Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H
- HEJ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(häll) med hästar eller blifva en skicklig
ryttare. En häst, som fått fång (kolik), botas om
den, som ridit heing, rider derpå. Hl. (enl. P.
Möller, Hall. Ordb., s. 71).
Hednings-hår, n. håret på ett, nyfödt barn.
Hs. (Bj.). Heninga~hår, n. Nk.,bl. N.
heidningshår, id.
HEJ, n. 1) lust, lustbarhet. ”Der va ett faslit
hej”, der var idel lust och gamman; 2)
fryntlighet, artighet mot personer, som man vill visa
uppmärksamhet. S.Sk. Jfr sv. interj. hej! utrop, som
uttrycker glädje, ifver, lustigt mod; fht. hei, heia, id.
HEJA (häja), hejda (häjda), f. inhägnad: 1)
inhägnad löfskog och äng. Bl.; 2) inhägnad äng.
Sk.,hl.,bl.; 3) inhägnad liten åker, vret, gärde. Bl.
Hejl, m. instängd beteshage; inhägnad som nyttjas
till höhöstnad. ”Pelle hejl”, namn på en
inhägnad äng; så kallad efter en åbo Per Johnsson,
som före enskiftet egt denna äng. Bl. (Gemshögs
s:n). Mht. heie, f. inhägnad skog; geheie, n.
inhägnad skog och äng (af heien, v. a. vakta,
skydda, vårda). Ben. 1, 649; bay. gehai, n. inhägnad
skog, äng; haien, v. a. vakta, skydda, vårda
(Schmeller 2, 128, 129).
HEJDA, 1) v. a. 1 göra att någon stannar i
sitt lopp; återhålla. Riksspr.; 2) v. n. vara njugg.
”Hejda på gåsa”, vara njugg på smöret. Mp. N.
hegda, v. n. vara sparsam; hegd, f. sparsamhet;
hegden, adj. sparsam.
Heja, f. kläpp att binda rep fast på ett lass.
Rajb-heja, f. Sk. (N. Åsbo).
HEJKO, nom. pr. Henrik. Nb. (Ö. Cal.). Fin.
Heikko.
HEJL, adj. hel, sammanhängande. Finl. Fn.
heill, adj. a) hel: integer, totus; b) sund, frisk;
c) trogen, upprigtig; fsv. hel el. heil, a) hel:
totus; b) oskadd, i godt stånd; c) frisk, helbregda.
S.S. 1, 67, 113, 187. Sv. Pr. L. LIX, s. 20.
GL.; d) lycklig; e) trogen. Rimkr. s. 125: ”swa
som konungen hade sagt, Med heelom vilja ok
söta akt”; deraf hela, v. a. a) hela, läka. S.S.
1, 63, 67; b) återställa, ersätta. UL.; helafuller, adj.
helsosam. Sv. Pr. L. XX, s. 294: ”thin helafulla
nadh”; helagher, adj. a) helig: sanctus. Sv. Järt.
Post. s. 133; b) helig )( söcken: festus, VGL.
ÖGL.; hælagher, hælægher, hælager, hailigr, adj.
a) helig. S.S. 1, 36, 74. S. Bern. f. 4 v.; b)
helig )( söcken; c) fredlyst. GL.; helaghet, f.
helighet. Sv. Pr. K. f. 11 v.; hælaghet, hæloghet,
helgheit, f. id. S.S. 1, 17, 40. Sv. Pr. L. LIX, s.
16. S. Bern. f. 1; helare, heilari, m. frälsare.
Sv. Pr. K. f. 10, 89. Sv. Pr. L. XX, s. 53, 105.
Sv. Pr. L. LIX, s. 18. S.S. 1, 47, 75. Tref.
tidh. f. 45 v.; helasamer, adj. helsosam. Sv. Järt.
Post. s. 123; helawagher, helevagher, m. a)
helande vatten, balsam. S.S. 1, 122. S.F.S. 3, 1 h.
Hor. set sap. f. 89: ”hanogxflytande ordh sötare
owir alt hanog oc helenagh”. Cod. A. 27, f. 43
v.: ”liten helewagher ær dyrare oc gæfware æn
mykin ætikkia”. Cod. A. 13, f. 98: ”wiin aldra
søtast som owirgaar honogh oc helewagh”. Cod.
A. 29, f. 41 v.: ”thw æst en vælskapt vijnstock
ok gifuer af thik lefuendes vijn som helewogh”;
b) brukas i bildlig betydelse om bönen. J. M.
Yrt., s. 208: ”O Maria, for them thin son wtgot
blodhen, thu for them ilæt oatherwændhelika
helewagh [sens bon ellar værdugasta bon]”. Anm.
De inom klammer satta orden äro af annan hand
tillagda med följande förklaring: ”ær mærkhiandes
ath iblandh israels almogha kallades thera dyrasta
røkilse thymeana, ok vptændes thz nar praesten
badh til gud dyrastha bøner før almogans nagre
største nødh, ok thy lik(n)as hær saadhana bøner
vidh helewaghor”; (fn. heilivâgr, m. liquor
medicus, af heill, adj. och vâgr, m. sinus, mare. Jfr
nht. dial. heilvag el. heilige wag, heligt vatten.
