Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BRÅ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sönder, i tu”. Sk.,hl. D. brokke; nht. brochen,
id.; 2) hosta. Sk.
Bråkka 2, f. sönderbrutet eller sönderslaget
stycke (af sten). Stenbråkka, f. Sk.,hl. D.
brokke; mht., nht. brochen, m.; fht. proccho.
(Graff 3, 270).
Bråksen, f. större spricka på is, vråk. Hs.
(Db., Bj.).
Bråkugr el. bråkigr, adj. som åstadkommer
oreda, icke lemnar andra i fred. V. Nk.
Bråssla, v. n. 1 småhosta. Ul.
BRÅKA TE, v. a. 1 1) vänja till, tämja; om
oxar. ”Bråka te stuta”. Ög.; 2) vänja till, inöfva;
om menniskor. ”Han ska bråkas te; han ä inte
tebråkad”. Ög. (Gullbergs h.). Fn. bráka, v. a.
kufva; s. bråka.
BRÅKARE, m. stor menniska, stort djur. Sk.
(Vemm.). Bräkare, m. id,. ”Dä va en bräkare”.
Sk. (Ing.). Bräkkare, m. id. Sk. (Ox., Skytts).
BRÅKAST, s. bråd.
BRÅKKA PÅ, v. n. 1 skrika på. ”Bråkka på
fäa”; ropa, locka på kreaturen. Ög.,kl.,sm.
Bräkka, id. Öl. Jfr sv. bräka, v. n. balaro.
BRÅKSEN, s. bråka.
BRÅLA, v. n. 1 bråka, ifrigt arbeta. ”Han går
tär å brålar mä oxana”. Fl. (Ingo).
BRÅNA, brånastake, bråne, brånhult, s. brinna.
BRÅNGA, v. a. & n. 1 våldsamt tränga på,
bryta igenom. ”Brånga isen; brånga sej igenom”.
Ög., kl. Måhända frequent. af bråka, v. a. bryta,
likasom slångra af sloka.
Brång, n. bullersamt besvär. Ög.
Brångar, m. pl. 1) kullfälda trän med
vidsittande grenar att tillstänga en väg; 2) torra
qvistar, som hindra en väg eller äro svåra att
handtera. Ul. Bångar, m. pl. id. Ul. (Rosl.).
Brångstyrig, adj. svår att styra, ostyrig,
bångstyrig, Ul.,nk.
BRÅNNRING, s. brinna.
BRÅPANNA, s. bräda.
BRÅRAKE, brårase, bråraske, s. bråd.
BRÅSA, f. en kort stunds sänglag, (dock ej
samlag). Hs. (Db., Bj.).
på, id. Ul.
BRÅSINNTR, bråskott, bråspel, bråstyrt,
bråstört, s. bråd.
BRÅT, bråta, bråtare, bråte, bråtfälla,
bråthalm, bråthav, bråtyx, bråtöl, s. briota.
BRÅTTA, s. bråd.
BRÅTTLA, bråttlanne, s. briota.
BRÅTÄNKTER, bråvulet, s. bråd.
BRÄDA, v. a. 3 1) smälta. ”Bräda smör”,
smälta, skira smör. Sm. ”Bräd tågjen eld blejd
eld óg lita tin”, smälta talgen el. blyet eller ock
litet tenn. Dl. Bräa, smälta (t. ex. talg, ister).
Vg.,sk.,hl.,bl. Brea. Hl. (Värö). Brän’, v. a. smälta,
skira; om smör och flottiga ämnen. Fl. (Öb.); 2)
steka. Jtl. Fn. bræđa, v. a. a) smälta; b)
öfverstryka (med beck och tjära), af bráđ, n. (enl.
Egilson, s. 79), f. (enl. Haldorsen, s. 100); fsv.
bradha, v. a. smälta, steka; fe. brædan; n. bræde,
bræa, bræ; d. dial. bræde, bræie, breie, bree, id.;
n. bræsa, v. a. steka, tillaga feta saker; ns.
brâen, steka. (Schambach); braden, braen. (B. W.
B.); braden. (Schütze 1, 144); moes. breen, steka.
