Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- B
- BEJ ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vallflickan vid fäbodarne (eller på ”skogjevall”)
och mottages i brist på den rätte eller vanlige
friaren. Hs, (Hj.).
BEJRESBLA(D), bejebla(d), n. ett bredbladigt
ogräs i rågåkrar. S. Sk.
BEJÄJA, v. a. 1 uträtta. Vg. (Elfsb.).
BEKAJÄ, adj. besvärad, behäftad med,
bekajad. Vb. Wal. cau, v. a. stänga, innesluta, cai,
v. a. tillstoppa. Jfr kvi 2.
BEKANNTING, bekånnting, m. bekant person;
person med hvilken man är bekant eller umgås.
”Dä ä en av mina bekanntingar”. Sk.,bl. Nht.
bekannte, m., f. familiaris.
BEKARE, m. ösekar, tvättfat. Bl. Fn, bikar,
m. bägare; it. bicchiere, skål, bägare; gr. βιϰος,
ett lerkärl.
BEKASSE, adv. färdigt. G. (Ihre).
BEKHÄNDT, beklura, s. bik.
BEKJA, bekie, s. byka.
BEKOMPLI(G), adj. tjenlig, väl passande. Ög.
BEKLÄPPAD, adj. betungad, hindrad. ”Hon
ä så bekläppad me glöttar”. S. Sk. Snörd, adj.
id. Ibm. Jfr kläpp, m. gosse.
BEKRÄNGD, adj. 1) lömsk, illvillig, illistig.
Sk.(Ing.,Ox.); 2) tvär, ovillig. Bl. Jfr nht.
bekränken, v. a. debilitare, violare.
BEKYTTADT, adj. bekymrad, ängslig, orolig.
Kl. Bekyttar. V. Nk.
BEL, belare, belben, belegrann, belsmann, s.
bejla.
BEL, s. bil.
BELA 1) v. n. 1 fattas, fela, brista. Dl.,åm.;
2) v. a. 1 fuska, arbeta illa, bönhasa. N.,hl. Bel
el. bäll (ipf. -llä), id. ”Han bällä fall vä di, men
hä vadht int”, han bjöd väl till, men det vardt
bara fusk. Vb. N. bila, v. n. fela, brista; fn.
bila, v. a. bryta, skada; skr. bhil, att bryta, rifva
sönder.
BELABBA, v. a. i orena, nersöla. Hs.,vg.
Belebba sig, v. r. orena sig. Vg. Belibba, v. n. 1)
smutsa sig; 2) bära sig illa åt, förse sig. Sdm.
Belabbd. adj. sölad, nedsmord. Ög.
Belabbä. Vb.
BELABBA SEJ MED, befatta sig med. Sm.
(Östbo). S. labb.
BELADDA, v. a. 1 öfverlasta med göromål,
betunga. Fn. hlada, v. a; 1) cumulare, in cumulum
congerere; 2) onerare; fht. pihlatan; mht., nht.
beladen, onerare.
BELAGGD, adj. besvärad, hemsökt ”Belaggd
med värk”, besvärad af gikt. Hl. Ordet brukas i
Sv. Bib. Ebr 5: 2, ”belagd med svaghet”. Fsv.
belæggia, v. a. omgifva.
BELÉ, v. a. 2 1) eg. gäckande le åt någon; 2)
narra, förleda. Ög.
BELE, n. träget arbete. Ög. N.: bella, ”udståe
noget, holde det ud”.
BELERA, v. a. vid bedyrande: ”Belera me!”
sannerligen. Sm. (L—n).
BELEVA, v. n. 1 1) behaga. Sm. (Östbo;
föråldr.); nht belieben; holl. belliven, id.; 2) hända.
Sm. (Östbo).
Beliven, belivsam, adj. belefvad, artig. G.
BELEVAD, adj. språksam. Stor i mund, id.
Dls. Egentl, som har levnadsvett (Syr. 32: 3);
ns. belevet. (Richey, Id. Hamb. 12); holl. beleefd.
(af lefva, v. n. vivere), bene moratus, qui cum
aliis vivere novit.
BELIBBA, s. belabba,
BELI(D)A, v. a. tala illa om någon, baktala.
