197 (Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GLA ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allt hvad man vet, icke veta tiga, vara alltför
öppenhjertig; tala utan urskilning. Hs., sm. Fn.
glaupsa, fabulari, nugari, jactare. Jfr gliopa,
gläppa.

Glaffs 1, m. 1) en som uppför sig
oskickligt. Mp. Glaffser. Sm.; 2) en som äter
långsamt och länge. Sk. S.

Glaffs 2, n. onödigt, opassande prat. Fl.
(Nl.).

Glaffsi(g), adj. 1) glupsk. Vb.; 2) plump,
otidig, obetänksam, som uppför sig ellor talar
oskickligt. Vb.,mp. Glaffsug, id. Hs. (Db., Bj.).

GLAMA, 1) v. n. 1 a) gladt och muntert språka
med någon, samspråka. Öl. Glåmå (ipf. glåmäd).
Dl. Glamma. Vm.,ul.,ög.,sm.,bl.; b) vara
stortalig. Ul.; 2) v. a. beskratta, utskratta. Hl.
(Slöinge). Fsv. glama, v. n. a) bullra; deraf
vapnaglam, n. vapenbuller. Alex. M.; b) glädja sig;
fn. glama. v. n. garrire, obstrepere; glamm, n.
strepitus, crepitus, fremitus; glamra, v. n.
strepere, crepere; ir. glam, glaim, skrik, rop; n.
glama, glamra, v. n. bullra, larma.

Glamun, adj. språksam. Dl. (Elfd., Mora).

Glams, n. muntert samspråk, glam. Sdm.
Gläm, n. narr, spe. ”Göra gläm å nåen”. Vg.
(Elfsb.).

GLANA 1, v. n. 1) skina svagt. ”Sola glanar”,
solen skiner genom moln. Ög.; 2) gå ned; om
solen. Vg.; 3) se eller stirra med tanklös blick, se
stinnt på något. Dls.,bhl.,vg. (Kåkind), hl.,sk. ”Hon
satt å glanade i fönstret”; 4) söka att se
någonting i mjugg, glutta. Hl. (Skällinge). Fn. glana,
v. n. klarna upp; om vädret; glansa, v. n.
glänsa, vara blank; n. glana, v. n. a) klarna upp; b)
stirra, kika; d. dial. glane, v. n. stirra, glo;
schwab. glaunen, ”schielen” (Schmid, 233); jfr
gael. glainne, gloin, f. glas; cy. glân, ren;
vacker. S. glo, glona, gluna, glyna, glina 1, gläna.

Glana, f. våp. Hl.

GLaning, f. sista framskymtandet af solen
vid nedgången. ”Nu ä sola i glaninga”. Vg.,
bhl. Deraf solglaning, f. solnedgång. Vg.;
solglaing, f. Dls.

Glanni, m. påflugen narr. Bhl. Fn. glanni,
m. vir petulans, procax. S. E. 2, 496.

Glansk, adj. 1) skinande, glänsande, blank.
Ul.,sm. m. fl.; 2) hal. Sm. Glansk, glank,
glakk el. klank, adj. a) glatt, hal; b) ren, idel,
lutter. ”Barä glakkä dyngja”, bara rena lorten.
Vb. Jfr mht. glinzen {glanz, glunzen), skina;
glanz, adj. glänsande, lysande; s. glant (glänta2).

Glanskhet, f. glans. Sm. (Östbo).

GLANA 2, v. n. 1 börja surna; om mjölk.
Sdm. Ordet är troligen samma som glana 1,
ehuru begreppsöfvergången ej är nog tydlig.

GLaner, adj. 1) blek, gulblek; 2) tunn,
vattenhaltig, blåsur; om mjölk; 3) skämd, rutten;
om vatten, då det tillika får ett blåaktigt i
regnbogens färger skiftande utseende. Nk.

GLanmjölk, f. blåsur mjölk. Vl.

GLavatten, n. vattensamling, som
uppkommer efter regn, töväder eller öfversvämning af
sjö och stannar qvar på vägar och ängar;
pölvatten. Sdm.,nk.,ög.,kl.

GLANT, s. glänta 2.

GLAPA el. gläpa (ipf. -pa), v. n. 1) vara
öppen, stå på glänt; om dörrar och annat. ”Hä
gläpa (el. glepa) ti barmän på ’om”, det var öppet
(obetäckt) i barmen på honom. Vb.; 2) glapa
(ipf. glapte), vara talträng, lösmunnad. ”Ho glapte
om ’et allt i hop”. Ög. Jfr glipa, glerpa, glåpa.

