- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
119

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - EN ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN

(Stranda), bl. (Östra h.). Änk. Vg. Fsv.
enkil. Didr. af B. 302; d. dial. enk (Mlb., D.L.
101); fn. ekkil, enkling (af fn. ekkja, f. enka,
på samma sätt som nht. wittwer, in. enkling, af
witwe, f. enka).

Enketa, ynketa, adv. ganska. Hs.

Enkiva, v. a. 1 1) med täflan förskaffa
eller föra ihop; 2) vårda, sköta. Vg. (Gudhems
h.). Enkiva, ajnkiva, v. a. Hl. (Ölmevalla),
Enkivas, v. d. id. Vg. (Gudhems h.). Ankiva,
v. a. uträtta, fullkomligen göra. Vg.

Enkom, 1) adj. a) särdeles lämplig till, väl
passande till, för. Vb., jtl.; b) synnerligt god,
användbar, förträfflig. "Ha var’n änkom gåss, du
kan sätt ’om gjera hvo du vill", det är en
användbar gosse till hvilken syssla som heldst du
vill anförtro honom. "Hä jär’n änkom häst",
en förträfflig häst, ondt efter maken. Vb. "En
enkom kär", en karl som förstår att skicka sig
väl, är treflig och umgängsam. "En enkom
sak", en sak, som är mycket passande och
behändig. Mp.; c) öfverens, sams. "Han kunde
alldri bli enkom mä kamraten". Kl.; 2) adv.
endast och allenast, endast derföre. Riksspr.
Einkom, ainkom, änkom. Vb. Enkum,
enkummes.
Nk. Enkomms. Ög. Enkommes, a) adv. id.;
b) adj. indecl. af egen beskaffenhethet och eget
ändamål; säges både om menniskor oeh saker.
Vl. Jfr fn. einkum (dat. plur. af eink, f.),
särdeles, förnämligast, i synnerhet; fe. ancummum.

Enkunna, inkunna, adv. enkannerligen,
synnerligen, särdeles. Hs. Enkannerlit. Vb. Fn.
einkanlega; fsv. enkannelika. Kon. Styr. 29. S.S.
1, 22.

Enkunnelig, adj. nogräknad. Hs.
Einkömmelä (n. -ät), besynnerlig, skild från andra.
Vb. (Löfånger). Einkömeli, envis, egensinnig,
svår att hafva att göra med. Vb.
Enkönnä, id. Vb. (Ume). Fsv. enkanneliker,
enkannerliker,
adj. a) ende: "thæn e. gudh y
himerik". Fr. af N. 778; b) särskild: "af — ke
renleksins gawo". S.S. 1, 52; c) synnerlig: "han
frænnadhe sin — lica vin". S. S. 3, 210; jfr fn.
einkenni, n. märke (till åtskilnad frän andra
ting); einkunn, f. id.; fd. eenkannelig (Mlb., Gloss.).

Enkälva, s. kalv.

Enlemming, comm. 1) ensam son eller
dotter. Sk. (Vemm.); 2) ett enda får, som tackan
har. Sk. (Ing.). Jfr sv. dial. ena, ensam och
sv. lemna, v. a. relinquere.

Enlett, enlettader, s. lita 2.

Enling, m. ett ensamt foster, i motsats mot
tvilling. Sk. (Ox.). Fsv. enliker, adj. 1; ensam.
S.S. 3, 30; 2) särskild. Hor. æt. sap. s. 11; fht.
einlik, simplex (Graff 1, 318); fe. ânlic, id. Jfr
enstylling.

Enlöpare, m. ensam, ogift. Kl. (Enl. G. W.
Sylvander). Fsv. enlöper, m. ensam, ogift; af
sv. löpa, v. n. currere; fn. einhleypr, ogift. Jfr
fe. ânlepig, anlypig, adj. enskild, särskild.

En-nätting, s. nat.

En-rodd, adj. (båt) som har vind köl och
drager sig åt ena sidan. "Båten ä enrodd".
Sdm.

Enryven, inryven, adj. blygsam. Dls.
Enröjen, adj. 1) underlig, besynnerlig, envis. Bhl.
(Elfsyssel, Or. o. Tj.); 2) mindre vetande. Bhl.
(Elfs.). N. einrjøden, adj. enfaldig.

