- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
251

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HEI ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

b) som hemma uppfödes eller underhålles. VGL.;
hema giorþer, adj. hemgjord. SML.; hema haghi,
m. inhägnad hage. HL.; hema hion, n. pl. trälar
(egentl. husfolk). UL. VML.; hema kona, f.
trälinna. VML.; heman, n. hem. S.S. 1, 200; 2, 47,
121. Vadst. Nunn. bönb. s. 4. S. Oluffz saga, s.
65. Sv. Järt. Post., s. 64. S.F.S. 7, 289. J. M.
Yrt. s. 272; hembuþ, n. tillsägelse till någon
hemma i hans gård. HL.; hembyggilse, f. a) hembygd.
J. M. Yrt. s. 272; b) hemvist. S. Bern. f. 154;
"thy rædhis mik at wi thakom hærbserghe ok
hembyggilse mz honom (lucifer)"; hem bæra, v. a.
hembära, hemföra.; hem dræpin, adj. dräpen
hemma i sitt hus. UL. hemes næn, m. pl. husfolk.
S.S. 3, 4; hemfara, haimfara, v. n. hemfara, fara
hem. St. Rimkr. s. 56. GL.; hemfriþer,
hemfridher, haimfriþr, haima friþr,
m. hemfrid. VGL.
UL. SML. St. Rimkr. s. 10; hemfylgdh, hemfylgh,
hemfölgdh,
f. hemföljd: a) egentl. hvad af
föräldrar gifves åt dotter vid hennes giftermål. VGL.
S.F.S. 6, 228; b) äfven hvad vid dylikt tillfälle
gifves åt son. VGL. UL. ÖGL.; hem fylghia, v. a.
följa hem; säges om det som gifves såsom
hemfylgd. VGL.; hemfylgia (hemfölghie), f. a)
hemföljd, som gifves åt qvinna vid hennes giftermål
af hennes närmaste slägtingar. VML,; b) i. q.
hemfylgdh, a) & b); hemfærd, f. hemfärd,
hemresa; hem födder, adj. hemma född eller
underhållen. SML.; hemföra, v. a. hemföra. VML.;
hemföþa, f. bevisning derom, att en träl, eller ett
fäkreatur blifvit födt hemma hos någon viss
person. ÖGL. UL.; hemföþo eþer, m. ed, hvarigenom
den, hos hvilken en träl eller ett fäkreatur blifvit
klandradt, intygar att trälen eller kreaturet är
hemmafödt. ÖGL.; hemganga, v. a. hemgå, gå
hem. S.S. 2, 152; hemganga, f. hemgång:
securitatis doraesticæ violatio. Biærk. R.; hem giva, v.
a. gifva såsom hemgæf. VGL.; hemgæf,
hemgift: a) gods som af föräldrar gifves åt son vid
hans giftermål )( hemfylgd; b) äfven hvad vid
dylikt tillfälle gifves åt dotter. VGL.; hemgava,
f. id. VGL, S.F.S. 4, 805; 6, 338; hemgift, f. id.
VGL.; hemgærþ, f. bevisning derom, att en sak
blifvit förfärdigad hos en viss person. UL. VML.;
hemkoma, f. hemkomst. S.S. 4 (Karl Magnus);
hem kynni, n. pl. hemvist. VGL.; hemlof, haim
luf,
n.? hemförlofning, lof att gå hem. St. Rimkr.
s. 14. GL.; hemlösa, v. a. igenlösa (pant). UL.;
hemohus, n. hemvist, boning. SML.; hemol, hemul,
heimul,
adj. tillegnad, försvarad (om en rättighet).
LL.; hemsokn, f. a) hemgång: securitatis
domesticæ violatio. VGL. UL. ÖGL. SML.; b) stöld,
begången hemma i någons gård. HL.; c) böter för
hemgång. GL.; hem stæmpna, v. a. hemma hos
en annan förelägga honom en viss tid att fullgöra
något; hemstæmpning, f. tillsägelse hemma hos en
annan, hvarigenom honom förelägges en viss tid
att fullgöra något. HL.; hemsökning, f. i. q.
hemsokn. UL.; hemula, v. a. a) i allmänhet tillegna,
försvara; b) hemula, försvara föryttrad jord, då
hon klandras. VGL. UL. ÖGL.; hemuld, hemold,
hemult, hemul,
f. hemul, försvar för eganderätt
(till jord eller lös egendom) eller någon annan
rättighet, hvilket vinnes genom rätt fångesmans
uppgifvande. ÖGL. SML. UL.; hemuls eþer, m.
ed, hvarigenom säljaren bestyrker den skedda
föryttringen, och försvarar köparens rätt. ÖGL.;
hemuls man, hemolman, m. hemulsman, den som till
en annan föryttrat en sak, och vid uppkommet
klander skall försvara den skedda föryttringen.
ÖGL. SML. VML. HL.; hemull, m. id. ÖGL.;
hemvägher, m. hemväg. Alex. M. v. 290; fn. heimr,
m. a) hem, boning; b) verld; heimi, m. hem,
boning; n. heim, m. id.; fht. heim, m. hem, boning,
fädernesland (Graff 4, 946); d. hem, n.; bay. haim,
m. & n. hem (Schmeller 2, 192); swz. heim, ham,
n. hus, boning, omhägnad plats der boningen står;
fädernesland (Stalder 2, 32); fsax. hêm, f. hem,
boning; ffris. hêm, him, m., hême, f. kringhägnadt
ställe; by; fe. hâm, hæm, m. hem; by; e. home,
hem; e. dial. hame, id.; nht. dial. (Kärnten) hâm,
hoam,
m. & n. hem, fäderne-hem (Lexer, 138);
moes. haims, f. by: ϰώμη, anahaims, adj.
hemmavarande: ἐνδημῶν, afhaims, adj. frånvarande:
ἐϰδημῶν.

