Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- F
- FLI ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FLITA (pl. -tor), f. bett uti snäppare, åder- och
koppjärn. Fl. (Nl.). Flitä, f. id. Sdm. Troligen
af flisa, f. 4), hvarvid s öfvergått till t. Jfr
flittja.
FLITA SEJ, s. fljota.
FLITTJA, v. a. 1 med täljyxa af klyfva. Hs.
(Bj.). Jfr fn. flysja, flisja, v. a. afbarka.
Flittja, f. det som med täljyxa blifvit
afhugget. Hs. (Bj.).
FLITTÄR, s. flina.
FLO 1, f. 1) hvarf, lager, en hvarftals upplagd
hög. ”Lägg ve i floa!” Sdm.,ög.,vg., bl. Flo,
floke. Vl., vg. Flo, floga, t ”En flo lera”. ”En
flo sä(d)”, lager af säd i ladan. Hl. Floka, f.
litet lager. Vg. (Deminut.). Flött, f. hvarf, lager.
Jtl.; 2) vedkast, vedhög, vedstapel. Flo, ve-flo.
Ög.,vg. Flo, flo-vid, vidflo, vedflo. G. Vedflod,
ve-floe, m. Sm. Fsv. flo, f. lager: stratum: ”flo
pa flo”. S.F.S. 1, 3 h. (Per Månsson); fn. flo
(pl. flær), f. id.; n. flo, f. id. Jfr fliota.
Botten-flo, f. nedersta lagret af säd i en
lada. Vm.
Flo-tals, adv. hvarftals. Sm.
FLO 2, s. flor.
FLO, floe, floge, s. fliota.
FLODDRA, f. ett slags öppning, t. ex. den,
hvaruti skaftet till en skyffel insättes. Fl. (Ingo).
FLODI(G), adj. frodig, fet. ”Fet å flodi”. Bhl.,
ög.,bl. Floi. id. Sm.
FLOG, flógför, flogta, flogvärk, s. fljoga.
FLOGEL, flöjel, n. sammet, plys-sammet. Jtl.
Flójel, n. G. Flöjel, n. Vl.,vg. Fsv. flughel, flogel.
S.F.S. 1, 3 h. Brynolfs Bisk. Chrön. 78: ”han
gaf try flughels stykke for sin siæl”; gl. sv. flogel
(Kyrk. Bib. Ezech. 27, 16); gl. ns. fluel (Biblia
Saxonica, a:o 1494).
FLOJGA, f. piska. G. Jfr flioga.
FLóK, n. 1) det som är hoptrassladt, oredigt.
Hs. (Bj.). Flökt, n. något hoptrassladt. Jtl.; 2)
det som ej duger. Hs. (Bj.). Fn. flóki, m. knut;
n. flokje, fløkje, m. a) knut, förveckling; b)
invecklade omständigheter.
FLjóka, v. a. 1 göra oredig, trasslig; eg. om
garnharfva. ”Floka bort garnhärvan”. ”Floka
i hop”, trassla i hop. Hs. Flök’, id. Jtl. N.
flokast, v. n. sammanvecklas; flokna, v. n. id.;
fn. flækja, id. Jfr gr. πλέϰειν lat. plicare.
FLokug, adj. 1) oredig; Hs. (Db., Bj.,
Jerfsö); 2) (den), med hvilken det ej är
besked. Hs. (Bj.). Flökji, id. Hs. (Ljusdal). N.
flokjen, adj. invecklad, trasslig, svår att få reda
på; fn. flókinn, adj. id.
FLóKK, n. 1) linne- eller ylleskaf, sådant som
skafvas af linne eller ylle genom nötning; 2)
ullfnagg, som affaller från vallmar vid
valkstampning. Sdm. Nht. flocke, f. fht. flocko, m. lanugo;
ns. flog, flok (B. W. B. 1, 409); jfr lat. floccus,
m. a) småull: ”si quis in veste floccos legit
fimbriasve diducit". Cels. 2, 6; b) fnask, fnagg; c)
lappri; lett. plaukas, m. ylleskaf. Jfr gr. πλόϰος.
Flókkas, v. d. 1 afskafvas; om linne och ylle
genom nötning. Sk. (Ox.).
FLóKA, f. flinga. Snójflókä, f. snöflinga. G.
Jfr nht. flocke, i. ”Es fiel schnee in grossen
flocken: il tomba de la neige par gros flocons”;
sv. flock, m. hop; fn. flokkr, m. id.; fe. flacea, pl.
snöflockar; ns. snee-flokke, f. id. (B. W. B. 1, 410).
FLóMMA (pl. -mer), f. ister (hos svin och gäss).
