Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GIM ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gimmer-tåg, n. ett snöre, som utspänner
hatten uti en fiskhomma. Ög. (Ydre).
Gimmerlam, n. hon-lam. Hl.,ul.,sdm.,dls.,bhl.
Gimmerlam, gömmerlåm, n. id. Sk.: gömmalåm,
n. Bl. Fn. gimbrarlamb; n. gimbrelamb; d.
dial. gimmerlam.
Gymmer-unge, comm. lam efter en
årsgammal tacka. Ög. (Ydre).
Ginnes-geru, adj. som tidt och ofta
gråter. Vb.
Ginnet, adj. okynnig. Åm. (Nätra).
Gipa 1, f. mungipa. Ög.
Gipa 2, f. 1) stryta, hvari fisk bäres.
Fiskgipa, f.; 2) aflång bytta. Mjölgipa, f. Mp.,åm.
Gippa 1, v. n. 1 freqv. gapa, glappa, vara
otät, ej passa tillhopa, ej falla intill. ”Skon
gippar”, säges då skon ej tätt sluter till
foten. Nk.
Gippa 2, f. spricka, remna, som förorsakar
att något gippar. Nk.
Gipp, m. trampa på svarfstol. Ög.
Gerdragen, adj. ifrig, hetsig (i selen); som
drager ifrigt; om hästar. Ög.,kl. Fn. gerr,
begärlig (Egils. 234).
Geri(g), giri(g), adj. 1) snål, girig, såsom i
riksspr. Geru. Vb. Girugur. G.; 2) flitig i
arbete, tidigt och sent i arbete och verksamhet,
ottevaken. Ög.,sk.,hl.,bl Geru, id. Vb. Gerug
(uttal. djerug), id. Dl. (Malung). Geren, id.
Sm. Gerun, gjärun, id.; deraf morgongerun,
adj. morgongirig; som står tidigt upp om
morgonen. Dl. (Elfd.). Giri, adj. flitig, mån om
att begagna tiden. ”Han e giriare än ar, men
int e an små åv se”, han är arbetsammare än
andra, men icke är han girig af sig. Fl. (Öb.).
Gern, adj. ifrig, villig. Hs. Fn. gjarn, girn,
adj. begärlig, villig; fe. georn, id.; fht. gerni,
gern, id. (Graff 4, 232); mht. gërne, gërn,
begärlig, eftersträfvande (Ben.1, 534); moes.
gairns, begärlig, girig, faíhu—gaírns,
penninggirig.
Gernom, adv. gerna. Vb. Gernomt, adv. id.
Mp. Fsv. gærna; fn. gjarna, gjarnan; fht.
gerno; mht. gërne; nht. gern, id.
Girigas, v. d. vara girig, visa sig girig.
Sm. Gl. sv. giragas. Sv. Bib. Es. 56: 11.
Girna, v. n. 1 vara ifrig. G.
Girnas, v. d. 1 i) vara ifrig, villig,
begärlig; 2) åstunda. Hs. Fsv. girnas, åstunda efter,
längta efter. Alex. M. S. Bern. f. 62 v. Kg.
St. 110. S.S. 1, 43, 89, 104; 3, 183; fn.
girna, v. imp. åstunda; ”mik girnir”, jag
åstundar; girni, f. begär; girnd, f. id.; girnaz, vara
begärlig efter; gl. d. gire, v. n. vara begärlig
efter, eftersträfva (Tanssens Vinterpost., anno
1539); girnes, gyrnæs, v. d. id. (Mlb., Bib. Ov.);
fe. garnan, geornjan, åstunda; fht. gerôn, gerên,
geran, id. (Graff 2, 230); mht. gëren, id. (Ben.
1, 532); moes. gairan (gáir, gaírum, gaírans),
v. a. begära, gairnjan, v. a. id.; schwab.
geren, v. a. id. (Schmid, 228); nfris. giere el.
giren, id. (Outzen, 96); ns. giren, id. (B. W. B.
2, 511); gyren, id. (Richey, 74).
Girväxt, adj. som växer fort; frodig, stark
till växtligheten. Hs. Gervuxen, id. Dls.,vg.,ög.
Gervuxen, girvaxen, id. Hl. Girväxter,
girvuxen, 1) smal och lång, högvuxen; eg. om
trän. ”Skogen ä girväxt, för han står för tätt”:
2) spenslig. ”Pojken ä girväxt (el. girvuxen)”.
Nk.
Mókkels-geru, adj. girig, som aldrig, får
nog. Vb. På fn. skulle det hetat mikils-gjarn.
Svettgiri el. svettgere, adj. (begärlig efter
att —), fallen för att svettas. Vb.
Tórknings-geri, adj. begifven på mycken
torkning; om hö, som har svårt för att torkas
Vb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
