- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
238

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - HAL ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Virg. s. 57. S.S. 3, 208; b) halsjärn. S.F.S.
6, 377; halsben, n. halsben. S.F.S. 4, 105;
halshugga, v. a. decapitare. S.S. 1, 74; halsjern, n.
hallsjärn. St. Rimkr. s. 47; halsmog, halsmugh,
n. öppning på kläderna kring halsen. S.F.S.
6, 181; halsrep, n. rep om halsen. S.F.S. 4, 245;
halsörgin, v. a. vrida halsen om på någon. S.S.
2, 118.

Halsa, v. a. 1 omfamna, falla om halsen.
”Han halsade mej”. Sm. (Östbo; sälls. ord), fl.
(Pargas). Halsas, v. d. 1 omfamnas. Ög., g.
Fsv. halsas (Rimkr. s. 77); fn. hálsa; fht.
halsjan, halsèn, halsôn (Graff 4, 928); mht. halsen
(hiels, gehalsen, Ben. 1, 617); ns. halsen; fe.
halsjan; gl. e. to halse; bay. halsen, halsnen,
id. (Schmeller 2, 183).

Halsa-bast, n. nacke, nackmusklerna på
boskap. Sk. (Ing.). Fsv. halsbast, n. nacke. S.S.
3, 131. S.F.S. 6, 262; n. halsbast; fd. halsbast
(Mlb., Bib. Ov.).

Hals-bólle, m. fruntimmers halskrage. Sk.
(Ox., Vemm.). Halsfräs, m. id. Sk. (Vemm.).

Halsbråjnä (uttal. hasjbrånä, def. -na), f.
halsbrånad, magsyra: cardialgi. Mp.

Halsflik, f. halsduk. Jtl. Halsflik
(hasjflik), id. Mp.

Halspänning (uttal. harspänning), m. på ett
fruntimmers halskedja fästade silfver-riksdalrar.
Kedjan är utsirad med flera silfverlöf och ej
sällan finner man derpå svenskt, ryskt, tyskt
och gammalt romerskt mynt. Hs. (Bj.).

Halsrakka, f. strupe. ”Han ska ha’t i
halsrakkan på sej”; om fyllhundar. Vg., nk. (enl.
D.D).

Halsslet, n. halskläde, halsduk. Vb., åm.
Fn. slet, n. slitning; utslitet plagg.

Hals-sutta, f. halssjukdom. Jtl.

Hals-trasa, f. halsduk. Nk. Halstrase (def.
-so), f. Hs. (Db.). Halstråsu (hasjtråsu), f.
Mp. Deraf snorhalstrasa, f. näsduk. Hs.

Halsä, v. n. omkring half fångst vid
strömmingsfiske; säges när nätet drages upp med
halsen (nät-hörnet) först. ”Vör ha fat halsä i
da”. G.

Hälsa, n. halsband, vanl. hund-hälsä. S. G.
Fsv. helsi, n. halsband; n. helse, hælse, halse, n.
halskedja, halsring i synnerhet för hundar); mht.
halse, f. halsrem på en hund (13en. 1, 618).

HALSTÖR, halstaver, m. mager lax, som
öfvervintrat i färskt vatten. Hl. (kring Falkenberg enl.
Möller).

HALTA, f. halthet. Hs.,sk.,hl.,bl. Hälta, f. Vb.,
ög. Deraf klöv-hälta, f. ömhet i klöfvarne. Ög.
Fn. helti, f. halthet; n. helta, f; fht. halzi, f. id.; fn.
haltr, adj. halt: claudus; kärnt. helze, f. sjukdom

i klöfvarne hos hornboskap (Lexer, 138); moes.
halts, adj. lam: χωλός.

HALVER, adj. half. H1. Alv. Dl. Fsv. halver,
id. VML.; deraf halfdödher, -femti, -garþer,
-gildi, -gærþa, -hundare, -inter, -hundaris bro,
-iamplange, -mark, -markaland, -naþa, -træþe,
-pænninger, -syster, halfthundrad, hælfninger,
halftræt, -træþe, halfva, halfva flere, halfvo
fæghere, halföre;
fn. haljr; fht. halb, half; mht.
halp; fsax., ffris., holl., e. half; fe. half, healf;
moes. halbs, id.

Hadhta, f. hälften. Hadht om hadht, till
hälften. ”Ve ska deel hadht om hadht”, vi
skola dela hälften hvardera. Vb.

