Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- H
- HAR ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
å godt man kan. ”Han halkä vä, di en ti”, han
halp sig fram en tid. Halkä säg fram, id. Vb.
N. harka, v. n. släpa sig fram, med möda slå sig
igenom; fn. harka, v. m blifva hård, uthärda.
Harkad, adj. illa utkommen för; betryckt.
”Harkad för otrohet, skuld” o. s. v. Ög.
Harkig, härskug, härskot, härskugvulen,
adj. krasslig, sjuklig. Hs. Hårken, id. Vl. N.
harkjen, adj. id.
Harkla, v. n. 1 vara krasslig. ”Hon ä så hon
harklar óppe”. Sm.
Harkómskär, n. stark träta mellan tvenne
partier. Sdm.
Härskt, adj. n. ledsaml, svårt. ”Dä va
härskt”. Hs.
HARK 2 (haark, ipf. harkä), v. n. 1) komma i
beröring med något, så att det knarrar dervid.
”Hä harkä helä vägjen han for”; 2) sakta farten
på skidor utföre en backe, medelst rännstafven,
som hålles så att han plöjer djupt i snön. Jfr
häri; 3) rackla, harkla upp slem. Vb. Harka,
v. n. 1 harkla, hosta ofta, men ej häftigt. Sm.,
mp. Harka ópp, id. Vg. Af fn. hark, n. buller,
knarrande. Ns. harken, up harken, id. (B. W. B.
2, 598); d. d. horke, v. n. hosta såsom gammalt
folk. Ordet finnes märkvärdigt nog i
nord-tschudiskan: harkutan, v. n. hosta, krakla, harkla.
Acta Societ. Scient. Fenn. 6, 83.
Hargla, v. n. 1 harkla. Sdm. Harskla,
härskla, v. n. 1 id. Hs. Härska, harska säk,
id. ”Härska å spåtta”. Vg.; härska sej. Kl.,
sm.,ög.,ul.; härsk sä, id. Åland.
HARKA, harkla, s. harv.
HARKER, hörker, adj. 1) frisk, rask, liflig,
flink. Vl.,vg.,ög.,nk.,sdm.,sm.,bl. Hyrk, hyrker,
id. Sm.,sk.; hurk, id. Sk.; härker, id. ”Gubben ä
harker”. Hösker, rask, dugtig. Sm.; 2) som har
lätt att fatta; om barn. Hurk. Hl.,n.,sk. Hörk,
modig, dristig. Vb. Jfr fn. horskr, adj. klok;
behjertad; rask, dugtig: ”horskr kar”; hoskr, adj.
a) tapper, ädelmodig; b) berömd; hoska, v. n.
duga, vara till gagn; fht. horsc, horsker, adj.
hurtig, rask, modig; klok (Graff 4, 1039); fe.
horsc, id.; flat. horctus: ”horctum et forctum
veteres pro bono dicebant”. Festus.
Harka, f. synes betyda duglighet,
förträfflighet. Ordet förekommer i vissa talesätt: ”hä
var harka dell kar, dell häst”, det var en
förträfflig karl, häst. Vb. Fn. harka, f.
kropps-och själsstyrka.
Harka sej, härka, hurka, hörka sej, v. r. 1
tillfriskna, repa sig, återfå krafter. Hl. Hårka
se. N. Sk.; hörkna sej, hyrkna sej, hyrkna vid,
id. Sm.
Hórk, m. tjock pojke eller dräng. Sk. (Ox.).
D. d. hork, m. liten gosse.
HARKLUT, harklit, adj. n. ojämnt; om väglag,
då det ofvanpå djup smuts hastigt fryser. G.
Harkled, adj. id. ”Vägjen ä så harkled”. Sk.
(Ing.). N. hurklet, hård och ojämn: om jorden;
fn. hark, n. buller; harka, f. a) hårdhet; b)stark
frost; af harđr, hård.
HARM, adj. förargad, harmsen, missnöjd. Sk.
hl.,bl. Fsv. harmer, adj. harmsen, förtrytsam.
Didr. af B. 98, 305; harma, v. a. sörja öfver.
VGL. S.F.S. 5, 110: 6,410; harmber, m. a) sorg.
S.S. 4, 52. S.F.S. 4, 18, 256, 504. Didr. af B.
289; b) harm, förtrytelse. SML. S. Bern. f. 37
v.: ”hwar wredhe och harmber bygger”;
harmelika (hærmelica),</i> adv. sorgligt, rysligt. S.F.S.