Heim, haim, adv. hem, hemåt. Vb., fl. (Nl.).
"Han jär int haim", han är ej hemma. "Hvórs
jär du haim?" hvarest bor du? Vb. Fsv. heim,
heym, haim, hem,
adv. id. VML. SML. S.S.
1, 25; fn. heim; n. heim, id.; kärnt. ham, id.
(Lexer, 138).

Heima, haima, adv. hemma. Sm. Heima, fl.
(Nl.); heim, haim, id. ”Jig går haim”. Vb.
Hjómma, id. Hs. (Db.). Fsv. heyma, haima,
hema,
adv. hemma. ÖGL. VML. SML. GL. S.S.
1, 205; fn. heima, adv. id. (eg. subst. genet.);
fht. heime (Graff 4, 947); mht. heime; fsax.
hême; n. heima, heime, id.; nht. daheim, id.

Heiman, adv. hemifrån. Fl. (Öb.). Heima,
haima, hema, heimanätt,
id. Vb. Hemman,
hemmanätter,
id. Mp. Emå, id. ”A du fe (el. feri)
emå i dag?” har du farit hemifrån i dag? Dl.
(Mora). Fsv. heman, adv. id. LL. Fr. af N.
v. 1239; haiman, id. GL.; fn. heiman; fht.
heiminan, id. (Graff 4, 954); n. heima.

Heimans-flikko, f. flicka, som blir hemgift,
d. ä. hvilkens man får stanna i hennes
föräldrars gård, hvilket inträffar då inga söner
finnas eller dessa äro mycket unga. Fl. (NK. i
Öb.).

Heimans-gröbb, f. enda dotter som ärfver
hemmanet. Fl. (Öb.). Gårds-kulla, f. id. Dl.
(Mora). Hemmans-doter, f. enda eller äldsta
dottern i ett bondhus, som ärfver hemmanet.
Vb.

Heimat, hemät, adv. hemåt. Vb. Heimette,
fl. (Nl.); hemat, Mp.; emat, Dl. (Elfd., Mora);
jemat, Dl. (Våmh.); hemåtter, id. Nk.;
haimätt, hemefter. Vb. N. heim-atte, hem igen.

Heim-gjord, adj. hemma tillverkad. Fl.(Nl.).
N. heimagjor, id. Heim-gärrdar,
haim-gärrdar,
adj. a) eg. hemgjord; b) säges om en
menniska, som icke vet folkforor. S. G.
i>Haimlärdårr,</i> adj. a) eg. hemlärd; b) id. N. G.

Heimär-vä, adv. vid, när eller i hemmet.
Vb. Heimvör, heimveder, fl. (Öb.); hejmve, id.,
fl. (Nl.). Hemmave, adv. vid eller nära
hemmet, på egorne. A. ”Ä husbonn hemmave?”
B. ”Ja, han ä på gäle”. Nk.

Hem, n. hemman. ”Helt hem, ½ hem, ¼ hem".
Nk.

Hem-aLen, adj. för mycket hemmastadd,
näsvis. Hs. Fn. heimalinn, född och uppfödd
hemma; n. heimalen, adj. ”uerfaren, tåbelig af
mangel på omgång med folk”. S. ala.

Hem-färdiger, adj. färdig att resa hem. Nk.
N. heimfærug.

Hem-fö(d)ing (pl. -a[r]), m. 1)
hemmavarande vuxet barn. ”Vi ha så månge hemföinga att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free