Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BRÄ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småaktigt noggrann. Vl. Brättete, adj. kinkig.
Bh1.
BRÄUD-KÅLLÅ, -nabbar, -päjka, s. brudr.
BRÄUN, bräunä, s. brun 1.
BRÄUS, s. brus.
BRÖDA, bröd-dröjare, -för, -grinn, -hy,
-häffel, -kaka, -knykk, -kumma, -käppar,
-mosse, -pinnar, -skuto, -spotta, -tyg, -täva,
-virke, s. brand,
BRÖDA, f. s. briota.
BRÖDDVÄV, s. broddväv.
BRÖDHANNDI, s. braud.
BRÖDS-LEV, s. lev.
BRÖGD’ UPP, v. a. vika upp. Jtl. Jfr fn.
bregda, v. a. binda; bretta, s. brätta.
Brögd, f. uppvikning. Jtl.
BRÖJA, s. broja.
BRÖJDÄ, s. bry.
BRÖJÄ, s. brya.
BRÖMSAS, v. n. knota, morra. Hs. (Db.). Af
bröms, in. crabro, eller brumma, v. n. murmurare.
BRÖMS-KWÄNN, f. brömskaka. Dl. (Våmh.).
Jfr getingkwänn.
BRÖNNALJUNG, s. bronnljung.
BRÖSS-VÄV, s. broddväv.
BRÖSTA, bröstondska, bröstpligg, bröstsved,
s. brista.
BRÖT, bröta, brötafälle, bröte, brötel,
brötgille, s. briota.
BU! 1, utrop för att skrämma barn. Allm. Ns.
bu, id. (Schütze 1, 177).
Bua, v. a. skrämma (barn). Dl. (Enl.
Dybeck, Sv. Vallvisor, s. 46). Jfr n. buv, m.
spöke; ns. bumann, m. buseman, hvarmed man
skrämmer barn. (Richey, 28; Schütze 1, 177).
BU 2, s. bo 3.
BUA 1, v. n. 1 göra något enträget och
kraftigt. ”Han huar å trysker; han buar å gnor”.
Ög. Jfr bo 3.
BUA 2, f. kamp, strid; om andcliga frestelser
och anfäktningar. Hj. Jfr fn. bugđa, f. böjning,
krumhet.
BUA-KÄR (hårdt k), m. karl från Äppelbo
socken. V. Dl.
BUBBA (pl. -ber), f. Trollius europæus. Nk.
BUBBLA, v. n. 1 1) porla; om ljudet af en
kokaude gryta; 2) säges om kalkoners läte. Nk.
Nht. bubbeln; holl. bobbelen, v. n. porla.
RUBÄNS (ipf. -nsä), v. d. 1) äflas, väsnas, göra
oväsen; 2) häftigt arbeta med något. Vb.
Bubäns, m. mycket bråk och oväsen. Vb.
BUD 1, m. öfverdelen af en särk. G. Bo, m.
a) lifstycke, förenadt med kjorteln. Dl. (Elfd.,
Våmh.); b) bolen af en skjorta, ärmar och kragen
undantagna. Bå, skjortbå. Vb.,mp. Bå, m.
skinnlifstycke (för fruntimmer). Hs. (Db., Bj.). Bön,
m. def. skjorta eller annat plagg, innan ärmarne
blifvit insatte. Åm. Buding, m. a) skjorta på
hvilken krage och ärmar ej blifvit isydda. Sm.
(Vestbo), ög.,sdm.,vl. Båding, m. Bl.; b)
öfverdelen af en särk. Sdm.,nk. Buing, -a, m. id.;
nedre delen (”neadelen”) kallas strigel. Mp.; e) den
delen af kläderna, som betäcker bröstet och
magen. Bouding. Vg. Jfr bay. bodi, m. ”der leib
oder unterstock eines weiberhemdes”. (Schmeller
1, 224). Jfr e. the body.
BUD 2, f. 1) fäbod, betesmarken med boningar
belägna fjermare från bolbyn. Plur. budär. Dl.
Plur. def. buan. Hs. (Bj.). Bue, pl. def. buân,
Jtl.; 2) fårbod, skjul för fåren (på utmark). Bua
söa-bua, f. def. sing. Hl. (Frillesås); jfr söd. 3)
skjul för regn och oväder. ”Taga bua,” begifva
sig till ett sådant skjul. Åm.; 4) sjöbod. Bhl.
