser och derföre kryper ihop. Sk. Hukkra, v.
n. darra af köld. Hs.,mp. Hukkär (ipf. hukkrä),
v. n. 1) darra af köld; 2) smågnägga, ”homra”;
om hästar. Vb.; 3) skratta i mjugg. Vb.,nb. Jfr
huttra, huska. Swz. hottern, v. a. o. n. skaka,
darra (Stalder 2, 57); ns. hudern, skakas af köld.
(Schambach, 87); d. d. huddre, darra af köld eller
feber.
Hott, hodd, m. liten hopkrympt menniska.
”Den lille hodden”. S.Sk. Bör ordet hänföras
hit?
HUULA, v. n. klarna upp. Åland.
HUV, s. häva.
HV uttalas stundom såsom 1) kw, t. ex. kwa,
pron. hvad. Fl. (Ingo); kweit, adj. hvit. Fl. (Ingo);
kwit, id. Vl. (Elfd.); kwar, adj. hvar, hvarest. Fl.
(Ingo); kwaradra, hvarandra (Österb.); kwass, adj.
hvass. Vl. (Elfd.); kvila, v. n. hvila. Dagö. Wi.;
kwila, f. hvila. Vl. (Elfd.); eller 2) såsom gw, t.
ex. gwass, adj. hvass; gwina, v. n. hvina; gwit,
adj. hvit. Hs. (Db.); gwitt, adj. n. hvitt. Åm.
(Stigsjö); gwimsa, v. n. bära något ovarligt, så
att det sqvalpar ur; gwólv, n. hvalf. Hs. (Db.);
gwättja, v. a. Hs. (Db.); gwätt, v. a. hvättja,
hvässa. Vb.; gwälla, v. n. genljuda. Hs.; gwann,
m. mullvad. Vb.
HVA? huru? ”Hva gammal jär du? huru
gammal är du? ”Hva mikä jär dä?” G.Jfr hvo.
HVAA, f. fradge. ”Ornen tuggar hvaa”. Vg.
(D.D.). Moes. hvaþo, f. skum: ἀφρός. Luc. 9,
39; hvaþjan, skumma: ἀφρίζειν Marc. 9, 18,
20; fin. wahto (gen. wahdon); esthn. wahto (gen.
wahha), wat (gen. watto), skum: spuma; finn.
wahtoan, wahtuan, wahdun, v. n. skumma, fradga;
esthn. wahhutama, id. Det är ganska märkligt
att detta urgamla ord, som ursprungligen hetat
hvaþa el. hvadha, hvarvid det aspirerade d
bortfallit, ännu finnes qvar i våra landskapsmål. Inom
hela den indo·europeiska stora språkstammen
påträffas det eljest icke, såframt ej mht.
auzwademen, utdunsta: evaporare (Vocab. a. 1419, anfördt
af Schmeller 4, 22) kan anses vara härmed
befryndadt. Af keltiskan hörer måhända hit gael.
cothar, cobhar, cuthar, cubhar, cothan, othan, uthan,
m. skum: spuma.
HVAIV el. hväiv (ipf. -ä· v. a. 1) svänga,
vifta. ”Han hväivä hattn högt ópp i värä.
”Hväivä käppen kring hóvu”; 2) kasta, slänga.
”Hväivä kull kalln midt å gólve”, svängde, kastade
kull gubben midt på golfvet. ”Han vadht så
sinnt att “n hväivä glasä ti spisom”, han blef så
ond att han slängde glaset i spisen. Vb.
Hveiv, f. 1) svängning; 2) vef, t. ex.
sågvef. Vb.
HVAKKA, v. n. 1 småskälla; om hvalpar. Hs.
Fn. hváa, v. n. småskälla (Haid.). Jfr hwäkja.
HVARARUM, i hvararumr, adv. emellanåt, ibland.
Nk.
HVARD, i talesättet: gå i hvard el. i hvart;
om en såg, som skär i bugt i st. f. att göra rakt
skår. Nk. Jfr fn. hverfa (hvarf, horfit),</i> v. n.
vända, vrida sig; hverfr, adj. sned, skef.
Hvar-kant, m. bugtad kant. Nk.
HVARGES, adv. ingenstädes, hvarken hit eller
dit. G. Fsv. hvarghi, hvarghin, adv. ingenstädes.
S.S. 1, 69, 262. Didr. af B. 106. Alex. M. Sv.
Järt. Post.; fn. hwergi, id. (af hvar och gi,
nekande part.); fht. hwergin, wergin, id. (Graff
4, 1201).
HVARNA, hvana, adv. hvarifrån. ”Hvarna
wara ji?” hvarifrån är ni? ”Hvarna kom ji?” Vb.
HVARS, hvórs, adv. hvarest. ”Hvars jär du?”
Vb. Fn. hvars, id. Völusp. 20.
HVARSKENDERÄ, adj. hvilkendera;
ingendera. Vb.
HVAR-STANS, adv. nästan öfverallt. ”Nået
lite hvarstanns”. Ög.
HVART-ÄTTER, adv. 1) efter hvartannat.
Mp.,ög.; 2) allt eftersom. ”Skatera äter opp bära,
hvart ätter di blir mogna”. Nk. ”Hvartätter dóm
kóm, ställdes dóm ópp”. Vb.
HVARV, hvarva, s. hvärva.
HVARVEL, hvarrvel, m. trä-vred för en dörr.
Vg. (Flundre). Hval, m. id. Vg. (Mark); hvórel,
m. id. Sk. (Oxie, Skytts h.); hvórel, hvar, m. id.
Sk. (N. Åsbo); hval, m. id. ”Vri hvalen för
dören”. Sk. (Lugg.). Af fn. hverfa (hvarf, horfit<i></i>),
vända, vrida; d. d. hvarre, sno omkring; hverre,
vända, vrida. Jfr fht. hwerban, reverti, torqueri,
rotari; hwarbjan, volvere, rotare; fe. hverfjan,
hvearfjan, volvere. S. hvärva.
HVASA, v. n. 1 dundra, susa. ”Ja ska slå dej
att dä ska hvasa i dej”. Hs. (enl. L—–m). Gwasa,
v. imp. 1 id. ”Jö slog’n, så he gwasa ti’n”. Hs.
(Db.).
HVASKE, conj. hvarken. Hl.,bl. Hvasken, Vl.,
vg.,ög.,nk.,sm.,g.,sk. (Villands h.), fi. (Pargas);
hvórskjen, hórskje, Jtl.; hvarske, id. Vb. Fsv.
hwaske, hvatske (hwazske, huazka), hvacke, id.
S.S. 2, 267. Kg. St. 22. Sv. Pr. L. XX. s. 260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0299.html
