Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BIG ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
BIGÄRNING, s. begärning.
BIHÖVLE, n. bistock, bikupa. Sdm. Bi, n.
apis; hövle. koja, hydda. Jfr hybele.
BIK, n. beck. G. Bikk. Fl. (Nl.). I andra
landskaper bek, beg, bej. Fn. o. n. bik; d. beg;
fht. pech; nht. pech; fe. pic; e. dial. pik; lat. pix.
Bekanste, adj. superl., i uttrycken: bekanste
mörkt, svart. Nk.
Beka-skreva (pl. -ver), f. liten låda, hvari
beck smältes och förvaras. ”Sjön ä lugn å slät
som en bekaskreva”, sjön är spegelklar. Ög.
(Ydre, enl. P. A. Reutersvärd).
Bekhändt, adj. tjufaktig. Ög.
Bekresp, m. becktråd, Vg.,bl.
Bika, v. a. 1 becka, bestryka med beck. G.
Beka. Vb. Fn. o. n. bika; nht. bichen, pichen;
lat. picare, id.
Bikk-luvo, f. becklufva, beckmössa. Fl.
(Ingo).
Bik-tat, m. del af ett beckadt eller tjäradt
tåg. G. S. tåt 3.
BIKKING, m. böckling: Clupea harengus. N.G.
Nht. bicking, bickling, bücking, bückling, böckling;
holl. bocking, id.
BIKKÄL (1. bittjäl), n. notpuls att jaga fisk
med. Vb.,jtl. Jfr sv. pikka, v. a. minutis ictibus
tundere; fht. pichan, angripa (Graff, 3, 324).
BIL 1, n. kort tid,, stund, mellantid. Fl.
(Tenala). Bel. n. Vb.,jtl.,åm.,mp.,dl.,vl. Bäle, n.
def. id. ”Ja ska göra dä vid detta bäle”. Ul.
(Rosl.). Deraf sundagsbilä, n. def. tiden närmare
söndagen; säges då man är i början af veckan.
Fl. (Tenala). Fn. o. n. bil, n. mellantid,
tidsrum; d. dial. bæl, id.; fht. hwîla, en tid, stund;
moes. hveila; e. while; nht. weile, id.; hindost.
باـا,belâ, en tid, en stund; slav. kvila, id;; skr.
velâ, f. tid, mellanrum; bhil, att åtskilja.
BIL 2, m. morbror, farbror. Byl, m. id. Dl.
(Elfd., Mora). Bile, m. id. Dl. (Våmh., Elfd.,
Orsa); t. ex. ”Anders bile”, morbror, [el. farbror]
Anders. Bele, m. id. Dl. (Åsens by i Elfd.).
Bill, m. id. Runö, Wormsö. Jfr nht. böhle, m.
morbror, farbror; böhlenkinder, n. pl. syskonbarn.
(Heinrichs Lex.); sp. abuelo, m. morfar, farfar.
Bilkona, f. morbrors eller farbrors hustru.
Dl. (Våmh.). Bilkunu, f. Dl. (Elfd., Mora,
Orsa). Bilkna, f. Wormsö. Bilka, f. Dl. (Ohre),
Dagö, Nuckö. Bika, f. id. Wi. Jfr kona.
Bilkus-mann, m. Dl. (Ohre).
Gumm-bele, m. farbroder eller morbroder,
som stått fadder åt någon. Dl. (Elfd.). S.
gumme.
BILA, v. a. & n. 1 1) hugga med bila; 2) träla,
arbeta. Sm.,hl. Nht. beilen v. a. securi cædere,
abscindere; mht. billen, hugga, hacka; skr. bhil, klyfva.
BILA, bjäla, v. n. 1 gråta i arghet. Åm. Jfr
nht. billen, bellen, v. n. latrare.
BILADD, s. ladd.
BILARE, n. fåne. G. (F.). Jfr måhända fn.
bila, v. n. att fattas.
BILL, m. 1) vinkel. Deraf änges-bill, m. en
äng, som inneslutes i en vinkel af en å eller sjö.
Vb.,mp.; 2) ett eggjern, bildadt såsom en
vinkel, hvarmed öppnas hål på is. Isbill. Nb.,vb.,
mp. Bild, m. id. Nb. (Calix, Råneå). Fn. bílldr,
m. plogjern, pil, kastspjut.
BILLA, f. litet bo. Getinge-billa, f. getingbo.
Ög.,kl.(Tjust,Stranda). Gjating-billa, f. Nb. (Ö.
