Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GOD ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Go(d)viljä (dof. ja), f. gåfvor, mutor. Mp.
Fsv. goþvili, godhvili, qodvili, m. a) godhet,
välvilja. VGL. Kg. St. 40. S.S. 1, 47, 68; b)
fri vilja, samtycke. LL.; fn gódvili, m. välvilja.
Go(d)vär (def. -ä), n. mild och blid
väderlek, töväder. Mp.
Gominne, n. vängåfva. Vg. |
Gon (oo), v. n. gonäs, v. d. lättjas, moja
sig, godta sig, ligga och latas. Vb. (Gona sej,
v. r. 1) id. ”Liggä å gonä sej”. Allmänt.
Gonä säg. Mp.; goon säg (ipf. -nä säg), Vb.;
2) säges om frukt, som nedtagen från träet
ligger och mognar. Sdm.
Gona, v. a. 1 blifva god, bättras, förbättras.
Ög.,sk.,hl.,bl.
Gonnar, gonnär, tant. pl. troll. Dl. (Elfd.).
Gonån, adj. gifmild. S. Sk.
Gonätär, f. pl. sötsaker, bakelser, konfekt,
Vb. Gódt, n. namnam, sötsaker, såsom socker.
russin o. d. Vb.
Go-vigg, m. 1) åskvigg; 2) vanlig
benämning på gamla stenvapen, vanligast dock
flintmejslar, hvilka minnesmärken från stenåldern
stundom påträffas vid gräfning i jorden.
Folktron föreställer sig att hvarje gäng åskan slår
ned, en sådan vigg följer blixten och
nedtränger i jorden till 7 famnars djup, hvarifrån han
småningom höjer sig tills han på sjunde året
kommer upp emot ytan. Förr än efter sju års
förlopp får han ej komma i dagen och fåfängt
är att gräfva på ett ställe, der åskan slagit ner,
i hopp att finna viggen, ty för hvarje spadtag
man tager, sjunker han lika långt stycke ner i
jorden och kan ej påträffas förr än de 7
föreskrifna åren tilländalupit. Bådana goviggar
tillskrifvas många underbara egenskaper. En bit
af en sådan, fint sönderstött i en stenmortel,
anses såsom botmedel mot gikt. En govigg,
lagd i en mjölbingc, gör mjölet drygare och
afskräckor råttor, Nk.
Guttar, namnam. G. Gódte (pl. -r), m.
russin. S. Sk. Swz. guteli, n. ”süsses
naschwerk für kinder” (Stalder. 1, 505).
Gö (gödde, gödt), v. a. 1) feta på
(slagtkreatur). Riksspr.; 2) gödsla (åker). Allm. Göa.
Sm. Fsv. gøþa, gødha, v. a. a) göra god. Ul.; b)
göda (kroppen). S.S. 3, 26; c) gödsla (jord).
VGL. Spec. Virg., s. 272. Deraf fåragö, f.
fårgödsel. ”April snö ä så go som fatti(g)mans
fåragö”. Ordspr. Sk. (Harj.); göska, f.
gödsel. Dl.
Gödslig, gösli, adj. frodig; om växande
gröda. ”Kornet ä gödsligt”. Sm. (Vestbo).
Götta, v. a. 1 göra ljumt, uppvärma något.
”Göttadt vatten”, något varmt vatten. Vg.,sm.
Götta se, v. r. värma sig, sticka händerna i
värmen. Sm.
Göttet, adj. n. ljumt. ”Dä ä så göttet”,
det är så ljumt, varmt och godt. Sm. (Östbo).
Ogo(d) [neutr. ogodt], adj. för god,
afundsvärd, skadlig. ”Hä var int ogódt ’óm”, det var
ej för godt (för mycket) åt honom; han
förtjente det väl. Brukas både i god och ond
bemärkelse. ”Han fikk en riksdaler till skänks,
å hä var int ogódt ’óm”, d. ä. det var ej
oförtjent. ”Han fikk stryk, hä var int ogódt ’óm”,
han fikk stryk, som han väl förtjente. Vb.
Gogi, adj. rolig, löjlig. Vb. Jfr geudu.
Gukkel, n. narraktig menniska, våp. ”Han
ä ett gukkel.” Hs. (Db.).
Gukklug, adj. våpig. Hs. (Jerfsö). Gukklu
el. gukklig, adj. 1) smågalen. Hs. (Db., Bj.);
2) opålitlig. Hs. (Db.).
Gólva, v. n. 1 lägga golf. Hs. (Bj.). Tilja,
v. n. 1 id. Hs. (Db.).
Golv-fiske, m. pl. golfbjelkar, golfstockar. Jtl.
Gólv-standar, m. objuden bröllopsåskadare.
Fl. (Öb.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