Glap, n. öppning, hål. Vb.,mp.,jtl. N.
glap, n.

Glaper, m. talträngd menniska,
storpratare. Ög.

GLAPP, adj. lös, som ej tager tätt; om
skrufvar. Sdm.

GLAPPA, v. n. 1 1) ej hålla väl till i
fogningarne, utan skrida från hvarandra. ”Axeln
glappär i hjula; 2) öppna. ”Hva går du å
glappar i dörra etter! Sdm. N. gleppa (ipf.
glapp), v. n. glida ut, komma ur lag.

Glappug, adj. 1) som sitter löst, ej är
stadigt; om axlar och sammanpassningar, der för
stort rum finnes. Sdm. Glappot, glappet. Ög.;
2) glappug i mun, som ej kan tiga. Sdm.
(Ornö, Björkvik). N. gleppen, som lätt glider;
fsv. glapran, f. obetänksamt tal S.S. 2, 270.

Glapun, adj. gapig, nyfiken. Dl. (Elfd.).
Äfven i Mora, men der sällan brukl.

Gläffsa (ipf. gläffsäd), v. n. glappa; om
sko. ”Skon gläffsär”. Dl. (Elfd., Våmh.).

Glöpu(t), adj. vidt öppen, obetäckt. ”Glöput
i barmen”. Vb.

GLARAUEN, glaryven, n. pl. glasögon. Hl.
Glaryen, glaryven, glaröven, glasyen. Sk. (Ox.,
Bjäre). Glaryven. Bl. Fsv. glar, glas, n. glas.
S.F.S. 4, 350; 7, 356; fn. gler, n. id.

GLARVA, v. n. 1 tala otydligt; om barn.
Glarva, glurra, tala otydligt, tjockt och
oredigt. Ög.

Glurre, m. en som talar tjockt, otydligt. Ög.

Glurvet, adj. som har ett tjockt, oredigt
uttal. Ög.

GLAS, n. 1) eg. glas. Riksspr.; 2) fönster. Vb.,
hs.,dl.,jtl.,fl. (Öb.). Gläs, n. Hj. Glasset, n.
def. id. Bhl. (Or. o. Tj.). Mht. glas, n. a) glas;
b) fönster (Ben. 1, 545); n. glas, id.

Glasare, m. glasmästare. Hl. Nht. gläser.

Glashage, m. trägård utanför fönstern. Bhl.

Gläs-bräe, n. fönsterbräde. Hj.

GLASSMA, v. n. 1 gapskratta. Vg.

GLATT, s. glad.

GLATTA, s. glinta.

GLAVÄR, gla yppen, s. glad.

GLEMMA (el. glimma), v. a. 2 glömma. Sk.
Glämma. Vg. Fsv. glöma. S.S. 1, 34; 2, 72.
S. Bern. f. 91; d. glemme; fn. gleyma.

Glemme, f. glömska. ”Slå i glemme”,
glömma bort. Sk. Glömme, f. id. Hl.,bl. D.
glemme. f., glömska, f.; fn. gleymska, f. id.

Glemsel, m. glömska, förgätenhet. Sk. D.
glemsel.

Glemsk, adj. glömsk. Sk. Glömskjin. Ö.
Dl. Fsv. glömsker; fn. gleymskr.

GLENA, v. n. 2 1) lysa, skina. ”Solen glener”.
Vl.,dls.,vg. Glenna, glänna, id. ”Solen glenner
(el. glänner)”. Sm. (Östbo). Gläjna, id. ”Nu blir
dä snart regn, sola gläjner te”. Vg. Glena
upp, v. n. klarna upp; säges då en klar fläck
visar sig på en mulen himmel. Dl. (Elfd., Våmh.);
2) skratta; vanligen på ett opassande sätt. Vl,
Glina, id. ”Glina å flina”, oanständigt skratta,
rasa. Sm.,sdm. Jfr e. gleen, glänsa; fn. Glenr,
m. solens man, som utan tvifvel af ett i fn.
förgånget verb glena har sitt namn. S. glia, glana 1,

Glena, f. ljus rand vid horizonten; klar
strimma, som på en mulen himmel uppkommer
vid horizonten; ljus fläck mellan molnen på

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/dialektl/0227.html

		Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket / 197 (1862-1867) Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|