Montanus, die deutschen volksfeste, volksbräuche
und deutscher volksglaube 1, 12); helbrigdelikhet,
helbrygdelikhet, f. helsa. Sv. Pr. K. f. 77, 106.
S.S. 2, 107. S. Bern. f. 9 v. Cod. A. 27, f.
234; helbrigdha, helbregda, helbrygda, f. helsa.
S.S. 1, 64, 122; 3, 55. Sv. Järt. Post. s. 79.
S.F.S. 1, 3 h.; helbrigdær, helbregda, helbrygþa,
adj. helbregda, sund. UL. S.S. 1, 63, 113, 157;
helbrygdoghet, f. helsa. S.Bern, f. 11, 20; helghon,
n. (aflidet) helgon. SML.; helgis brut, n. a)
helgbrott, ohelgande af helgdag eller heligt rum
genom arbete eller brott; b) böter för helgbrott.
GL.; helna, haibna, v. n. blifva hel, läkas; om
sår. GL. S.F.S. 2, 1 h., s. XIV; helsa, hilsa,
hælsa, v. a. a) göra helbregda, bibehålla vid helsan,
skydda. Didr. af B. s. 239: ”Gud helsa tidrik
konung”; b) helsa, önska helsa eller välgång. S.S.
1, 17, 33, 187; 2, 95. S.F.S. 5, 102; helsa,
hailsa, f. a) helsa, sundhet. S.S. 1. 68. S.F.S.
4, 39. GL.; b) helsning, tillönskan af helsa. Cod.
A. 27, f. 184 v.: "barnit rørdhis mz glædhi swa
brat som hon (elizabeth) hørdhe marie helso"; l. c.
f. 253: ”the ælska –– – førsta stolana i kirkionne
ok helsor a gatumen ok at kallas mæstara af
mannom”; helsamer, helsamber, adj. helsosam. S.S.
1, 85, 91. Sv. Pr. K. f. 50, 74, 83 v., 87. Sv. Bib.
K. f. 34, 60. Cod. A. 27, f. 82 v.; helsamliker,
adj. id. S.S. 1, 90; 3, 57; helsamlikhet, f. helsa.
Hor. æt. sap. f. 89: ”helsamlikhets drykker”;
helsan, f. helsning. S.F.S. 4, 32; helsare, m.
frälsare. Sv. Bib. K, f. 77. S.F.S. 4, 2, 239. Cod.
A. 29, f. 98; helso vers, m. helsningsvers. S.F.S.
4. 26; hælaghsmal, n. upphörande med arbete
aftonen före en helgedag. Spec. Virg. s. 274: ”thu
mat sidhan læggia pænnan owir ena sidho oc swa
mat thu gora hælaghsmal"; hælgh, hælgþ, hælghþ,
hælghd, helg, f. a) helg, högtid. VGL. ÖGL.
UL. S.F.S. 6, 461; b) fred, säkerhet. GL.:
hælgha, helga, v. a. a) göra helig. S.F.S. 7, 369; b)
freda, skydda. GL.: hælgha daghar, hælghu
daghar, m. pl. helgdagar. VGL.; hælga likama
dagher, m. andre thorsdagen efter pingst, då, enligt
katholikernes bruk, Kristi lekamens fest firas, och
det invigda brödet kringföres i högtidlig procession
för att tillbedjas. UL. J. M. Yrt. s. 266; hælga
lekama dagher; hælgha þorsdagher, helghi
þorsdagher, hælgha torsdagher, m. Kristi
himmelsfärdsdag. VGL. ÖGL. J. M. Yrt. s. 268: hælgh
hion, n. pl. personer som åtnjuta särdeles frid och
säkerhet. VML.; hælghi aptan, hælgapton, n. helig
afton. ÖGL.; hælghi domber, m. helgedom,
helgonens qvarlefvor. VGL. Sm. Kb. S.S. 1, 284;
2, 116, 117. Didr. af B. s. 376; hælghis bot, f.
böter för brott emot allmän fred och säkerhet, t. ex.
dråp. VGL.; hælghudagha bardaghi, hælgha
bardaghi, m. slagsmål på helgedag. ÖGL.;
hælghudagha brut, n. sabbatsbrott, arbete å helgdag.
ÖGL. UL.; hælghuna mæssu dagher, m.
allhelgonadag. VGL.; hælgilse, f. a) helgedom, tempel.
S.F.S. 7, 229; b) helgedom (i templet). S.F.S.
7, 229: ”thit hælga mønsther oc all thin hælgilse
æru nidher troden oc besmittadh”; c) kyrkans
välsignelse. Sv. Pr. L. XX, s. 317: ”liggia j hordom
forsmande kyrkionna helgilse”; hælnampn, n. heligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0279.html
