- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
56

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BRO ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Bróttfälling, m. 1) som har fallandesot.
Sm.; 2) usling, stackare; okvädinsord. Vg.; 3)
brottslig människa, förhärdad, djefvulsk
menniska. Kl.,fl.(Nl.). Enligt allmänna folktron
ansågs den epileptiske besatt af den onda anden.
Fsv. brutfællinger, m. (S.F.S. 4, 205: 6, 120);
fd. brotfællijng, m. som har fallandesot. (Henr.
Harpestr. (D.Magaz. Tredje Række 2, 170).

Bróttmögladt, adj. n. bortmögladt,
förderfvadt genom fuktighet. ”Ö’t ir brottmögladt”,
höet är förderfvadt af fuktighet. Dl. (Elfd.).

Bróttslig, adj. bräcklig, sjuklig (af
fallandesot), vanför. Kl. Jfr fht. brödi, (Graff 3. 292),
adj. svag, bräcklig.

BROTT 2, s. briota.

BRUD el. bru (pl. bruer), f. lintott. ”Hörbru,
linbru”. Vg. (Vadsbo); Bru, brua, bruva, brygda,
f. id. Bhl. Brójde, to-brójde, m. id. Sm. Brôjde,
så stor linlock som på en gäng. kan tagas uti
handen för att svingas. Ög. Brua, pl. linlockar. Bl.
(Lister). Brua-get, f. eg. linlocksget; hopvridna
linlockar. Bl. (Ibm.). Brua, f. docka af skäktadt
eller klyftadt lin, i ena ändan sammanknuten i
ett s. k. hufvud, hvarom man håller under
häcklingen. Hl. Bruge, m. totte på spinnrocken. Vl.
Brögd (def. da), f. lin- eller hamptotte. Jtl. D.
dial. brud, bru. ”En brud hør”, en linlock; fn.
brúgdinn, adj. knuten, bunden, af bregda (brá
brugdit),
v. a. knyta, binda.

Brua, v. a. 1 docka (lin) till torkning.
”Brua hör”. Hl. (Värö). D. dial. brude. v. a.
”brude hør”, ɔ: vlokke den op, eller giøre
bruder”.

BRU(D)R (def. brura), f. brud. Jtl.,hj. Brur
el. breur. Vb. Brur, bru. Nk. Braud, bräud. G.
Brójd. Dl. ”Gå som e brur, gå med mycken
värdighet. Jtl. Fsv. bruþ, brudh, f. brud; fn.
brúđr, f. a) sponsa, nova nupta; b) puella, amica,
uxor; c) femina; n. brur, bru, brud, brud; moes.
bruþs, svärdotter: νύμφη fht. brût, prut,
bruot,
brud; bruta, svärdotter: nurus. (Graff 3, 293,
294): mht. brut, brud. (Ben. 1. 273); fsax. brûd;
a) brud; b) maka; nht. braute, brud; holl. bruid,
id.; fe. bryd; a) nympha, sponsa; b) femina, uxor;
c) virgo; e. bride, brud; ffris. ’breid; nfris. breid,
breed;
d. brud, id.; frans. bru, svärdotter; mlat.
brut, bruta, id. (Ducange 1, 790); gael., brideach,
f. ”virgin, bride”; deraf brêideach, ”married
woman”. Hvad ordets härledning vidkommer, har
Bopp fästat uppmärksamhet på skr. praudhâ,
nupta, sponsa. Detta ord praudhâ är part. pass. af
pravah, vehere currum, auferre, och redan det
enkla vah, vehere, uttrycker att hemföra en
hustru; genom praudhâ, den hemförda, utmärkes
alltså domum reductio. Benfey åter förmodar att
skr. prî, att älska, är ordets rot. Jfr Grimm,
wb., 2, 331. I svenska medeltidsskrifter
förekomma följande sammansättningar: brudhahus, n.
brudhus, bröllopshus. J. M. Yrtag. s. 184. Horol. æt.
sap. f. 49. S. Bern. f. 94 v. Cod. A. 27, f. 261.
Tref. tidh. f. 174 v.; brudhasiæng, f. brudsäng.
S.F.N. 4, 390; brudhasanger, m. brudsång,
brudvisa. Spec. Virg. s. 4; brudheliker, adj. brudlig,
hörande till en brud: nuptialis. S.S. 2, 64;
brudkallar, in. pl. män som åtföljde bruden till
brudgummens hus. VML.; brullop, brudlöp, bryþlaup.
bryllaup, (bröþlöpe, bröllöpe, bröllop, brölop).
n.
bröllop. VGL.,SML., GL., S.S. 1, 1. Cod. A. 27
f. 259; brullöpis hus, brødhløpîshus, bryllopshus,
n. bröllopshus. Cod. A. 27, f. 259. St. Rimkr. s,
150; brulløpis folk, n. bröllopsfolk. S.S. 1, 56:
brullöpis klædhe (bröllopis klædhe), n. pl.
bröllopskläder. Cod. A. 27, f. 259; brullöps koster
(brølløpis kostir),
m. a) bröllopsmåltid. S.S. 1.
59. Cod. A. 27, f. 259; b) bröllopskostnad. UL.;
brullöps kostnadher, m. bröllopsmåltid. S.S. 1,
55: bruþ messa, f. brudmessa. GL.; bruþtugha,
bryttugha,
f. brudens medhjelperska. VML., GL.
Några andra fornsvenska ord intagas här nedan.