Halvaning, m. halfannan styfver,
bankovitten. Nk.

Hal(v)dan, adj. 1) halffärdig, ej fullgod.
”Den föste va bra nókk. men den andre va
haldan”. Sk. (Vemm.). Halvdann (n. -nnt), id. Sm.;
2) (den) som i sättet att kläda sig och i
bildning närmar sig ståndspersoner. Sk. (enl.
Klinghammer).

Halvdelen, adv. till hälften. ”H. bra,
dåligt”. Vb.

Havhussing, S. hyss, huss.

Hal(v)kar, halkar, m. halfdräng. ”Nu föst
tjenar Måns som halkar; hit te däjs ha han
tjent som påg”. Sk.

Halvfuri el. halvförä, adv. 1) halfvägs (eg.
till hälften faret); 2) halfgjordt arbete. Vb.

Hal(v)hundra, num. femtio. Sk.,hl.

Halvkjuling, halvkulsing, halvköling, s. kallt.

Hal(v)läkks, m. ung lax, liten lax under 4
eller 5 marker. Hl. Öre (pl. öra[r]), m. id.
Hl. (Värö). Fe. læx, m. lax; fn. lax, m. id.

Hal(v)na(d), m, hälft; hälftenbruk. Te
halnas,
till hälften. Ög.,vg.,sm.,sk.,hl.,bl. Deraf
hallna-bi, hallna-får. Sk.,hl.; halnabonde, m.
hälftenbrukare; halnas-bruk, n. hälftenbruk. Vg.
Fsv. hafnaþer; fn. halfnadr, m. hälft.

Halv-órdä, adv. säges om Gotlands
(vanligen) södra invånare, som än tala utan h före
vokal (såsom t. ex. ólme i st. f. holme) eller
ock stundom tillägga h före vokal (såsom t. ex.
hägg i st. f. ägg). ”Tala halvört”. S. G.

Halv-pränta, adv. till hälften som en tryckt
bok. ”Han talar halvpränta”, säges om den,
som inblandar ovanliga ord i sitt språk. Fl.
(GK., Kb., P. i Öb.).

Halv-slösinger, m. halfvuxen pojke. Ul.

Halv-smått, n. (eg. adj. n.) groft lärft. Fl.
(Nl.). Jfr börsting, verke.

Hal(v)stöding, halstöing, m. halfvuxen
pojke. Sk. Halvstörring, m. Kl.,sm.
Halv-stövling, m. id. S. G.

Halv-tros, m. halfplank, 1 1½ tums tjocka
bräder. Nk.

Helm, m. half del. ”En å en helm”. Kl. Fn.
helmingr, m., helming, f. half del (eg. trol.
helfingr); n. helming, m. id.

HALÄ, m. 1) stjert. G. Ålå, m. a) svans; b)
stjert. Dl.; 2) snibb (i ett kläde). ”Sätt en
knappnål i halän”. Sk. (Rönneberga). Fsv. hali, m.
svans. VGL. ÖGL.; hale, m. id. Iw. o. Gaw. v.
4467. S.F.S. 6, 284; deraf halataghl, n. tagel,
hästsvans. VGL.; hæsta hale, m. hästsvans. S.F.S.
4, 735; fn. hali, m. svans; n. hale, m.; d. hale,
m. id. Grimm (gr. 3, 41) antager ett förloradt
starkt verb halan, hól, draga, släpa.

Ålá-älla, f. ödla. Dl. Årå-ylla, f. id.
Mora. År-illa, orm-illa, f. id. Rättvik.

HAM 1, m. skugga, vålnad, hamn; om
menniskor, genom sjukdom och lidande aftärda; Fl.
(Ingo). Hambli, m. hamn, vålnad. Fl. (NK.
i Öb.). Fn. hamr; s. hamm.

Hamblas (inf. o. sup. hamblast), v. d.
vålnaden visar sig. ”Hä hamblas å ’an”, hans
vålnad visar sig. Fl. (NK. i Öb.).

HAM 2, m. knäveck. I våra munarter
förekommer detta gamla ord i sammans. hamboge, m.
knäveck. Öl.: hammarböja, f. id. Ög. (enl. Ihre, DL.
69). I riksspråket säges: följa i ham och häl, ha
någon i ham och häl efter sig,
calci poplitique

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free