Calix). Bylla, f. 1) litet bo. Getingsbylla, f.
getingbo. Fl.(Nl.), Böll, id. Fl.(Nerpes i Öb.);
2) hylsan som innesluter rommen hos fiskar och
kräftor. Rombylla, kräftbylla, f. Fl. (Ingo i Nl.).
Fn. bæli, n. djurkula (af: ból, n, id. Jfr dyll.
BILLEDE, n. beläte, bild. ”Du bär de ad, så
du vällter bå’ altare å billede”, säges till någon
som välter omkull något. Sk. (Ox.). Fn. bílæti,
n.; d. billede, id.; fht. biladi; fe. bilidh, biledhe.
BILLING, comm. 1) tvilling. Nb.,vb.,hs.(Bj.);
2) fönsterluft med två fönster. Hs. (Db.).
Billings-bar(n), n. tvillingsbarn. Hs.(Bj.).
Härledningen oviss. Monne ej nht. bilfinger, m,
en sjette finger; hvilken benämning Grimm ej
vet att härleda, eg. betyder dubbelfinger?
Skulle bi kunna vara samma ord som lat. bis, 2
gånger, i sammans, bi, t. ex. biceps, bicolor,
bifarius, bifidus, bipes?
BILLRA, v. a. 1 rifva i små stycken, förstöra i
små bitar. Sk. (Harj.). Jfr d. bidling, billing, n.
småstycke; fn. bitlíngr, m. munsbit; bila, v. a.
bryta, skada; skr. bhil, att bryta, rifva sönder.
BILLTA, v. n. 1 1) ihärdigt utföra, träget
arbeta på något. ”Ja billtar mä’et”. Ög.,kl. Bellta.
Vg.,sm.; 2) billta på, envisas med att utföra
något, fastän stora svårigheter möta. Ög. (Östkind).
Fn. bella, v. n. vara halsstarrig, envis.
BILLÄ, s. bjor 1.
BILÖPARE, m. en som löper med någon,
blandar sig i andras göromål. Sm. (Sällan
brukl., enl. L—n).
BI-MILLA, mellan byarne. Hs. (Bj.).
BIMMBA, f. liten klocka, bjälla (i hästens
grimma). Hs. (Arbrå). Bimma. Hs. (Bj.,Jerfsö).
Nht. bimmel, f. en liten klart ljudande klocka,
bjälla; bimmeln, v. n. klinga som en liten klocka.
Jfr bingla, bängel.
BI-MORA, f. def. vise. Bi-kunung, m. Runö,
Wormsö.
BIMÖDER, bimödug, adj. belefvad, god. G.
BINDA (pr. bitt, pl. bindum, ipf. batt, bott,
pl. bundum, sup. bundi(t)), v. a. binda. Dl.
Binda (pr. bindur, ipf. bant, pl. bunda, sup.
bundi). G. Binn (ipf. bann, sup. bunni, bunnä,
bönnä). Vb. Bäjnd, id. Nb. (Ö. Cal.). Binga
(bant, bonged), v. a. 1) binda; 2) sticka.
”Binga hóser”. Sk.,hl.,bl. Fn. binda (pr. bind, ipf.
batt el. bant, sup. bundit), id.; n. binda; moes.,
fe. bindan; fht. bintan; mht., nht., holl. binden;
d. binde; e. to bind.
Bind (l. bing), n. strump- och tröjstickning.
”Ta emot bing”, mottaga ull till stickning af
strumpor eller tröjor. Hl.
Binda, f. bindel. Sm. Mht., nht. binde; fht.
binda, f.; pol. binda, id.
Bindan-grein (def.-nen), en vid fot fästad
gren, öfver hvilken nätet hänges medan det
bindes. Fl. (Öarne i Qvarken).
Bindel, m. ett pannband af siden, hörande
till qvinnans högtidsdrägt. V. Dl.
Bindeliv, bingeliv, binjelyv, n. 1) lång
gammalmodig väst af sämskadt skinn, (vanligen med
en rad metallknappar), som går ned öfver
länderna och veka lifvet. Sk. (Oxie,Skytts,Bjäre).
Detta bindeliv slutades förr med en af blånor
uppstoppad valk, kallad pölsa, på hvilken
kortbyxor (”stakkede böjser”) af bockskinn eller
sämskadt skinn hängde. Nicolovius, Skytts h.
22; 2) lifstycke, som fruntimmer nyttja. S.Sk.
Bindsel, m. förstoppning. Bl. Bindsel,
binnelse. Sk. Bindelse. Hl. D. bindsel; n. bindelse, id.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0062.html
