- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
263

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HOR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


nassau huss, n. häst, isynnerhet unghäst; husschen,
n. föl (Kehrein 1, 205); hors, sto; føllhors,
fölsto; n. hors, horsa, f. sto (sällan brukligt ord);
rossa, f. id.; hors, n. lösaktigt fruntimmer; d. d.
hors, n. häst; frans. dial. harousse, f. dåligt sto;
fd. ros, n. häst; fornpreuss. russas, id.; frans.
rosse, skinkmärr; roussin, m. hingst; mit.
runsinus, runcinus, ronchinus; it. ronzino, m. liten
häst; bref. ronse, m. häst; sp. rocin, rocinante,
skinkmärr, Don Quixottes bekanta häst. Hvad
ordets rot vidkommer, anmärkes slutligen att i
skr. betyder arus’a, m. häst, arus’â eller arus’î, f.
sto, hres, v. n. att gnägga.

Bakke-russ, n. häst som går ute hela året. G.

Hórsa-bär, n. Cratægus oxyacantha. Bl.

Hórsa-fibla (pl. -ler), f. 1) Hieracium. Ög.,
vg.,sm. (Östbo); 2) Arnica montana.
Hästfibla, i. id. Sm.

Hórsa-föl, n. sto-föl. Hl. N. horsefyl; d.
horsføl.

Hórsa-gräs, n. Ononis arvensis. Enl.
Wahlenb., Fl. Sv.

Hórsa-gök, m. 1) enkel beckasin: Scolapax
Gallinago. Allm. Hórs-gauk, m. Runö;
hórsi-gnägja, f. id. Dagö. Róss-gukhu, m. id. Dl.
(Våmh.). Benämningen deraf att denna fogels
läte liknar en hästs smågnäggande (”hómring”).
Fn. hrossagaukr; n. rossegauk; d. d. horsegjøg,
horsegnarre;
skot. (Shetland) horsegouk,
horsegowk,
m. id.; 2) en som talar eller sjunger
hest. Sm. (enl. L—–n).

Hórsa-hår, n. tagel (på en hästs svans eller
man). Sk. (Onsjö, N. Åsbo, Lugg.), hl. Fn.
hross hár, n.

Hórsa-mann, m. stalldräng. Sm. (Sällan
brukl., enl. L—–n). Jfr e. horseman, m. ryttare.

Hórsa-pära, f. hästgödsel. Sk. (Gärds,
Harjagers, Villands h.). Hósse-parrer, f. pl. id.
Sk. (Ox.). Hórsa-mög, n. Sk. (N. Åsbo);
hóssa-mög, n. id. Sk. (Ox.).

Hórsa-reva, f. pisksnärt (af hästtagel).
N. Sk.

Hórsa-ruga, f. liten hög af spillning på
marken efter en häst. Sk. (N. Åsbo).

Hórsa-skärra, f. 1) hästskramla. Sm.,sk.,
bl. Hórsa-skjurra, f. Vg.; hórsse-skramla, f. id.
Sm. Isl. hrossa-skella, hrossa-skreppa,
hrossa-skrapa,
f. id. (Hald.); 2) pratsam menniska. Sm.

Hórsa-hvinerna, pl. def. Odens jagt; ljudet
af vissa flyttfoglar om våren. Sk. (N. Åsbo),
hl. Jfr fn. hvína, v. n. hvina; hvínr, m.
vindens häftiga susning.

Hó(r)se-kanna, f. eg. hästkanna; köpskål vid
hästbyte. Vb.

Hó(r)se-spónnere, m. 1) eg. hästspanare;
karl som är ute och söker efter bortkomna
hästar; 2) hästprånglare; så kallas på skämt
äfven den mansperson, som är ute och spanar upp

någon blifvande hustru åt n annan. S.Sk.

Hórs-hovi, adj. brunstig; om häst. Hórsså,
adj. id. Fl. (P. i Öb.).

Hórs-häst, m. hingst. Fl. (Öb.).

Hórs-kónung, m. Asclepias Vincetoxicum.
Öl. Tulke-gräs, n. id. G. Orm-stings-rot, f. Fl.
Wahlenb., Fl. Suec.

Hórs-märs-ord, n. pl. oqvädinsord. Kl.
Hórs-mars-or. Sm.; hóss-mes-ol, n. id. Öl.

