Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BRE ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
v. n. a) brista. Fl. (Öb); b) spricka, mälta; om
frö och frökorn. Vb. Brästa (brast, brusti). Hs.
(Bj.). Fn. bresta (brast, brostit), v. n. 1) cum
fragore rumpi. frangi; 2) sonare, crepare; 3) deficere.
BREST 2. s. brist.
BREV, bröv (pl. -var), n. 1) eg. bref. Sk. Braiv.
Sm.(Vestbo). ”Ge brev på”, på det kraftigaste
försäkra. Ul.; 2) kungörelser. ”Prästen läser
bröven bra”. Sk.,hl. Brojv, bröjv. Bl. Brevera,
pappera, n. pl. kungörelser. Bhl.; 3) ett ark
papper. Sk.,hl.
Brev-sinnt, adj. som kan läsa skrift. Hs.
(Bj.,Db.). N. brevsynt. id.
BRI, Bria, v. a. vrida. Nk.
BRIDÄ (pl. -dur), f. vriden halm kring
gafvelstängerna på halmtak. S. G.
BRIKKA, v. a. 1 vricka. Nk.
BRIK 1, f. flicka. Dls. (Vallbo h.). N. brik,
f. ”en pige, som bruger megen stads”. Holmboe,
(det. norske sprogs væsendtligste ordförråd, s. 379.)
anför detta ord och jemför det med skr. b’râg,
att lysa.
BRIK 2, f. 1) bänk, bänkbräde. Vb.,åm. Brikj
(läs britj, def. britja), f. bänk närmast inom
dörren, vrå vid spisen mellan muren och väggen. Jtl.,
hj. Brik, brig, m. afskrankning mellan taket och
bakugnsmuren i ryggåsstugor. Hl.: 2) hylla, nisch,
krans ofvantill om spisen, afsats eller inmurad
brädhylla öfver spisen, hylla på bakugnsmuren.
Vb.,vl.;dls.,vg.,sm.,hl.; 3) hyllan, som står midt
emot spisen i ryggåsstugorna och hvarpå tennfat
m. m. uppsättas både till nytta och prydnad. Hl.
Fn. brík, f. bräde, skärm; n. brik, f. en kort bänk,
i synnerhet vid sidan af dörren: nht. britsche, brits.
simpelt sängställe i kaserner och vakthus.
Brikträ. n. det träd, hvarpå spishvalfvet
hvilar. Hl.
Fyrbrik, f. hylla ofvan om spisen. Hl. S. fyr.
Pipabrik, f. piphylla. Hl.
BRIK 3, s. brikjat.
BRIKE 1, n. ordnad vedhög, en i ordning lagd
vedhög (”vestabbe”). ”Vea-brike”. Vg, (Elfsb.).
BRIKE 2, n. bekymmer, ledsamhet. Sm. (Vestbo).
Brike å breller, ledsamhet och besvär. ”Ja hade
mykket brike å breller me den saken; ja fikk’en
te’et me brike å breller”. Hl. (Breared). Jfr fn.
brek, n. pl. återupprepade böner (af breka,
begära, ofta begära, ligga öfver någon med böner,
såsom barn pläga. (Fommanna S. 6, 246, var.):
n. brek, återupprepade böner; frans. briguer, v. a.
ifrigt bemöda sig om något; brigue, f. ifrigt och
hemligt bemödande att erhålla något; sp. brega,
gräl, träta. Beträffande breller kan jemföras fn.
brellur. f. pl. förslagenhet, fint. Jfr briket.
BRIKET, adj. n. besvärligt, bullersamt.
”Briket väder”. Åm. Jfr n. brekjen, adj. besvärlig
genom ideliga böner; moes. brikan, v. a. bryta,
kämpa.
BRIKJAT, adj. brokig, brokigt fläckig. Wormsö.
Brik, comm. oxe eller ko, som har hvitt
hufvud med fläckar. Wormsö. Brikja. f. def.
Ibm. Brikje (britje), m. def. id. Nuckö. Vrit.
m. vrikja (vritja), f. def. id. Nuckö, Wi.
BRIKKA, brekka, f. 1) bröst, bringa. Hs.-sk.;
2) öppet, obetäckt bröst. Fl. (Nl.). Bornholm.
brikka, f. bröst; fn. brínga, f. id.
Brikk-stöt. m. stark skuffning för bröstet.
