Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - GEN ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
c) genfasta, f. fasta som föregår vissa högtider.
UL. VML.
d) genganga, v. a. genom ed förneka. ÖGL.
e) gengærþ, gingærd, f. α sammanskott af
lifsmedel som skickades biskopen till mötes under
hans resor; äfven det underhåll, som kyrkoherden
lämnade honom, då han kom till socknen. VGL.
UL.; 2) sammanskott af lifsmedel till konungen
eller hans länsman, samt det af honom, då detta
sammanskott gjordes, hållna gästabud. HL. SML.
S. Oluffz saga, s. 43; 3) dylika sammanskott, som
ursprungligen äfven blifvit gjorda åt konungen
under hans resor, hafva sedermera blifvit
förvandlade till en årlig skatt. VGL. St. Rimkr. s. 134;
3) krigsgärd. St. Rimkr. s. 47.
f) genkor, n. knot. S. Bern. f. 30.
g) genkorra, genknorra, v. n. knota. Spec.
Virg. s. 260. Cod. A. 27, f. 23.
h) genkorran, f. knot. Sv. Pr. K. f. 88 v. S.S.
3, 173, 174. Horol. æt. sap. f. 84 v. Cod. A.
27, f. 25, 161 v.
i) genkorrande, adj. knotande. S.S. 3, 173.
j) genkorrare, m. knotande, missnöjd menniska.
Cod. A. 27, f. 25.
k) genkøka, v. n. knota, S. Bern. f. 63: ”æn
wi byriom at genköka, kifwa, dela och thrætta
mællan os”. Jfr motkøka, v. n. knota. S. Bern.
f. 63 v: ”wadhelikit ær os at motkøka, at wi
skulum ey wanlika forga i klostreno swa som the
fordharwadhos i økninne”. S. sv. landskapsordet
kåuka, kåka.
l) genkøkan, f. knot. S. Bern. f. 63 v.: "wi
skulom gøma os af mot tuskan och genkøkan”.
m) genkøpare (geenkøpere), m. återlösare. Cod.
A. 29, f. 154.
n) genliker (genligher), adj. gen, kort. Spec.
Virg. 56.
o) genløsare, m. återlösare. Cod. A. 29, f. 14.
p) genmot (genmoth), adv. gentemot. Stockh.
Tænk. f. 22 v.
q) genmæli, gin meli, n. motsägelse, invändning.
VGL. UL. GL.
r) gensighia, v. a. säga emot, gensäga.
s) gensighiare, m. motsägare. S.S. 1, 90.
t) gensighilse, f. motsägelse. S.S. 3, 166.
u) genskikka, v. a. skicka emot. Cod. A 27, f.
12: ”oc först hon aff ær førdh all dødelichetz
smitter, tha geenskikke hænne till ewynnelighe
salighetz deel”.
v) gensta, ginstan, genstan, adv. genast. UL.
VGL. S.S. 1, 9. Didr. af B., 98.
x) genstridh, m. motstridighet. S. Bern. f. 32 v.:
”mz olydhno oc genstridh korra mot sinom
forman".
y) genstridha, v. a. strida emot. S.S. 3, 20, 26.
z) genstridilse, f. motstridande. S.S. 3, 26.
å) gensægn, f. gensägelse. S.S. 1, 176. Sv. Pr.
K. f. 89 v.
ä) gentrætteliker, adj, enträgen. Spec. Virg. s.
274: ”mz thinom gentrættelikom atspörilsom”.
ö) genvart (genvert), præp gentöfver, midtemot.
S.F.S. 4, 315; fn. gagnvart, id.
aa) genvarta, f. bröstvårta hos manfolk. S.S.
1, 248.
bb) genwærd, ginwærdha, genwærdha, f.
motsträfvighet, vedervärdighet. S.S. 1, 76, 101; 3
70, 71. Kg. Styr. s. 19.
cc) genwærdas, v. d. vara motsträfvig, krånglig.
S.S. 3, 116.
dd) genwærdogher, ginwærdogher, adj. α)
vidrig. S.S. 1, 77, 169; β) olydig. S.S. 3, 145.
Gena vägen, adv. eg. raka vägen; strax.
”Dä kunde du sagt gena vägen”. Kl. Gina
vägen. Ög.
Genbit, m. genhugg (i figurlig bemärkelse).
Kl. Af sv. bita, v. a. mordere.
Gendrifta el. gendriftig, adj. bångstyrig.
Sm.
Genfär(d), m. gengångare, vålnad. Sk.,hl.,
bl. Gäjnfärd. G. D. gjenfærd, id.
Genfarja, f. brudkläderska; vanligen
brudgummens äldsta gifta syster. Bl. (Bräkne,Östra h.).
Ginfirja, ginfera, ginfria, jymfria, f. brudtärna,
vanligen en hustru i till brudgummens farbror,
morbror eller annan nära slägting. Nuckö,
Wormsö.
Genhöfta, v. a. 1 1) stå emot, möta, hålla
tillbaka. Vg.,mp. Genhöft (ipf. -tä), v. a. möta,
hindra, göra motstånd. Vb.; 2) stöta emot. Sm.
(Vestbo). Gl. sv. genhöfta, v. n. vara
motspänstig, motsätta sig. Sv. Bib. Job. 11: 3;
jfr fn. heipta, v. n. animo violento agere; heipt,
f. ira permanens, odium, atrox.
Genhöt (ipf. -tä), v. a. svara spotskt och
ohöfligt. Vb.
Genkast, n. gensvar. Sm. (Sällan brukl.).
Genkasta, v. a. svara tillbaka. Sm. (Sällan
brukl.).
Genstridiger, adj. motstridig, envis. Nk.
Genstörtling, genstörtinge, m. genstörtig
el. gensträfvig menniska. Sm.
GenvuLen, adj. genstörtig. Hs. Genvölug,
id. Sdm.
Gep, m. gäck, narr. Mp.,hj.
Gepas, gejpes, v. d. 1 gäckas. Mp.,hj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
