- Project Runeberg -  Svenskt dialektlexikon : ordbok öfver svenska allmogespråket /
20

(1862-1867) [MARC] Author: Johan Ernst Rietz - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - BAK ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bak-sätt, s. framm-sätt.

Bak·tunger, adj. tung i bakersta änden )(
framm·tung. Om vagn. Nk., vm., hs.
Baka-tong el. bak·tong, Vb. N. baktung.

Bak-vatten, n. det (i en utskuren flodbrädd)
tillbaka strömmande vattnet. Mp.

Bak·vards el. bak-vart, s. varda.

Bak·vinn, 1) adv. baklänges. Dl. (EIfd.); 2)
f. dans, der man dansar baklänges. Dl. (Lima).
Bak vinna, f. Hs. (Db.).

Bak-år, f. åra, som hör lill bakrodden. Norrl.
Bak-åra, f. Vg. N. bakår. Jfr år 3.

Bassa, v. a. 1 drifva baklänges, i synnerhet
nötkreatur. S. Sk.

En-bak, m. större eneggad knif. Kl. E-bak,
m. Vg.

Flat·bak, m. en som har liten gump. Vm.

BAKA, v. a. 1 1) (såsom i riksspr.) grädda,
medelst inverkan af stark värme gifva stadighet
åt något som bakas. Baga el. bage, Sk. Baka
(ipf. bakte, sup. bakt), Götal.; 2) lägga varmt
grötomslag på något sjukt ställe af kroppen. ”Baka
mä kryddor”. Götal. Baga, Sk.; 3) med hett
vatten och enris rengöra träkärl. ”Baka tunnor”;
4) slå, prygla. Vg. Baka seg, v. r. värma sig.
”Baka sej i sola”, badda sig i solen. Dls. Fn.
baka, v. a. uppvärma. Heimskringla II, 122; b)
baka (bröd); fsv. baka, baka; n. baka, a)
uppvärma, upphetta, b) belägga med varma omslag;
c) baka; fht. pachan, bachan, torrere, coquere;
nht. backen; holl. bakken; d. bage; d. d. bake (Kok);
fe. bacan; c. bake, baka; ns. sich bakern, värma
sig; skr. pac (patsch), koka, bringa till mognad.

Bakare, m. 1) bagare. Vg. Bakara, m.
Kl. (S. Möre); 2) gjuten stekpanna med låga
kanter; pannkaksplåt. Vg. Fsv. bakari; n.
bakar; d. bager.

Bake-bulle, m. smakebröd då man bakar. Sm.

Bake-kaka, f. 1) smakebröd då man bakar.
Sm.; 2) en kaka, som pigan, hvilken bakar,
skall hafva. Äfven skrape-kaka, f. och är den
sista som bakas af den öfverblifna och
hopskrapade degen. Föräldrar säga om deras sista barn:
”dä va en skrape-kaka (el. bake-kaka)”. Sm.

Bak·fjäl (el. bak-fjöl), f. bred, rund
bakspade för tunnbröd. Hs., mp. Baku-fjol, Vb.;
baku-fjöl, Dl.; baku-fil, f. Nb. Jfr fjöl, under
fela 2,

Bakster, n. bak, allt hvad på en gång
bakas. Hl. Bakkster, Vg. (Mark); bakst, -en,
m. Vb. Fn., n. bakstr, m.; d. d. bagster; d.
bægt.

Bak·tavla, f. lågt och bredt bakbord. Kl.
(S. Möre).

Baku-brö, n. nybakadt tunnbröd, som gifves
att smaka, profva. Nb.,vb.

Baku-kavel, m. brödkafvel (att baka ut
tunnbröd innan det lägges i ugnen). Ö. Dl.

Baku-käling el. baku-käling, f. qvinna som
hjelper till att baka bröd. Nb.,vb.
Bákke-käling. N. Åm.

Baku-spilja, f. brödspade; en tre alnar lång
i änden hvässad stake, hvarmed brödet uttages
ur ugnen. Ö. Dl. Brö-stikka, f. V. Dl.
(Malung); baku-spjäl, baku-spjälk, f. Vb. Jfr spili.

Baku·stor, m. rund bakkäpp att skjuta
tunnbrödet in i ugnen, Ö. Dl., hj. Baku-stör, m.
Dl. (Ohre). Jfr staur.

Baku·tykkla, t. bakspade, hvarmed brödet
uttages ur ugnen. Dl. (Elfd.). Jfr tykkla 1.