Enrådig, adj. envis, som ensam vill råda.
Bl. Fn. einradr; d. enrådig. Jfr fsv. enræþi,
n.eget råd eller godtfinnande. VGL.; enradhe,
n. id. S.F.S. 6, 454.

Enrömme, n. enrum, ställe hvarest man är
ensam eller icke har mer än en person med sig.
Vg. Ajnrymme, n. id. G. (F.). Fn. einrúm,
n. Jfr entomma.

Ens, 1) adj. a) lika. "Hästana ä inte ens
på färgen". Sk., hl., bl. m. fl.; b) öfverens. "Lägg
te en riksdaler så ä vi ensna". V. Nk.; 2) adv.
mä ens, på en gång, utan uppehåll, i
ögonblicket. Nk.—bl. Fn. och n. eins, på lika sätt.

Ensammel, adj. ensam. Vg. Ensammen,
Sdm. Fsv. ensamin, id.; fn. einnsaman; fd.
ensamen, (Sk. L.).

Ensamter, adj. ensam, för sig sjelf. V. Nk.

Ensinnt, adj. 1) egensinnad. Sm.; 2) envis.
Hs. (Db., Ljusdal); 3) nästan fånig. Sm. (Östbo).
Fn. einsinna, adj. egensinnig.

Ensk, adj. 1) kinkig, envis; 2) ensidig. Vb.

Ensk (ipf. o. sup. -skä), v. n. kinka, envisas
om något. Enskäs el. einskäs (ipf. o. sup. -sä),
v. d. id.; mest om barn. Vb.

Enskaft, n. entänning, ett slags väf. Hs.
(Db., Bj.). Enskifte, n. Runö. Fn. einskéfta,
f. ett slags tunnt väft (enskeftadt) vadmal; n.
einskjefta, f. id.

Ensli(g), adj. sluten inom sig, nedslagen.
"Ho ä blea så ensli te sinnes". Ög. Jfr fn.
einlega, adv. hemligen; fsv. enselikket, f.
ensamhet. S.S. 1, 42, 133.

Enstega, adj. indecl. Enstega väg, m. väg,
skogsväg genom djup snö, der hvarje häst
måste trampa den föregåendes spår, för att icke
helt och hållet nedsjunka. Mp.

Ensti (n. -tet), adj. som är eller bor för sig
sjelf. "Ett enstet ställe", ett ställe som ligger
afsides, för sig sjelft. Sk. (Ox.).

Enstränges, adv. utan afbrott, oupphörligt.
V. Nk.

Enstöding, m. ensling, enstöring, en ensam
karl, som förer en enslig lefnad. Nk. Enstöing.
Vg. Enstöling, id. Hs. (Bj.). Einstöding,
ensling; ensidig menniska, olik andra menniskor.
Vb. Enstölling. Ög. Ajnstyding, gammal
ungkarl. G. Enstylling, m. a) ensling; b) ett
ensamt foster, i motsats mot tvilling. Ög.
(Gullbergs h.). Enstilling, comm. ensamt stående,
omaka varelse; c) man utan qvinna, ungkarl;
d) oxe utan make. Nk. Enstilling, m.
enstående för sig sjelf; om växtstammar. Sdm. Estön,
n. egensinnig menniska. Vl. Enstöne, m. Dls.
Fsv. enstöþinger, m. ensling; enstöþings dagher,
m. ensam helgedag, som är utan förhelg. VML.;
fn. enstødr, adj. ensam (af ein, ensam och stødr,
adj. stående (af standa, ipf. stóð, conj. støða, sup.
standit, v. n. stå). (Eg.); einstøðingr, m. som
saknar vänner och hjelp. (Hald.); n. einstöing,

Ensynt, adj. enögd. Sm. Fn. einsýnn, adj.;
n. einsynt, id.

Ensä, adv. ensamt, afskildt. "Äta ensä", äta
sofvel utan bröd dertill, eller tvärtom. Vb.

Ensäde, n. åker som alla år besås med säd.
Vg., ög. )( tvåsäde.

Ensädes, adj. indecl. (åker) som besås
hvarje år med säd )( tvåsädes, Sm.

Ensädes-gärde, n. gärde, som alla år besås
med säd. Vg. (Vadsbo). Tresäde, n. åker som
hvart tredje år hvilar sig. Ög.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free