- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
47

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BOR ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


ä int berg”. Hs. (Bj.); 2) giltig, duglig, dugtig,
förträfflig. Vm.,sdm.(Ornö),nk. Börg, id. ”’Ästin
ir börg”, hästen är dugtig. Dl. (Elfd.); 3) hulpen,
beläten, försedd mod. Börg, börj. ”Vadt du
börj?” fick du? (neml. det du ville hafva, eller
låna). ”Jär du börj vä så lite?” är du belåten
med så litet. Vb.; 4) högfärdig, som tycker sig
något vara. Mp. Borg, börg. Jtl. Börg. Dl.
(Mora, Elfd.). Fn. byrgr el. byrgin, borginn, a)
väl försedd, som intet fattas; b) trygg, säker; (jfr
byrgja, v. a. necessaria subministrare); n. byrg,
burg,
adj. stolt, som bröstar sig, gör sig till; fn.
byrgr, m. sjelftillit.

Ejnbörg, adj. ensam mägtig till (något). Jtl.

Giftborg, adj, giftvuxen. Dl.

Oborg, adj. som ingenting förmår. Ul.

Oborja, f. brydsam ställning, vidlyftighet.
”Allri trodde ja ja skulle komma i den obórja”.
V. Dl.

Talborg, adj. som kan tala för sig, har
talförmåga. Hs.,dl. (Elfd.). Talbörg, id. Dl.
(Våmh.). Talberg, id. Hs. (Bj.). Talbarg, id.
Hs. (Alfta). Börgtalun, adj. id. Dl. (Elfd.).

BOR(G)STU(G)A, f. benämndes fordom på
herregården det rum, der de vapenföre tjenarne
samlades, och hvarest äfven gårds- eller
borgstugurätten hölls. På större herregårdar finnes ännu
en ”borstua”, der tröskare och andra arbetare
samlas. Sk.,hl. N. borgstova el. borrstova; d.
borgstue; ns. borgstuuw. (B. W. B.).

BORIKA, m. drucken menniska, fyllehund. Vg.
(D. D.).

BORK, m. kappe. Ul. Burk. Ög. (Enl. Ihre).
Jfr budrik.

BORKA 1) v. a. 1 tigga; 2) slå dank. Nora.(Ihre).

Borka-pojke, m. 1) tiggar-pojke; 2) ung
lätting. Nora bergsl. (Enl. Ihre).

BORRA, v. n. 1 surra; om ljud, t. ex. af
insekter. Sk. (Harjager). Ns. burrn, v. n. flyga med
bullrande ljud (såsom torndyflar, rapphöns); nht.
burren, v. n. surra; om flygande insekter. (Gr.
wb., 2, 546). Jfr burra.

BORR’ UT SÄ (ipf. borrä ut sä), spänna ut
sig, göra sig yfvig; om foglar. Borräs, v. d.
yfvas; om menniskor. ”Hva borras du ätter?”
hvaröfver yfves du? Vb. N. bora seg, växa ut,
slå ut i blad; om korn.

BORRE 1 (pl.-rar), m. kotte af gran och tall.
Fereborre , granborre. Vg.,Ög.—sk. D., ffris.
borre.

BORRE 2, m. 1) svin; lockelseord på svin. Dl.
(Mora); 2) öknamn i den öfre bergslagen på
malmkörare från de i Nerikes ”landsbygd”
belägna socknarne. De kallas äfven enuka-oxar,
emedan bergsmannen med ståndkrage på rocken
hånande benämner slättbons fällkrage för en-uk. V.
Nk. Fn. börgr, m. a) fargalt (S.E. 1, 591, 1);
b) svin. (Fornmanna-Sögur 6, 365); nht. borg, m.
galt; gl. tyska (från 1590) barg, m, svin. (Grimm.,
wb. 1, 1133); holl. barg, va. id.; fht. paruc,
paruh,
m. galt. (Graff 3, 207); nht. dial. barch, m.
id. (Grimm, wb. 1, 1125); e. boar (läs bohr), m.
fargalt, galt.

BORRE 3, m. en stel person. Dl. (Enl. Ihre).

BORSTA SIG, v. d. 1 1) resa sig och stå styft
upp, resa borster; om onda kreatur, såsom svin,
kattor m. fl. Nk.—bl.; 2) bli vred, t. ex. om hund
och katt. Hs.—bl. Borstä säg. Borstäs (ipf.
-äsä), id. Vb.; 3) yfvas, vara stolt, öfverraodig,
stursk. Mp.,hs.,nk. Nht. sich bürsten, setas
attollere, erigere. S. bust.