Fetta-flómma, gåsa~flómma, f. Sk. (Ox,). Ns.
flom, fett, ister (Danneil); flómen, flûmen, pl. id.
(Richey, 64. B. W. B. 1, 428. Schambach,Schütze);
d. flomme, id. Jfr fliota.
Flómmet, adj. fet. Sm.
FLOMMA, v. n. 1 ymnigt nedströmma,
nedstörta; om regn. Bhl. Norskt ord: flauma, v. n.
strömma rikligen, flyta öfver bräddarne (Aasen,
100); beslägtadt med fliota, q. v.
Flomme, n. ymnigt nedstörtande regn. Bhl.
(Elfs., Oroust o. Tj.). Jfr n. flaum, flom, m.
öfversvämning af elfvar och vattendrag (Aasen,
100); fn. flóm el. flum, n. vattnets hastiga fart
i en bäck eller elf.
FLOR, m. 1) stengolf, stora gången mellan
båsen tvärsigenom ladugården. Vm.,sdm.,nk.,dls.
(Vedbo h.), hl.,sk. Äfven neutrum, enl. uppgift
från Luggude och Onsjö h. i Sk. Flo, m. Vg.,
bl. (Östra h.). Floe, m. Ul.,ög.,sm.,kl.,hl. (Värö).
Flod, m. Sdm. (Dalarö, Ornö), ul. (Rosl.). Floge,
m. Dls.; 2) den ränna i fähuset, i hvilken korna
fälla sin spillning. Fl. (GK., Kb. i Öb.). Fn.
flór, m. stengolf, golf i stall och fähus.
Fornaldar Sögur Norðrlanda, ed. C. C. Rafn. Kaupmann.,
1829—30; 2, 341; fe. flór, f.; e. floor, golf; ns.
floor, stengolf (B. W. B. 1, 428); holl. vloer, m.
golf, stensättning (deraf vloering, el. vloerlegger,
m.; vloeren, v. a.; vloering, f. vloerplank, f. m.
fl.). Ordet flor, m, förekommer ock i norska
munarter, men betecknar der kostall, fähus. Vårt
flor är måhända beslägtadt med flo 1, fljota.
Dyngflor, m. mock-rum i en stall, gången
der gödseln skoflas undan. Vm.,nk.jtl. (föråldr.).
Fähus-flor, m. Vm.; fähusflod, m. Ul.
(Rosl.), i. q. flor.
FLORÄ UPP, v. n. 1 hastigt uppflamma. G. (F.);
fludrä upp, v. n. hastigt blossa upp, t. ex. om
stickor. ”Äd fludrär upp”. Dl. (Mora). Ns.
flukkern, v. n. ”in eine schnelle flamme auffahren”
(Richey, 64. Schütze 1, 328. B. W. B. 1, 429).
FLO-SKOG, s. fliota.
FLóSSA 1, v. n. 1 låga häftigt, blossa.
”Flóssa opp”, blossa upp. Ul. (Rosl.), bl. Monne ordet
blott bör anses såsom ett förändradt uttal af sv.
blossa? I annat fall kan jemföras gr. φλόξ,
låge, φλόγ-γεος, brinnande.
FLóSSA 2, v. n. 1 lefva kräsligt, frossa. Ul.
(Rosl.). Flósa, v. n. vara öfverflödig. ”Flósa
inte me smöret”. Vg. (Skarab.). Samma ord som
sv. frossa, v. n. På samma sätt säges i
landskapsmålen flodig, adj. frodig.
FLOTAGRÄS, flote, flottmölja, s. fliota.
FLUBBIG, adj. ofantligt fet och tjock. Bl.
FLUDRA, v. n. 1 1) sqvallra mycket, narras,
skämta med. Dl. (Elfd.); 2) icke kunna sofva for
oroliga drömmar. Dl. (Åsens by i Elfd.).
FLUDRÄ UPP, s. florä upp.
FLUG-RÅIN, flugt, flugu-död, s. flioga.
FLUKS, adj. hogad, fallen att göra något. Dl.
(Elfd.). Fluksen, adj. id. Dl. (Mora).
FLUKÅ, s. fliota.
FLUN, s. flur.
FLUNDRÄ (m), v. n. 1 fiska flundror. S. G.
FLUNSA 1, f. fet och tjock piga, qvinna med
oviga rörelser. Bl.,sm.,vg.,ög.,ul.,vb.,fl.(Nl.)
Flun-sä. G. Lunsa, f. id. Vg.
Flunsa, v. n. 1 1) vara tjock och ovig, om
fruntimmer, Ög.; 2) lefva öfverflödigt. Bl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0183.html