Hórs-re(d)e, n. seldon och skaklar för en
eller flera hästar. Öl.,kl. S. rede

Hórssa, v. n. 1 1) gnägga. Hs. Hórskja,
id. Jtl.; 2) storskratta, gapskratta. Hs.,mp.,vl.
Hóskjä, id. Mp. (Häfverö); 3) leka, ha roligt,
hoppa och dansa. Hs. (Db.). N. horsa, v. n. a)
springa med ston; om hingst; b) gå på
lättfärdiga äfventyr.

Hórssa, f. fruntimmer som gerna skrattar. Hs.

Hórsser, m. mansperson, som mycket
skrattar. Flin-olle, m. id. Hs.

Hórs-skraka, f. Mergus merganser. Fl. (K.).

Skogs-russ, n. skogshäst, som går ute öfver
vintern. N. G.

HORSSKEV s. hora.

HóRVA, f. inhägnad liten åker eller äng: 1)
inhägnad liten åker, mindre gärde. Sm.,kl.,öl.
Hörva, f. Kl.; hurva, f. id. Nukkö; deraf flera
ortnamn, t. ex. Kólhorva. Sm.; 2) grästäppa, liten
lycka, betesmark (der tillförene varit svedjeland).
Ög. (Ydre), sm. (Uppvidd.).

Hórves-mark, hórvel-mark, n. gräsmark,
hagmark. Kl.

HóRVEL, hurvel, n. ställe der höns och gäss
ligga ut sina ägg. Ög. (Ydre).

HOSA, håsa, hossa, hosse (pl. -ser), f. 1)
strumpa. Jtl.,dls.,vg.,ög.,sk.,hl.,bl. Hussa (pl. -ser);
håssa, Bhl.; häusä, G.; hosur, pl. Fl. (Nl.); 2)
hosor, pl. byxor. Hs. Hosur, pl. id. Fl. (Nl.);
husor, pl. byxor; blott i sammans. bykks-husor,
pl. byxor, samt i talesättet: me husor å skoan, d.
ä. påklädd. Fl. (GK., K., P.). Oså, ósu, ósa (pl.
ósur), f. långbyxor. Dl. (Elfd., Mora, Våmh.).
Lång-brakkur, f. pl. id. Dl. (Mora). Fsv. hosa,
husa
(pl. hosor, husur), f. a) strumpa; b)
benkläder. S.F.S. 6, 414. S.S. 1, 257; 2, 281. Fr. af
N. v. 88, 154. Deraf brynia hossor, pl. Didr. af
B.; fn. hosa, f. strumpa; fht. hosa, t caliga (Graff
4, 104); mht. hose, f. a) ”hose, bekleidung der
beine sammt den füssen: b) die bekleidung für
den untern theil des beines vom knie abwärts bis
zum knöchel” (Ben. 1, 718); kärnt. house, f. byxa
(Lexer, 144); nht. hosen, pl. byxor; fe. hos,
calcaneum, hosa, f. caliga; deraf tillnamnet för
Vilhelm Eröfrarens son Robert Courthose (brevis
ocrea); e. hose, strumpa; byxor; hosen, pl.
strumpor; hosier, m. strumpväfvare; strumphandlare;
d. d. hose (pl. hoser), f. strumpa; n. hosa, f. id.;
ns. hose, f. (Richey, 89. B. W. B. 2, 601); nfris.
hose, husse, f. (Outz., 117); frans. chausse, f.; holl.
kous, f. id.; fin. housu (pl. -sut), byxor; cy. hosan,
strumpa; gael. osan, id.

Hóse-band, n. strumpband. Vg.,vl.
Hóse-bånn, hosse-bån, Sk.; häusä-band, id. G. N.
hoseband; d. d. hosebång; ns. hasenband (B. W.
B. 2, 602); holl. kousenband, id.

Hóse-förföta, hose-förföda (ipf. -e), v. a.
för-fota (strumpor). ”Förföde hosser”, id. Sk.

Hóse-föte, n. nedre delen af en strumpa.
Sm. D. hosefod.

Hóose-kona, hosse-kóna, f. 1) qvinna, som för
betalning stickar strumpor. Sk. (Ing.,Skytts h.).
D. d. hosekone; 2) qvinna, som ej kan göra
annat än stikka strumpor; föraktligt. ”Dä ä
bórsten en hossekóna”. Sk. (Skytts h.).

Hóse-läst, m. strumpsock, strumpfot. Dls.
(V. Ed.). N. hoseläst.

Hóse-skaft, n. strumpskaft. S. Sk. D. d.
hoseskaft.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free