Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HOR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nassau huss, n. häst, isynnerhet unghäst; husschen,
n. föl (Kehrein 1, 205); hors, sto; føllhors,
fölsto; n. hors, horsa, f. sto (sällan brukligt ord);
rossa, f. id.; hors, n. lösaktigt fruntimmer; d. d.
hors, n. häst; frans. dial. harousse, f. dåligt sto;
fd. ros, n. häst; fornpreuss. russas, id.; frans.
rosse, skinkmärr; roussin, m. hingst; mit.
runsinus, runcinus, ronchinus; it. ronzino, m. liten
häst; bref. ronse, m. häst; sp. rocin, rocinante,
skinkmärr, Don Quixottes bekanta häst. Hvad
ordets rot vidkommer, anmärkes slutligen att i
skr. betyder arus’a, m. häst, arus’â eller arus’î, f.
sto, hres, v. n. att gnägga.
Bakke-russ, n. häst som går ute hela året. G.
Hórsa-bär, n. Cratægus oxyacantha. Bl.
Hórsa-fibla (pl. -ler), f. 1) Hieracium. Ög.,
vg.,sm. (Östbo); 2) Arnica montana.
Hästfibla, i. id. Sm.
Hórsa-föl, n. sto-föl. Hl. N. horsefyl; d.
horsføl.
Hórsa-gräs, n. Ononis arvensis. Enl.
Wahlenb., Fl. Sv.
Hórsa-gök, m. 1) enkel beckasin: Scolapax
Gallinago. Allm. Hórs-gauk, m. Runö;
hórsi-gnägja, f. id. Dagö. Róss-gukhu, m. id. Dl.
(Våmh.). Benämningen deraf att denna fogels
läte liknar en hästs smågnäggande (”hómring”).
Fn. hrossagaukr; n. rossegauk; d. d. horsegjøg,
horsegnarre; skot. (Shetland) horsegouk,
horsegowk, m. id.; 2) en som talar eller sjunger
hest. Sm. (enl. L—–n).
Hórsa-hår, n. tagel (på en hästs svans eller
man). Sk. (Onsjö, N. Åsbo, Lugg.), hl. Fn.
hross hár, n.
Hórsa-mann, m. stalldräng. Sm. (Sällan
brukl., enl. L—–n). Jfr e. horseman, m. ryttare.
Hórsa-pära, f. hästgödsel. Sk. (Gärds,
Harjagers, Villands h.). Hósse-parrer, f. pl. id.
Sk. (Ox.). Hórsa-mög, n. Sk. (N. Åsbo);
hóssa-mög, n. id. Sk. (Ox.).
Hórsa-reva, f. pisksnärt (af hästtagel).
N. Sk.
Hórsa-ruga, f. liten hög af spillning på
marken efter en häst. Sk. (N. Åsbo).
Hórsa-skärra, f. 1) hästskramla. Sm.,sk.,
bl. Hórsa-skjurra, f. Vg.; hórsse-skramla, f. id.
Sm. Isl. hrossa-skella, hrossa-skreppa,
hrossa-skrapa, f. id. (Hald.); 2) pratsam menniska. Sm.
Hórsa-hvinerna, pl. def. Odens jagt; ljudet
af vissa flyttfoglar om våren. Sk. (N. Åsbo),
hl. Jfr fn. hvína, v. n. hvina; hvínr, m.
vindens häftiga susning.
Hó(r)se-kanna, f. eg. hästkanna; köpskål vid
hästbyte. Vb.
Hó(r)se-spónnere, m. 1) eg. hästspanare;
karl som är ute och söker efter bortkomna
hästar; 2) hästprånglare; så kallas på skämt
äfven den mansperson, som är ute och spanar upp
någon blifvande hustru åt n annan. S.Sk.
Hórs-hovi, adj. brunstig; om häst. Hórsså,
adj. id. Fl. (P. i Öb.).
Hórs-häst, m. hingst. Fl. (Öb.).
Hórs-kónung, m. Asclepias Vincetoxicum.
Öl. Tulke-gräs, n. id. G. Orm-stings-rot, f. Fl.
Wahlenb., Fl. Suec.
Hórs-märs-ord, n. pl. oqvädinsord. Kl.
Hórs-mars-or. Sm.; hóss-mes-ol, n. id. Öl.
Hórs-re(d)e, n. seldon och skaklar för en
eller flera hästar. Öl.,kl. S. rede
Hórssa, v. n. 1 1) gnägga. Hs. Hórskja,
id. Jtl.; 2) storskratta, gapskratta. Hs.,mp.,vl.
Hóskjä, id. Mp. (Häfverö); 3) leka, ha roligt,
hoppa och dansa. Hs. (Db.). N. horsa, v. n. a)
springa med ston; om hingst; b) gå på
lättfärdiga äfventyr.
Hórssa, f. fruntimmer som gerna skrattar. Hs.
Hórsser, m. mansperson, som mycket
skrattar. Flin-olle, m. id. Hs.
Hórs-skraka, f. Mergus merganser. Fl. (K.).
Skogs-russ, n. skogshäst, som går ute öfver
vintern. N. G.
Hórves-mark, hórvel-mark, n. gräsmark,
hagmark. Kl.
Hóse-band, n. strumpband. Vg.,vl.
Hóse-bånn, hosse-bån, Sk.; häusä-band, id. G. N.
hoseband; d. d. hosebång; ns. hasenband (B. W.
B. 2, 602); holl. kousenband, id.
Hóse-förföta, hose-förföda (ipf. -e), v. a.
för-fota (strumpor). ”Förföde hosser”, id. Sk.
Hóse-föte, n. nedre delen af en strumpa.
Sm. D. hosefod.
Hóose-kona, hosse-kóna, f. 1) qvinna, som för
betalning stickar strumpor. Sk. (Ing.,Skytts h.).
D. d. hosekone; 2) qvinna, som ej kan göra
annat än stikka strumpor; föraktligt. ”Dä ä
bórsten en hossekóna”. Sk. (Skytts h.).
Hóse-läst, m. strumpsock, strumpfot. Dls.
(V. Ed.). N. hoseläst.
Hóse-skaft, n. strumpskaft. S. Sk. D. d.
hoseskaft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