Sdm.
BRIKKA, s. bräkka.
BRILL, m. liten gosse. ”Kan tänkä, han kan
varä le(d) mä, så liten han ä pojkje-brill’n
(pojtje-brill’n)". Vm.,nk. Jfr brims.
BRILLER, tant. pl. glasögon. G.,sk. Brillor. Bhl.
Bryller. Hs.,öl. N. brillur, pl.; d. briller, pl.;
nht. brille, f.; gl. tyska barill, pl. barillen
(Agricola, Sprichwörtcr. Frankf. 1576). Ihre vill
härleda ordet af it. briglia, betsel; men måhända
rättare af berillus, en genomskinlig sten, som i
parmesanska mundarten (enl. Diez) heter brill och
i äldre tyskan parill, brill.
BRIMS, m. ung pojke. Kl. Bröms, pojkbröms,
m. id. Sm. (Uppviddinge). Pimms, m. id. Bl.
Jfr brill, brems.
BRIM-SIGNÄ. v. a. bekräfta ett nöddop;
primsigna. G. Fsv. brimsigna (brymsigna,
brømsigna), v. a. med korstecknet på panna och bröst
teckna den som skulle döpas. (VGL. S.S. 2, 158);
fn. primsigna.
BRIMÖGD, adj. kisande med ögonen. Kl. Jfr
fn. brimi, m. eld.
BRIND (def. brinne, pl. brindär), m. elghanne.
Dl. (Elfd.; äfven i Våmh., men der sällan). Brinn
(def. brinne), m. Jtl. Brinde, breen, m. def. id.
Hj. Lit. bredis, elg; lett. breedis, id. Mesappierne,
ett urgammalt folk i Italien, kallade hjorten brend,
enl. Snidas: ”βρένδον γὰρ ϰαλούσι τὴν ἐλαφον
Μεσαππιοι”. I den fornfrans. djurfäbeln
omtalas brichemer, m. hjort, hvilket ord utan tvifvel
härmed är beslägtadt.
BRINGEBÄR, s. branbär.
BRING-TAMP, m. stångkoppel. G. Af sv.
bringa, f. bröst; s. tamp.
BRINKE, m. brink, kort men brant backe. Sk.
Ns. brink, ”eine steigerung des bodens, eine
vorspringende anhöhe”. (Schambach, 33); fn. bríngr,
m. liten höjd: jfr gael. bruach, f. ”pricipice,
border”; moes. brikan, v. a, bryta.
Brinkhank, m. 1) brinkhake, ett jern
hvarmed lass hindras att löpa tillbaka i backar.
Ög.; 2) ett redskap att sätta under kälkarne
till minskande af farten utför backar.
Brinkhånk, m. id. Sdm. Stängjern, n. Ög. (Lysings,
Memmings h.).
Gatbrink, m. hög kant vid en väg. G.
BRINNA (pr. brid, pl. brinnum, ipf. brann pl.
brunnum, sup. brunni), v. n. brinna. Dl. (Elfd.).
Brinna (pr. brindur, pl. brinne, ipf. brant, pl.
brunnum, sup. brunni). G. Brenne (brann, brönne),
N. Åm.: brinn (brann, brånni), Ume, Bygde,
Löfånger. Lule. Calix; brünn (brann, brönnä),
Skelefte; brünn (brann, bronne), id. Lule. Bränna
(brännde. brännt), 1) v. n. brinna. Vg.,hl.,sk.
2) v. a. a) vidröra; säges då i bollspel man
kastar bollen på en af de medspelande. Ul.,sk.(Ox.).
Pukkla, stikka, v. a. id. Bl.; b) skafva, göra
hudlös: om seldon, som skafver hästen. V. Nk. Jfr
liebränna; 3) talesätt: a) bränna opp slapran
Ordspr., säges α) då man bränner sig vid
drickandet af något hett. Hs. (Db., Bj., Jerfsö); β)
förtala sig, yttra något som borde vara hemligt.
Hs. Bränna opp sleven för sig, tala ut med sig.
id. Hs. (Db.). Bränn opp sleiven, id. Fl. (Öb.):
b) bränna åv, v. a. snäsa. Ul., sdm. Fsv. brinna
(pr. brinder, brender. VGL, ÖGL.; ipf. bran, sup.
brunnit) v, n. brinna: brænna, 1) v. n, brinna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0082.html
