Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HAL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Virg. s. 57. S.S. 3, 208; b) halsjärn. S.F.S.
6, 377; halsben, n. halsben. S.F.S. 4, 105;
halshugga, v. a. decapitare. S.S. 1, 74; halsjern, n.
hallsjärn. St. Rimkr. s. 47; halsmog, halsmugh,
n. öppning på kläderna kring halsen. S.F.S.
6, 181; halsrep, n. rep om halsen. S.F.S. 4, 245;
halsörgin, v. a. vrida halsen om på någon. S.S.
2, 118.
Halsa, v. a. 1 omfamna, falla om halsen.
”Han halsade mej”. Sm. (Östbo; sälls. ord), fl.
(Pargas). Halsas, v. d. 1 omfamnas. Ög., g.
Fsv. halsas (Rimkr. s. 77); fn. hálsa; fht.
halsjan, halsèn, halsôn (Graff 4, 928); mht. halsen
(hiels, gehalsen, Ben. 1, 617); ns. halsen; fe.
halsjan; gl. e. to halse; bay. halsen, halsnen,
id. (Schmeller 2, 183).
Halsa-bast, n. nacke, nackmusklerna på
boskap. Sk. (Ing.). Fsv. halsbast, n. nacke. S.S.
3, 131. S.F.S. 6, 262; n. halsbast; fd. halsbast
(Mlb., Bib. Ov.).
Hals-bólle, m. fruntimmers halskrage. Sk.
(Ox., Vemm.). Halsfräs, m. id. Sk. (Vemm.).
Halsbråjnä (uttal. hasjbrånä, def. -na), f.
halsbrånad, magsyra: cardialgi. Mp.
Halsflik, f. halsduk. Jtl. Halsflik
(hasjflik), id. Mp.
Halspänning (uttal. harspänning), m. på ett
fruntimmers halskedja fästade silfver-riksdalrar.
Kedjan är utsirad med flera silfverlöf och ej
sällan finner man derpå svenskt, ryskt, tyskt
och gammalt romerskt mynt. Hs. (Bj.).
Halsrakka, f. strupe. ”Han ska ha’t i
halsrakkan på sej”; om fyllhundar. Vg., nk. (enl.
D.D).
Halsslet, n. halskläde, halsduk. Vb., åm.
Fn. slet, n. slitning; utslitet plagg.
Hals-sutta, f. halssjukdom. Jtl.
Hals-trasa, f. halsduk. Nk. Halstrase (def.
-so), f. Hs. (Db.). Halstråsu (hasjtråsu), f.
Mp. Deraf snorhalstrasa, f. näsduk. Hs.
Halsä, v. n. omkring half fångst vid
strömmingsfiske; säges när nätet drages upp med
halsen (nät-hörnet) först. ”Vör ha fat halsä i
da”. G.
Hälsa, n. halsband, vanl. hund-hälsä. S. G.
Fsv. helsi, n. halsband; n. helse, hælse, halse, n.
halskedja, halsring i synnerhet för hundar); mht.
halse, f. halsrem på en hund (13en. 1, 618).
Hadhta, f. hälften. Hadht om hadht, till
hälften. ”Ve ska deel hadht om hadht”, vi
skola dela hälften hvardera. Vb.
Halvaning, m. halfannan styfver,
bankovitten. Nk.
Hal(v)dan, adj. 1) halffärdig, ej fullgod.
”Den föste va bra nókk. men den andre va
haldan”. Sk. (Vemm.). Halvdann (n. -nnt), id. Sm.;
2) (den) som i sättet att kläda sig och i
bildning närmar sig ståndspersoner. Sk. (enl.
Klinghammer).
Halvdelen, adv. till hälften. ”H. bra,
dåligt”. Vb.
Havhussing, S. hyss, huss.
Hal(v)kar, halkar, m. halfdräng. ”Nu föst
tjenar Måns som halkar; hit te däjs ha han
tjent som påg”. Sk.
Halvfuri el. halvförä, adv. 1) halfvägs (eg.
till hälften faret); 2) halfgjordt arbete. Vb.
Hal(v)hundra, num. femtio. Sk.,hl.
Halvkjuling, halvkulsing, halvköling, s. kallt.
Hal(v)läkks, m. ung lax, liten lax under 4
eller 5 marker. Hl. Öre (pl. öra[r]), m. id.
Hl. (Värö). Fe. læx, m. lax; fn. lax, m. id.
Hal(v)na(d), m, hälft; hälftenbruk. Te
halnas, till hälften. Ög.,vg.,sm.,sk.,hl.,bl. Deraf
hallna-bi, hallna-får. Sk.,hl.; halnabonde, m.
hälftenbrukare; halnas-bruk, n. hälftenbruk. Vg.
Fsv. hafnaþer; fn. halfnadr, m. hälft.
Halv-órdä, adv. säges om Gotlands
(vanligen) södra invånare, som än tala utan h före
vokal (såsom t. ex. ólme i st. f. holme) eller
ock stundom tillägga h före vokal (såsom t. ex.
hägg i st. f. ägg). ”Tala halvört”. S. G.
Halv-pränta, adv. till hälften som en tryckt
bok. ”Han talar halvpränta”, säges om den,
som inblandar ovanliga ord i sitt språk. Fl.
(GK., Kb., P. i Öb.).
Halv-slösinger, m. halfvuxen pojke. Ul.
Halv-smått, n. (eg. adj. n.) groft lärft. Fl.
(Nl.). Jfr börsting, verke.
Hal(v)stöding, halstöing, m. halfvuxen
pojke. Sk. Halvstörring, m. Kl.,sm.
Halv-stövling, m. id. S. G.
Halv-tros, m. halfplank, 1 1½ tums tjocka
bräder. Nk.
Helm, m. half del. ”En å en helm”. Kl. Fn.
helmingr, m., helming, f. half del (eg. trol.
helfingr); n. helming, m. id.
Ålá-älla, f. ödla. Dl. Årå-ylla, f. id.
Mora. År-illa, orm-illa, f. id. Rättvik.
Hamblas (inf. o. sup. hamblast), v. d.
vålnaden visar sig. ”Hä hamblas å ’an”, hans
vålnad visar sig. Fl. (NK. i Öb.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