”Han har så möet å belia om folk”; brukas
endast i infinitivns. N.Hl., Jfr nht. beleiden, v. a.
förolämpa; fht. leidón; nht. beleidigen, id.
BELI-HUND, m. dålig, gemen menniska;
skymford. Fl. (Nyl.). Af fn. belja, f. ko och hund,
canis; betyder således eg. vallhund, till skillnad
frän gårdshund, som hölls i större heder. Jfr
bällhong (bälg).
BELJA, v. n. 1 1) vråla, ryta, böla; om
fäkreatur. Kl. <i>Bälja, bölja.<i> Hl. Bälja. ”Kritura bälja”.
Sm. (Östbo), bhl., dis. "Den koen, som bäljar,
får nåed, men den som tier får inte”. Ordspr. Sk.
(Harj., Ing.). Bäli (ipf.-ljä). Vb.,jtl. Baula.
Nuckö, Wormsö, Dagö. Böula, beöl. Wi., Ru.
Bála. Hs., vg. Baulä, vråla, tjuta. G.; 2) tjuta
med gråt, högljudt gråta; säges mest om barn.
Bälja. Bhl. (Elfs.). Bälj. Fl.(Öb.). Böla. ”Hva
böler du för, gräbbe”. Sk.,bl. Fsv. bælia,
vråla; fn. baula, belja; n. baula, belja; fe. bellan; e.
bellow; med. lat. baulare; jfr fn. belja, f. ko. S.
böl 1.
Bajl, baul, vajl; n. tjut, gråt. G.
Bajla, v. n. 1 skrika och ropa efter någon.
S.G.
BELJE, s. bälla.
BELLTA, s. billta.
BELUN, belunsam, s. bälla.
BELUKKSA, v. a. 1 bedraga, lura, narra. Hs.,
sdm.,nk.,—sk. Nht. belugsen, beluxen, v. a.
bedraga (af belugen, aspicere).
BEMSED, adj. hafvande; om qvinnor. Sk.
(Frosta, Lugg.). Jfr pims.
BEN 1, n. fot. ”De träskona passa inte mina
ben”. Sk. (Vemm.).
Bena, v. n. 1 gå eller springa hastigt, skynda
åstad. ”Hór ska du bena hän?” Sk;
BEN 2 (n. bent), adj. grof; om tråd och
spånad. ”Garnet ä bent spunnet”. Sk.(Harj.,Bjäre),
hl.,bl., (Lister).
BEN 3, n. redskap; don. Bain, id.;,
förekommer i flera sammansättningar: eld-ben, eld-don;
i(d)-ben, fiskredskap; nyst-bain, nystfot;
ski(d)-ben, i. q. ski(d); vävben, redskap som hörer till
en väfstol. Vb. N. beine, m. redskap, verktyg;
jfr fn. beina, v. a. hjelpa, göra färdig; beini, m.
hjelp; n. beina, v. n. hjelpa, tjena.
BEN 4, adj. gen. Best, adv. (superl.) genast.
”Go best dajt”. Dl. (Mora, Våmh.). Bien,
(compar. biener, sup. bienäst), adj. gen. ”Äd ir
så bient”. Dl., (Elfd.). Ben el. bäjn (n. bent
el. bäjnt), id. Jtl. Bent, adv. gent. ”Gå bent”.
Dl. (Våmh., Elfd.). Fn. beinn, adj. rak,
snörrätt; n. bein, id.
Bena, v. a. rikta. ”Ben min byssun”, rikta
med bössan. Dl. (Våmh.). Fn. beina, v. a.
dirigere.
BENA AV, v. a. 1 afplocka (fisk af garn). Bl.
BEN-BRÄKKA, f. en sjukdom hos fäkreatur,
då benen blifva sköra och bräckas itu. S.Sk.
BENBRÖ(D), n. bröd af ben och sädesmjöl.
Vl. (Elfd.).
BENDA, v. n. 1 besa; säges då boskapen om
sommaren, ansatt af bromsar, springer hit och
dit med svansen högt i vädret. Fl. (Nl.). Jfr fn.
benda, v. a. spänna ut, böja, och torde måhända
i anledning af den spända svansen, hafva blifvit
användt äfven om kreatur; bending, f. 1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0058.html
