Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GUL ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mht. gël (Ben. 1, 497); nht. gelb; nht. dial.
(Kärnten) gel (Lexer, 112); fe. gealeve, geoleve;
e. yellow, id.; lt. gilvus, gilbus, ljusgul; ryss.
geltji el. góltoi, gul; it. giallo; sp. jalde; frans.
jaune, id. Grimm (gr. 3, 55) uppställer ett
förloradt starkt verb gilan, gal, gelun, gulans, flavere.
Gula-låker, n. kabbalök: Caltha palustris.
Hl. Fn. laukr, m.
Gula-rod, m. morot: Daucus Carota. Sk.,hl.
Gulbening, m. den som första gången
besöker en stad, marknadsplats eller auktion och
skall bestå ”en gulbenskanna”. Vl.
Gulbens-kanna, gulbenskannä, f.
dryckeskalas, traktering, när något nytt fås, ett köp
afslutes, ett ställe (t. ex. stad, marknad) första
gången besökes. Vl.,sdm. Gålbens-kanna, f.
id. Hs. (Db.).
Gulbens-kär (hårdt k), m. en som första
gången reser på en trakt och derföre måste
bjuda på något. Mp. (Häfverö).
Gul-hviva, f. Primula veris. Enl.
Wahlenberg, Fl. Su. S. hviv, hufvudbonad.
Gul-spink, m. talgoxe: Parus major. Sm.,bl.
Gul-säve-urta, f. Iris germanica. Sk.
Gul-vide, m. Salix undulata. Sk. (Fries, Fl.
Scan.).
Gul-ört, f. Sinapis arvensis. Ul.
Göling, m. 1) gröngöling: Picus martius;
2) näsvis pojke. Sm. (Östbo).
Guld, n. guld. Riksspr. Guldets namn är
troligen af den gula färgen, likasom pers.
zer, guld, af zerd, adj. gul. Jfr skr. gaura,
a) adj. gul; b) subst. n. guld. På samma sätt
synes lt. aurum, n. guld, ursprungligen hafva
hetat gaurum. Fsv. gull, gul, n. guld. VGL.
UL. ÖGL.; deraf gulboen, gullboin, adj.
guldbroderad. S.S. 1, 252. S.F.S. 5, 75 (fn.
gullbuinn); gulboklare, m. guldpokal. Spec. Virg. s.
175; gulbokstaf (gwlbokstaff), m. guldbokstaf.
Cod. A. 13, f. 4 v.; guldbonadher, m.
gyllen-kläder: vestitus auro intextus. S.F.S. 4, 803;
gulgærning, f. guldarbete. UL.; gulkar, n.
guldkärl. S.F.S. 4, 283. Hor. æt. sap. s. 10; (fn.
gullker. Breta sögur, s. 180. Ann. f. n. Oldh.
1848); gullad, gullat, n. gyllene hufvudprydnad
(fn. gullhlađ). GL. S. Oluffs saga, s. 15;
gullbelte, n. guldbälte. S.F.S. 4, 581; gullbradz,
gulbradz, gullprydnad, hörande till
klädedrägten. Cod. A. 27, f. 82 v.: ”tholumodh ær swa
som lyusande karbunkulus i gulbradzom ok swa
som skinande gymsten”. Hor. æt. sap. f. 89 v.;
gullfingrini, n. gullring. VGL.; (moes.
figgragulþ, n. id.); gullhofwud, n. guldhufvud, kapitäl
af guld. Alex. M.; gullindi, n. gyllene bälte.
S.F.S. 7, 256; gullklimp, m. gullklimp. S.F.S.
4, 574; gulklokka, f. guldbjellra. Cod. A. 13, f.
4; gullkrona, f. gullkrona. S.F.S. 4, 228. St.
Rimkr. s. 121 (= fn. gullkóróna); gulkædhia,
f. guldkedja. S.F.S. 7, 95; gullmynt, n.
guldmynt. S.S. 2, 256; gullnæt, n. (fiske)nät af guld.
S.F.S. 4, 307; gullæple, n. gulläpple. St. Rimkr.
s. 150 (fn. gullepli); gulpæl, guldtyg: pannus
auro textus. Fr. af N. v. 466; gulringher, m.
gullring. S.S. 2, 186; gulringsfinger, n.
ringfinger. Cod. A. 13, f. 152 v.; guldris, n.
guldspira. S.F.S. 7, 187; gulslingadher, adj. virkad
med guld. S.S. 3, 66; gulsmiþer, gulsmedher,
m. gullsmed. UL. S.S. 2, 120. S.F.S. 7, 124;
(fn. gullsmiđr); gulsnøre, n. guldsnöre. Spec.
Virg. s. 57. Cod. A. 13, f. 4; gulspan,
gulspænne, n. gyllene spänne. S.F.S. 7, 255, 260,
Spec. Virg, s. 57; gulstaver, m. guldbokstaf.
S.F.S. 4, 7 (fn. gullstafr); gullsten, m.
ädelsten. Alex. M.; (fht. goldstein, id.);
gulwandher, m. gullkäpp. S.S. 2, 100; gulwæfrer,
m. gyllenduk: pannus auro textus. S.F.S 4,
112, 302; gulæmbare, n. gullämbare. S.S. <poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