(Krim.); fht. prâtan, brâtan. (Graff 3. 284); mht.
braten (briet, gebraten); nht. braten, steka; holl.
braden, id.; ffris. breda, id.; jfr skr. bhridsh,
bryna, steka.
Branka, v. a. 1 steka lätt, bryna. Sk., hl.,
bl. (Freqv.). D. branke.
Bråpanna, f. stekpanna utan fötter. Nk.
Bräapanna. Sm. (Vestbo). Fsv. bradhapanna,
f. Sv. Järt. Post. s. 5. S.F.S. 2, ; fe.
brædingpanne, brædpanne; fd. bradpande; holl.
braadpan; nht. bratpfanne, id:
Brädå, f. uppkokt grädde med salt uti. Fl.
(Öb.); begagnas som sofvel till kall gröt.
Bräkk’, v. a. (ipf. -kä), 1) smälta, skira.
”Bräkk smörä”, smälta smöret. Vb..; 2) torka
tunnbröd i ugnen. Nb.,vb. Brääkk. Jtl.
Bräsa, brässa, v. a. 1 steka, sjuda i smör,
flott. Sm. (Vestbo). Brässa, 1) brunsteka i
stekpanna., Nk.;. 2 ) laga mat, enkannerligen
kräslig. Ög. (Östkind). N. bræsa; jfr gr.
βράζειν, sjuda, koka; frans. brasser, v. a.
brygga.
Bräsla, v. a. 1 med varmt vatten sörpa
ihop till boskapen. Dl. (Elfd., Våmh.), hj.
Bräslbytta, f. ett ämbar, i hvilket blandas
hackelse, mjöl och salt m. m. att dermed stilla
kreaturen. Dl. (Elfd., Mora, Våmh.).
Bräsler, brässel, n. sörpe: löf, höboss,
småfoder, hvarpå varmt vatten slås. Dl.
(Tuna, Våmh., Ohre).
BRÄGA (ipf. bräged), v. n. röra sig, skymta.
”Äd brägär fe ogum”, säges t. ex. då man håller
på att svimma. Om man under en varm och
klar sommardag ser emot föremål, så synes det
liksom något litet smått rörde sig vid föremålet.
”Äd bräger wid rogardn”, det röres, skymtar vid
gärdesgården. Dl. (Elfd., Mora). Jfr brågå.
BRÄGDÄ, v. n. brås, artas. G. Jfr fn. <i>bregđa
(brá, brugđit), v. a. a) nectere; b) loco movere;
c) mutare, hvarvid anmärkes följande talesätt:
”hönd bregðr á venju”, manus ad consuetudinem
trahitur, cui quisque studio se addixit, eo natura
duce trahitur, quod cui in usu est, id facere amat.
Njáls Saga, 78, 1; ”honum bregðr til ættar”, han
brår på slägten. Gudmundar Drápa, stroph. 7.
(Egils. 77). ”Brå honum til moðor sinna”, han
bråddes på sin mor. Agrip., s. 378. S. brå 3.
BRÄGGA, s. brugga.
BRÄJA, v. a. bryta skäfvorna på lin, då det
skall skäktas. Hs. (Bjur.). Bay., schwab., swz.
brechen, v. a. (ipf. chte), frangere linum.
(Schmeller 1, 245). S. briota.
BRÄJDA, v. a. vrida. G. Jfr fn. bregđa.
Bridå (pl. -dur), f. vriden halm kring
gafvelstängerna på halmtak. S. G.
BRÄJE, n. oväsen, oro. Hs. (Bj.). Jfr fn.
bræđi, f. häftig vrede; fsv. bræþi, f. id. VML, af
braþer, adj. bråd.
BRÄKA, v. n. 1 1) stå bredt med benen; 2)
tala oanständigt, skrytsamt. Sdm. Bräkas, v. d.
sitta med vidt uppsperrade ben. Fl. (Öb.).
Bräkbyx, m. skräflande, skrytande
mansperson. Sdm.
BRÄKARE, bräkkare, s. bråkare
BRÄKAS, bräkter, s. bräkä.
BRÄKEN, m. ormbunke: Pteris aquilina. Vb.,
vg.,hl.,sk. Brägen, bräge, id. Sk. Bräkne, id. Hl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0091.html