Brua-fär, f. brudfärd, brudfölje; så kallas
bröllopsgästerne, då de samlade och i förening
med brudparet färdas mellan brudgummens och
brudens föräldrahem. Kl. (Madesjö). Fsv.
bruþfærþ, f. brudens högtidliga afhemtning till
brudgummens hem. VGL., ÖGL.; nht. brautfahrt.

Blinn-bru(d); f. brud som ej bär krona.
V. Dl.

Brua-näbb, s. brudtrammsa.

Brua-stass, m. brudparet och
bröllopsgästerne, då de söndagen näst efter bröllopsdagen
resa till kyrkan, för att, såsom det heter, visa
sig. Nk.,kl.

Brudbrö(d), n. Spiræa filipendula. Ul.

Brude-hóv, m. stort bröllop hos allmogen.
Ög. (Fornås), kl. Fsv. hof, n. a) furstligt hof;
b) gästabud, högtid. S.F.S. 5, 98: ”tha thz hoff
war offner standit”; fn. hóf, n. a) hus, boning;
b) tempel; c) hof, furstligt hof; d) högtidligt
gästabud; mht. hof, m. a) ”umschlossener raum
bei dem hause; b) inbegriff der zu einem gute
gehörigen baulichkeiten; e) hof eines fürsten, die
vonehmen personen an dem hofe; d)
versammlung der fürsten und edlen am hofe zu einer
festlichkeit, zur beratung oder zum gerichte”.
Ben. 1, 699.

Bru(d)e-svenner, m. pl. tvenne ynglingar,
som följa bruden. Le(d)esvenner, m. pl. id. Bl.
(Lister). Brursven, m. marskalk. Vb. N. brursvein.

Bru(d)framma, f. brudens medhjelperska,
ledsagarinna; en som kläder bruden. Hj.,ul.,sdm.
Bruframmä, -a. Mp. Brurframma. Nb., Wormsö.
Breur-framm. Vb. Brudflekka, f. id. Kl. (Tjust).
Fsv. bruþframma, f. brudens medhjelperska.
UL. HL., af frama, v. a. hedra, pryda, t. ex.
”Olafr lèt mik framaz með hringum”, Olaf lät
pryda mig med ringar. Fornm. S. 6, 44, 2; jfr
fsv. fræmd, f. heder, lycka. S.F.S. 6, 1, s. 253.

Bru(d)goms-pilt, m. yngling, som
uppvaktar bruden. Wichterp.

Bru(d)gran, f. Gymnadenia conopsea. Nk.

Brudgomspors, m. Inula Pulicaria. Bl.
(Wahlenb., Fl. Suec).

Bru(d)kerare, m. brudkörare, som kör för
bruden; ”brautfahrer”. Dagö, Wormsö.

Brud-lapp, m. en prydnad som bruden bär.
Dl. (Lima).

Bru(d)leiare, m. brudledare, brudförare;
marskalk vid bröllop. Dagö, Wormsö. Leiare,
ledare, af sv. leda, v. a. föra, ledsaga, (af lida,
v. n. gå; s. lida). Jfr nht. brutleite, f. ”führung
der braut, hochzeit”. Ben. 1, 976.

Brudljus, n. Antirrhinum Linaria. Bl.

Bru(d)låt, m. den march, som uppspelas
vid brudfolkets gång till kyrkan. Mp. S. låt.

Bru(d)mor, f. i. q. brudframma. Wichterp.

Brudmän, m. pl. karlar som åtfölja
brudfolket vid vigseln och vid bröllopsresor. Sm.
(Vestbo). Fsv. bruþmæn, m. pl. män som af
brudgummen sändes för att hemta bruden hem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free