Baku·åsen, m. def. rullen, hvarpå
tunnbrödet lindas och inlägges i ugnen. Fl. (Öb.)
Jfr ås.

Bök-spån, -in, m. brödspade, medelst
hvilken brödet införes i ugnen. Fl. (Öb.). Jfr spån.

BAKELSE-BEST, m. ett skällsord. Ög.,sm.
Jfr måhända ns. backbest, ett ting af ovanlig
storlek och tjocklek (Danneil).

BAKKE, m. 1) (såsom i skriftspr.) collis; 2)
golf. Götal.; 3) det ställe vid en gård, der veden
hugges. Vg. Fsv. bakki, m. a) backe; b) brädd
(t. ex. af en flod). UL.; n. bakkje.

Bakka-bkink, m. mindre backe på en väg.
Kl. Bakk brikkä, f. Sdm.

Bakka-häll, f. sluttning i en backe. Kl.
Bakk·hällning, G. N. bakkeheld.

Bakka-knöl, m. liten brant backe. Kl.

Bakka-rad, f. mindre ås, bestående af
mindre kullar. Nk. Jfr rad 3.

Bakka-rast, f. hviloställe i långa och svåra
backar. V. Nk.

Bakk-bär, n. smultron: Fragaria vesca. Bhl.

Bakke-russ, n. skogshäst. G. Jfr russ.

Bakk-havre, m. Avena pubescens. Nk.

Bakk-humla, f. röllika: Achillæa
millefolium. Ul. m. fl. Jfr galen-tåra.

Bakk-humle, m. brunört: Prunella vulgaris.
Sm. (Vestbo). Jord·humle, m. 1) id. Dl.; 2)
Trifolium agrarium. Sm.

Bakk-krasse, m. Lepidium ruderale. Nk.

Bakk-losta, f. svingel-losta: Schedonorus
tectorum. Nk,

Bakk-lupen, adj. (om häst) som vill
springa, när lasset i en backe skjuter efter. Vm.
Bakk-rännig, Hs. (Norrbo); bakk-ränn, id. Hs.
(Db.,Bj.).

Bakk-ländig, adj. något sluttande; om väg
eller mark. Sdm.

Bakk·ländt, adj. backig; som har många
backar. ”B. trakt”. Hs. (Db., Bj.).

Bakk-skval, n. 1) litet vatten som rinner
nedför en backe; 2) dåligt dricka. Sm. Jfr skval.

Back-staur, m. styttstör i en gärdesgård
öfver en backe. G. (F.)- Jfr staver.

Bakk-tulpan, f. Pulsatilla vulgaris, Willd. Ul.

Bakkug, adj. 1) backig. Hs. Bakku, Vb.;
baketer, bakkier, Kl.,bl.; 2) som i backar är
svår att hålla tillbaka; om häst. Ul.,vm.

Bals·åkers·bakken (Bal·agers·bakken), m.
def. namnet på en backe i Ö. Grefvie socken
af Oxie härad uti Skåne.

Bakk ål, m. orm; skämts. Kl.

Grava-bakke, m. begrafningsplats. N. Åm.
Fsv. grava bakki, m. graf.

Skur-bakke, m. en på tre sidor med höga
kanter försedd träbotten att ligga på vid
skurning. Vg.

BAL (bael el. bäl), f. skida, balja. Sk. Bajl,
f. Bl.; deraf ärta-bäl, f. ärtskida, Sk. Fn., n.
bal, n. balja, skida; nht. balge, f. id.; moes. balgs,
m. säck. Jfr bälga.

BAL el. bäl, t. balja; litet, öppet, aflångt rundt
träkärl att hafva vatten m. m. uti. Deraf toe-bal,
tvättbalja. Sk. Balå, f. balja; så. G.(F.). Nht.
balge; ns. balje; holl. balie; d. balle el. ballie;
n. balje; e. pail. Jfr bälg.

BALA, 1) v. a. 1 bala ner, sammantrycka,
nedtrampa. ”Sängen ä så nerbalad. Bala ner
gräset”. Götal. Äfven bada ner. ”Bada ner
gräset, säden”. Kl.; 2) v. n. rifva, skrapa i mullen;
om höns. Vg.,sm. Bäla sej, Vm. Fn. bæla niđr,
nedtrycka. Jfr bale, sid. 21 a.

Ballsa ner, v. a. 1 trampa ner (gräs o. d.).
”Ni får inte gå å ballsa ner gräset”. Sm., bl.
(Östra h.),

Ballta ner, v. a. 1 i q. ballsa ner. Sk.
(Ox.). D. baltre, boltre.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free