(0roust). Fn. bú, n. a) pecus, pecora; b) prædium;
c) domus: búa, v. a. habitare, incolere: búfè, n.
pecudes domesticæ; Bú-Finnar, m. pl. Finni
pecuarii; buđ; f. a) habitaculum, domus, ædes; b)
commoratio, mansio in aluquo loco; n. bud, bu, f.
bod; förrådshus; matbod; bu, n. kreatur,
hornboskap; pers. ﺑ # د, bud, boning; ryss. búdka, en
liten bod; lett. bûda, hydda.
Bo-föra, v. a. & n. 1) flytta kreaturen om
sommaren till fäbodarne eller skogsvallarne. Hs.,
mp. Buffär, v. n. flytta bo och föra boskapen
till fäbodarne. Ö.D1. Buföra, buffra. V. Dl. (Nås,
Floda). Buffrä. Åm. Buför. Jtl. Buföre. Hj.
Bufför, buffär (ipf. buffrä). Vb. Buför (bouför).
Fl. (N.Kb. i Öb.). Buffera. Hs. 2) säges både
om en hustru, som mannen förer i sitt bo och
om sakerna, hvilka hon medförer i boet; likväl
oftast i förra bemärkelsen. Sm. (L—n); 3)
flytta sitt husgeråd. Ul. Jfr fn. bú-farir, f. pl. ett
hushålls flyttning från ett ställe till ett annat
på landet; bú-ferli, n. id. "At færa sig
bú-ferlum”, att flytta med sitt landtbruk från ett
ställe till ett annat; n. buføra, v. n. flytta med
korna till fäbodarne.
Bu-bakä, f. koja, som allenast täckes baktill;
frammantill ligger stockelden. Åm.
Buffers-leLan, m. def. lördagen på
hvilken man flyttar till fäbodarne. Hs. (Bj.).
Buffring, f. flyttning till fäbodarne. Vb.
Buffringsbok, -ä, n. bråk vid en sådan
flyttning. Vb.
Bufförning, f. 1) flyttningssaker; lösegendom,
som flyttas; 2) flyttning af sådant. Vb.
Buförningan (bouförningan), pl. def.
flyttningssaker. Fl. (N. Kb. i Öb.).
Bu-piga, f. fäbopiga, vallpiga. Jtl. Bopiga.
Mp.
Bu-stórsa, f. i. q. bupiga. Jtl. S. storsa.
Bu-stäl, n. fäboställe. Jtl.
Låis-bua, f. tiden då allmogen med
boskapen flyttar till fäbodarne. V. Dl. (Enl. Dybecks
Sv. Vallv. s. 47).
BUDDA, v. a. 1 tvätta (ett lik). Vl. (Elfdalen,
enl. pastor C. Nygren). Jfr fsv. boa, v. a.
pryda, (se bo 3); n. bu, v. a. a) göra färdig; b)
kläda, pryda, smycka; budd, klädd, prydd.
BU(D)-KAVEL, m. en träkafvel med så många
kanter, som byamän finnas i byen, och hvilken
åldermannen skickar omkring för att sammankalla
grannarne. Vb.,mp. Fsv. buþkafli, m. af buþ,
nuntius; kafli, baculus. Jfr kavel 1.
BUDRIK, m. rund svarfvad träask, burk med
lock till. Hl. Buddrik, boddrik, bodrik. Sk.,bl.
D. boddike; fsv. budhker, butker, m. dosa, burk.
Sv. Pred. på Köpenh:s Univ. bibl. f. 109 v., 112
v.; Iw. o. Gaw.; fn. buđkr, m. liten dosa (demin.
af buđ); ir. putraice, kärl; skr. pâtra, id.
BUFFA, v. a. 1 1) slå, stöta, knuffa. ”Buffa te
en”. Hs.,ul.,nk.,ög.,kl.,g. Bötta te. Nk. Båffa te.
Ög.; 2) stöta (med hornen), stångas; om baggar;
äfven buffla. V. Nk. Buffa, bussa, slå, stångas;
om gumsar. Fl. (Nl.). Ns., bay. buffen, knuffa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0093.html
