Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GRÅ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lindrig vind, som krusar vattenytan; n. gråe,
m. id.
Gråen, m. def. 1) djefvulen; 2) vox
mirantinm. ”Dä va gråen!” Nk.
Gråer, pl. löss. Sm. (Östra h.).
Grå-fyL, m. gråsparf. Jtl. Jfr fugel.
Grå-gubbe, m. gråhårig gubbe. Dl. (Elfd.).
Grå-hyskig, adj. gråaktig, smutsgrå. Ul.
(Rosl.). S. hyskig.
Grå-kwaiglu, s. kvaiglu.
Grå-kynär, f. pl. eg. grå kor; grankottar;
barnspråk. Dl. (Elfd.).
Grå-kópj (def.-a), f. hök. Öl.
Gråla, f. glada: Falco milvus. Vg. (enl.
Hof). Gräla, f. id. Vg. (Marks h.).
Grå-lek, m. När barn vid sina lekar blifva
oense och börja gråta, uppkommer grålek i st.
f. lek. Mp. (Enl. Augustin). Jfr fn. gráleikr,
m. ondska; (leikr är här ändelse).
Grålókk, m. blåsippa: Anemone hepatica.
Vl. Fn. laukr, m. a) lök; b) grönskande,
saftig ört. S. hvitlókk.
Grå-lysning, -a, f. dagbräckning,
medelskymning (om morgonen). Sdm.
Grå-maggor, f. pl. löss. Vl.
Grå-mas, m. varg. Sdm. S. mas 1.
Gråna, v. imp. 1 dagas. Vg.,fl.(Nl.).
Grynas, v. d. id. Hs., g. N. gråna, id.; gråning, f.
dagbräckning; nht. dial. grauwezn, grâwezn, v.
n. dagas (Lexer, 122).
Grå-órre, f. orrhöna. Åm.
Grå-pjesk, m. varg. Sdm.
Gråtass, m. 1) varg. Gråtasse, gråtusse,
m. id.; 2) gammal man, som är klädd i grå
kläder. Sm.
Gråden, m. def. matlystnad. Vl. Fsv.
gradh, f. begärlighet efter mat. S.S. 1, 124:
”opuækt matlustan oc gradhena”; gradiger,
graduger, adj. glupsk. Kg. St. 108. S.F.S. 4, 343;
fn. grádr, m. a) begärlighet, glupskhet; b)
häftighet; grádugr, begärlig, glupsk; grædgi, f.
glupskhet; d. grådighed, f. glupskhet, grådig,
glupsk; n. grål, m. stark matlust; grålig, glupsk;
fe. grædig; e. greedy; fsax. grâdag, id.; holl.
graag, begärlig, hungrig, graagheid, f.
glupskhet, stor matlust; begär; ns. grag el. gra,
glupsk: ”gra in’t eten wesen”, hafva god
matlust (B. W. B. 2, 532) ; fht. grâtag, gratach,
adj. inhians (Graff 4, 311); moes. gredus, m.
hunger: λιμός (2 Cor. 11, 27), gredags,
hungrig, gredon, v. imp. hungra: ”gredoth mik”, mig
hungrar. Roten synes vara skr. gri, sluka, el.
gridh, begära, åstunda; jfr skr. gridhnu,
begärlig. S. grisker.
Gråt-färduger, adj. gråtfärdig, som är
nära att gråta; djupt bedröfvad. Nk.
Gråtosad, gråtoset, adj. som gerna gråter,
gråtig. Sm. Gråtun. Dl. (Elfd.). Grättun.
”Krippen e så ogóskli grättun”. Dl. (Våmh.).
Grätt, skrikig, otålig. Vl. Grätten, 1)
gråtmild, knarrig, kinkig, vresig, lätt förolämpad.
Dls.,vl.,nk.,bhl.,hl.; 2) matgrann. Mp., bhl.—sk.
Gräen, id. Hl. (Värö). Fn. gretinn, barsk,
grættr, bedröfvad; n. gretten, vresig, misnöjd;
schles. graetig, förtretlig, knarrig (Weinhold, 29).
Gråt-só(d), n. afskedsmåltid. Hs. (Rengsjö).
Gråtän, adj. beklagansvärd, som är att
gråta åt. Vb.
Grädda, v. n. träta, söka gräl. Sdm.
Grättas, v. d. gråta litet. Dl. (Mora).
Grättnas, v. d. vara ratsam på mat. Ög.
Gröta, v. a. förarga, förtreta. Sm.,dls. Fsv.
gröta, v. a. bedröfva. St. Rimkr. 18, 2: ”wy
viliom ey marskins hierta gröta”. Cod. Bur.
s. 508: ”mik gröter at glæþi”. St. Rimkr. 37, 1:
”en man war aldreg swa illa grötter”; fn. græta
(græti, grætta, grætt), v. a. förorsaka tårar,
åstadkomma gråt hos någon; grøta (grøti,
grøtta, grøtt), v. a. id. F. VII, 42, var. 3;
ffris. grêta, bigrêta, provocare, accusare (Richth.,
783); bay. gräten, v. a. förtreta (Schm. 2, 124).
Grävlinge, m. 1) liten gosse; 2) liten karl. Sm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
