Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GÅL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GÅLÅS, adj. liknöjd, vårdslös. Dl. (Mora, Elfd.,
Lima). Fn. gálauss, id. (gá, f. [af gá, gáda, gád,
v. a. aktgifva]; lauss, adj. lös); jfr holl. gade, f.
omsorg, uppmärksamhet.
GÅMSÄ, adj. sprättaktig. Gåmsättär, adj. id.
Åland. (Kökar). Jfr gams.
Gåms-härr, m. sprättig herre. Åland (Kökar).
Gara-il, -ä, n. häftig, regnig väderil. Vb.
Gara-ver, -ä, n. fult, regnigt väder, oväder.
Vb. Górmväder, n. obehaglig väderlek med
regn, snöyra och storm. Fl. (Ingo).
Górm, m. 1) blandning af smuts och gorr;.
orenlighet, innanmäte i fisk; deraf fiskegórm, m.
Vb.,åm.,mp.; grómm, m. id.; deraf fisk-,
sillgrómm, m. Vg.,sm.,kl.,bl.; 2) gyttja; 3)
hvarjehanda våt blandning, oredig massa. Sdm.
(hvarest ordet är neutrum); deraf hopgormä, v. a.
1 blanda samman till en oredig massa. Sdm.;
4) skräp, strunt, odugligt ting. Kl. (Stranda);
5) illa gjordt arbete. Vb. Grum, n. a)
innanmäte i fisk (det som icke duger till mats); b)
bottensats. G. Grómm (def. -en), m. grums, det
fasta som fälles ur en flytande blandning;
bottensats. Vb. (Nordmaling); grómmäl, n. id. N.
Vb.; deraf kaffe-grómm, m. Vb. (Nordmaling),
mp.,ul. Fn. gormr, m. a) dyig jordmån; b)
innanmäte i fisk; gróm, inbiten smutsfläck;
grómr, adj. smutsig; grotti el. grutr, m.
bottenfall af fisktran; n. gurm, n. dy, grums.
Górma, v. n. 1 vara fult väder med regn,
snöyra och storm. ”Hä blåser å górmar
obarbariskt”. Fl. (Ingo).
Grunk, n. grums. Bl.
Grunkig, adj. grumsig. Bl.
Gryms, n. grums. Fl. (Nl.).
Gräumot, adj. grumlig. Fl. (Öb.).
Gåra, v. n. 1 växa hastigt; om trän. ”Trät
gårar å växer”. Fl. (Öb.).
Gåra i sej, v. r. 1 äta glupskt och utan
afseende på matens godhet. ”Han gårär i sej
hva(d) som heldst”. Sdm, N. gora, v. n.
ideligen äta, proppa i sig.
Gåras, v. d. 1 varas. Hs. Gura säg, v. r.
1 id. Åm. (Själevad).
Går-bälg, m. stor mage. Åm. (Ihre, gl.).
Gårvampel, m. id.; skällsord. Nk. (Enl. D.D.).
E. gorbelly. S. vamb.
Går-jord, f. blötjord, jäsjord. Vm. D. dial.
gurr, gor, id.
Gårka, f. lös myrjord. djup dy på bottnen
af en sjö. Åm. Gurk, görsj, f. id. Hj.
Gårker, adj. undersätsig;,: om unga
manspersoner. Sdm. (Björkvik).
Går-kóa, f. sämre kåda, som ej duger att
tugga. Mp. S. kvåda.
Går-lapp, m. Lapp, som användes att taga
huden af kreatur. En sådan bor vanligen i
hvarje socken. Hs.
Går-mark, m. 1) jäsjord, lerjord, som vid
stark fuktighet kommer i jäsning; 2) sumpig
mark. Nk.
Gåårm (ipf. -ä), v. n. 1) röra i smutsen; 2)
ifrigt syssla med något, som dock ej duger
eller mislyckas; göra dåligt arbete. ”Han skull
gårm å gjera ä yx-skaft, men hä vadht int
för’n”, han skulle försöka att göra ett yxskaft,
men det blef ej (ɔ: lyckades ej) för honom.
”Hvo gårm du vä?” hvad gör du för strunt?
”Han gårmä å skull gjera ä skibäin, men hä
vadht int för’n”. Vb.
Gåro(g), adj. frodig, yppigt växande; om
skog. Gårså(g), i.d (Kb., GK., P.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