BORT, præf., som förenad med adjektiver och
adverbier förstärker betydelsen. Deraf borti-galet,
alldeles galet. Dl. (Mora); bortskyldig, adj.
skyldig öfverallt, mycket skyldig. Fl. (Ål).

BORTA, præp. bortom, efter. ”Borta (bordhta)
medagen”, efter middagen. Vb.

BORTARE, bortäre, bortre, adj. comp. den
mera aflägsne; fjärmare. Bortast, adj. superl,
aflägsnast, som är längst borta; den fjärmaste, mest
aflägsne. Bortäste, bortesta, id. Nk.—sk. N.
burtaste, byrlest.

BORTBYTING, m. 1) barn, som anses utbytt
af trollen. Nk.—bl.; 2) elak menniska. Sm.; 3)
döf, blind menniska. Nk.; 4) odugling. Ul.

BORTKLÄDDR, adj. klädd för att gå, fara
bort, klädd i bättre kläder. Nk. Bortklädd, id.
Ög.

BORTKÄLADER, adj. bortskämd, förklemad.
Nk.—bl.

BORT-OM, adv. ”Gå bortom åt sej”, göra sitt
tarf. Ög.

BORTSKYLDIG, s. bort.

BORT-SOREN (1. bórst-soren), adj. som
försvurit sig, menedig. Hs. (Bj.). S. svära.

BORT-ÅT, adv. österut, emot öster. Vg.

BORÅA, v. a. 2 bota, råda bot för; om
sjukdom. Sk.(N.Åsbo,Ing.).

BOS-DEL, m. hemföljd. Ög.

BOSE (pl. -ar), m. 1) djefvul, hin onde. Sm.
(Östra h., enl. L—n); 2) esping. Sm.,bl. Bos,
m. snok. Kl.(Madesjö); 3) hudafdragare, nattman,
rackare. Sdm. (Björkvik), nk.,ög.,vg. Sjelf kallar
han sig häradsmästare, m. Nk.; 4) en i sitt
arbete vårdslös menniska. Ög. (Hammarkinds h.). Jfr
buse.

Bosa-göra, n. något vanhederligt, otäckt
göromål. ”Dä ä ett bosagöra”. Ög. (Ydre).

Bos-ört, f. Solanum Dulcamara. Bl.
(Wahlenb., Fl.Sv.).

BOSKA-JENS, m. lätting, lurifax. Sk. (N.Åsbo,
Onsjö). Ordet synes vara ett af de många
tilläggsord till Jöns, t. ex. dummer-jöns, och
sålunda kunna öfversättas med buskarnes Jöns, ɔ: Jöns,
som ligger bak buskarne eller gömmer sig der.

BOSKAPA, v. n. 1 hushålla, sätta, föra hushåll.
Ög.

BOSS 1, m. tillgjord menniska; ett skällsord.
S.Sk. Lat. bos, oxe, nöt.

BOSS 2, s. bås 1.

BOSSA, bossa på se, s. bås 1.

BOTA, v. a. 1 1) eg. förbättra, hela. Riksspr.; 2)
laga, lappa, flicka. ”Kopparslagaren bota pannan,
så nu tätar ho”. Brukas nästan allm. Böta, böda,
id. Vg.,bhl.—sk.; 3) vedergälla. ”Ja ska’ bota
deg!” Hs. Fn. bæta; fsv. böta; n. bøta; d. bøde;
fht. puozan, lappa, flicka. (Graff 3, 225); mht.
bäezen, id.; nht. bützen, a) hela, bota; b) lappa,
flicka; c) försona.

Bot (pl. böter), f. 1) eg. förbättring, läkedom.
Riksspr.; 2) läkemedel. Fl. (Ingo; i plur.
brukas ordet ej der). Plur. böter, läkemedel.
”Kund ja få naga böter åt gobbn å pojkin min?”
Fl. (Pargas). ”Kan han ej få några böter för
dä?” ”Han ä så förträffeligt våker, han har
levat ve böter länge”. Vg. (Marks h.). Bötter,
f. pl. id. ”Vå(d)ils-kól å modersmjölk ä bra
bötter för utländska eldn” (en hudsjukdom),
Nk.; 3) lapp, klut, lagadt, isydt ställe på


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free