Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BÄK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fl. (Nl.). Fn. bækill, m. en hvars hand eller fot
blifvit vrickad eller annars skadad; bækla, v. a.
förvrida (ett ben); skot. backle, förvrida.
Bäkjil (uttal: bätjil), n. en som uppför sig
oskickligt, otympligt. Fl. (Öb.), Bäkkel. Nb.,
vb. Bökkel. Åm.
Bäkkellånnom, adj. fubbelaktig. Vb.
Bäkklot, bäkklig, adj. ovig. Åm.
Bäkkäl (ipf. o. sup. bäkklä), v. n. uppföra
sig otympligt. Vb. Bäkkläs, v. d. gå ovigt till
väga. Åm.—ul. Jfr fn. bagla, v. n. bära sig
oskickligt åt.
Ballbäkker, bollbäcker, m. springgumse.
Åm. (Nätra); bollingsbjäker, id. Jtl.
Bäkkerharva, f. trekantig harf mod
krokiga jernfötter. Åm. (Nätra).
Bäkkkerlamm, n. hanlam. Åm. (Nätra,
Arnäs).
Gangs-bäkkker, m. springgumse. Åm. (Nätra).
Jfr gang-sö.
Gällbäkker, m. gällgumse, snöpt gumse.
Åm.,mp. Gällbjäkker, gällingsbjäker. Jtl.
BäLa, v. n. 1 1) tillreda åt sig en liggplats
(ett ”bäle”); enkannerligen om hemfoglar och
svin; 2) säges äfven skämtsamt om menniskor.
Nk. Fn. bælaz.
Bägangen, m. def. magplåga, ref. Vg.
(Elfsb.). Af bälg, m. mage och fn. ángr, m.
smärta.
Bälg (bälj), m. 1) lädersäck. I denna
bemärkelse förekommer detta urgamla ord i
fälbälgin, m. def. en större påse af skinn, i hvilken
mjöl förvaras för ”fälresan”, f. def., resan på
sjelfångst. Fl. (Qvarkens öar); 2) mage. ”Ja
har ondt i bälgen”. ”Han har en fali bälg”.
Vb.,dl. (Malung), vm.,ul. (Rosl.), nk.,ög.,sm. Bäl,
m. id. Sk. (Vemm. m. fl. härader). Fsv.
bælgher, m. a) eg. svällande, uppblåst hud; b)
afdragen hud; deraf bælskinn, n. skinn, ovisst af
hvad slag, hvilket erlades såsom utskyld; c)
lädersäck. VGL.; d) buk; deraf bælgmord, n.
fosters fördrifvande. VML.; fn. belgr, m. a)
skinn; b) lädersäck; c) buk; beli, m. mage; n.
belg, m. a) skinn, som är helflått och icke
uppskuret på sidorna; b) buk; c) bälg; d. dial.
bælg, bælle, bæll, m. a) skinn; b) buk; fe. belg,
m. lädersäck; e. belly, m. buk, underlif; fht.
balg, palch, palg (pl. belgi, palgi), m. (Graff 3,
106); mht. balc (pl. belge), m.; holl. balg, m.
a) afdraget djurskinn; b) säck; nht. balg, m.
id.; ns. balg, m. skinn. (Schambach); bay.
bulgen, f. lädersäck; cy. bulgan, bolgan, f. id.:
balleg, f. pung; nät; gael. balg, m.; bulg, bolg,
f. a) lädersäck; b) buk; moes. balgs (pl.
balgeis), m. lädersäck: ἀσϰός; mati-balgs, m.
resväska: πήρα lat. bulga, f. a) lädersäck.
”Bulgas Galli sacculos scorteos vocant”. Festus. Jfr
Forcellini, h. v.; b) moderlif. Nonius; frans.
bouge, buk pä ett fat. Lat. follis hänföres ofta
hit, men såsom det synes utan grund; jfr cy.
ffol, ffoll.
Bälga i se, bäla i sej, bälla i si, v. r. 2
fylla buken genom glupskt ätande och
drickande; äta, dricka med glupskhet. Sk.,hl. Bälga i
seg, sej. Mp.,hs.,ög.,g. Bälg i säg. Vb. Bälga i
seg ( )( bälga ur seg). Nk. Balja i sej, dricka
mycket och häftigt. Bhl. Bälja, v. n. Sdm.
Bällma, id. Vg.,ög.,kl. Bärgä i sej, äta glupskt.
”Han órkar bärgä i sej”. Sdm. D. bælge; ns.
balgen, ”den bauch aufbläheu”. (B. W. B.1,43).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