4, 114, 117, 504; harmeliker, adj. a) sorgsen. Fl. o.
Bl, 1270; b) sorglig, bedröflig. S.F.S. 4, 289;
harmsfulder, harmfuller (harmsfuldar), adj. a)
full af sorg, sorgsen. S.S. 4, 51; b) full af vrede.
S.F.S. 4, 501. S. Bern. f. 56. Cod. A. 27, f.
241; harmshand, f. en af vrede styrd hand. UL.
VML. HL.; harmslagin, adj. a) träffad af sorg.
Kg. Styr. s. 75; b) full af vrede. S.F.S. 4, 557.
Cod. A. 49, f. 239 v.; harmæggia, v. a. egga till
vrede. Kg. St. s. 147; fn. harmastr, superl,
ganska bitter: harmr, m. sorg, jämmer; n. harm, adj.
harmfull, förargad ; nfris. härm, adj. id. (Outzen,
116); d. d. harm, adj. id.
Harmes-gäll (def. -a), f. Nemesis divina.
Hs. (Db.).
Harmgiruger, adj. lättretlig, häftig till
sinnet, ondsinnt, elak. Vm. Harmgirig, adj. 1) id.
Sdm.,nk.; 2) oförtruten, ifrigt verksam. ”Han
gikk på å arbeta så harmgirigt”. Sdm.
Harmgirut, adv. häftigt, våldsamt. ”Barne
skriker så harmgirut”. Vm.,nk.
Harmig, adj. ifrig, hetsig i selen; om hästar.
Kl. (Stranda). Jfr gerdragen, kång.
Harmt, adv. förargligt, ledsamt. Hl. Harst,
härst, id. ”Han gjole härst”, han harmade sig
mycket. Hs. (Db., Bj.).
Harmut, adj. harmsen, förtretad. Vb.
HARP el. härp (ipf. o. sup. -ä), v. n. strama,
vara stel, styf. ”Hä härp i halsen”. Vb. (Bygde).
Jfr fn. harpa, v. a. trycka samman.
Harp, i talesätten: harp å snarp, ”leva harp
å snarp”, lefva indraget och torftigt )( ”leva
sus om dus, leva höjs å flöjs”. Bl. Harp óm
snarp, id. ”Enten hösomflös eller harpómsnarp".
Bl. (Gemshögs sm).
Harpa-snärpa, f. ytterlig sparsamhet. V. Bl.
Härpesnärp, adj. högst sparsam, girig. Ög.
HARPA, f. gammal, ful kärring. Kärringharpa,
f. Sdm. (Björkvik), sm.,kl.; 2) kärring, som
pratar mycket; 3) trollpacka. Sm. (Östbo). Jfr fn.
harpa, v. a. a) trycka samman; b) tadla; herpa
at, gifva skarpa förebråelser; munnharpa, f.
femina gigas (quasi ore contorto v. distorto). S. E.
1, 552. Jfr arpen, s. 13.
Ballharpa, f. sladderkärring. Sm., kl.
(Stranda). Jfr ballra.
Tann-harpa, f. gammal vresig kärring. Sm.
(Uppviddinge). Tannhaspa, f. id, Bl.
HARPA I HOP, v. a. 1 draga eller sy löst
tillhopa. Vl.,ul.,sdm. Fn. harpa, v. a. trycka
samman. Jfr herpa.
HARPE, m. yttre huden, ytan af huden (t. ex.
i ansigtet, på händer och ben). ”Han stötte
harpen av benet”. Vl.,dls. Jfr arp.
HARPÄL (ipf. harplä), v. a. varpa det som
skall väfvas. Vb. S. rev.
HARR, härr, m. herre. Vb. Fsv. hærra,
herra, herre; fn. harri, herra (af fn. hárr, adj. hög;
comp. hærri [hæri], högre); færöarne harri; d.
herre; fht. hêrro (af hêriro, adj. compar. högre,
hêr, hêri, adj. hög. Graff 4, 991); fsax. herro; ffris.
hêra; fe. hearra; e. dial. har, herre; deraf fsv.
herradagher, hærradagher, herredagher, m.
herredag. S.S. 2, 125. St. Rimkr. s. 199; herradomber,
m. herradöme. Kg. St. s. 70; herradöme, n. id.
S.S. 1, 41; herra hof (herra hoff) herredag.
S.S. 2, 125; herras, v. d. herrska. S.S. 1, 28, 72.
Harriste, interj, utrop af förvåning. Hs.
(Db.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0275.html
