Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- A
- AVE ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Avla, v. a. 1 1) (såsom i lagspr.) förvärfva,
vinna. G., nk., kl.; 2) upparbeta. Vm., nk.;
3) föra eller hafva fram något tungt, hvartill
mycken styrka fordras. ”Avla fram sten,
stókkar, timmer. Stókken ä så stor att han knappt
kan avlas fram”. Vm. Avla te sej, föröka sig,
t. ex. om bind. Kl. (S. Möre). Fsv., fn. afla;
n. avla; d. avle.
Avla sej, v. r. 1 förvärfva sig, ådraga sig,
åsamka sig. ”Han avlar sej mera skuld”. Sk.
Avlare, m. den som förvärfvar, förtjenar.
”En god avlare har en god öjare” (= ödare,
ödeläggare). Ordspr. Bhl. (Elfs.).
Avliger (avlig el. avli), adj. 1) kraftig,
frodig, ymnig, växtlig. ”Han har inte så värst
avliger sä”, han har ej så särdeles frodig säd.
Nk.,ög.,vg.,dls. ”Avlig mat”. Sm., ög. Äblåh,
dugtig, kraftfull. Åland; 2) dugtig, utmärkt.
”Avlier prest”, god predikant. Vg. Fn. öflugr,
öjligr, stark, kraftig; n. avlug.
Avligt, adv. dugtigt, mycket. Vg.
A-VELEN (el. av-velen), adj. motvillig,
ohjelpsam, tvär. Sm.,öl. A-velig, S. Sk. A-villen,
modlös, utledsen. ”Han ä bleen avillen på ad”,
har tröttnat. N. Sk. Jfr viler, sid. 807 a.
A-VELI(G). (∸ᴗᴗ) adj. narraktig. S. Sk.
Jfr sv. apa, f. simia.
AVELS-BRUG, avels-mann, s. avel.
AVEN-TOR, adv. (egentl. afvig Thor) bakfatt,
olyckligt. ”Dä går a. för honom”. Sm. (Tveta).
AVENTORA, v. n. 1 genom spel på tumanna
hand låta slumpen afgöra hvilken skall betala
förtäring o. d. Sdm. Af mht. aventiuren. Ben. 1, 72.
A(V)-FÄRGADT, adj. n. som ej är svart. Bhl.
D. affarvet., brokig.
AV-GUD, m. elak, hård menniska. Sk.,hl.,bl.
N. avgud.
AV-HAGG, s. haggä.
AV-HOVA, adv. utan hof, utan måtta. G. Jfr hov.
AV-HÄLL, m. sluttning, aflopp. ”Vattnet har
ingen a.” Vg. Av-hällog el. åhällog, adj.
sluttande, om mark. Fl. (Nl.); å-hälld, adj. Vg., sm.;
av-hälla, adj. Ul.; av-hällut, adj. n.; av-ländt,
adj. n. G.; å-ländi, adj. id. Ög. Jfr hall 2.
AV-KALL, n. afsägelse (från fastighet). N.
avkall; d. afkald.
AV-KIPPA (el. kippa av), v. a. 1 kränga af,
aftaga (skorna). Sm. S. kippa.
AV-LAGD, p. p. (om en ko) som man ej
mjölkar. ”Kon ä avlagd”. Vm.
AV-LANDS-VÄDER, n. vind från landet. S. G.
Yvvar-lands-vädur, n. G. (F.). N. avlandsvind.
Jfr frålands-vär, väder.
AVLAS ÅT, v. d. 1 äcklas åt. Ög.(Ydre),sm.
AV-LAT, m. oblat. Ul. Åv-läte, n. Vg.;
avlät, m. Vm. Fsv. oflete, oflæti, n. oblat (till den
hel. nattvarden). UL. S. S. 1,164. Sv. Pr. K.
f. 107 v. 108 v., 113. Sv. Pr. L. XX, s. 144;
fn. ofletr, f. pl.; oblata, f.; d. ablat. Jfr övlät.
AV-LID, adj. sluttande, lutande utför. Vg.
(Valla, Kållands h.). Av-li(d), f. sluttande backe, mera
sluttande än and-li(d). Vg., bl. Jfr lid 1.
AV-LITA, a-lit, s. läta 1.
AV-LYSNING, f. tacksägelse efter en död. Vl.
S. ljos.
AV-LÄNDT, s. av-häll.
AV-LÄNNES, adv. afsides liggande; som
ligger illa till; om ställe. Vm. Jfr land.
AV-LÅNGER, adj. 1) aflång; 2) långsam,
tråkig. I senare betydelsen mest i neutrum och
adverbielt. Kl.
AV-LÄTA, v. a. 1) mista. ”Jag har inte te
avläta”, intet det jag kan vara förutan; 2) sälja,
aflåta. Vm.
AV·MÄGTUGUR (el. a-mägtuger), adj. magtlös,
vanmägtig, svag. G. (F.). A-maigta, adj, id.
Sk. (N. Åsbo). D. afmægtig; nht. (Luthers Bibel)
ammechtig; swz. amächtig (Stalder). Jfr omägtu,
sid. 425 a.
AV·RAD (av ra, ar red), m. bete på ängar och
åkrar efter skörden. Sk.,hl.,bl., Avra, m. Sm.
Fsv. afraþ, afræþe, n. a) afrad; b) = avvad. LL.:
d. d. avred; e. dial. averish; fn. afrétt, f. ”fælles
græsgang, hvorpå kvæget slipper løs”. (Fritzner).
Avrads smör, n. smör efter sådant bete.
Sk., bl.
AV-RASKAR, n. pl. afskräden. G. Af rask 2.
AVRENGER, f. pl. hädiska ord, smädeord. Sk.
AV·RÄJTA, v. a. inlära. ”A. en hund”, lära
en hund att göra konster. G. D. afrette; nht.
abrichten.
AV-RÄKEN, adj. (eg. p. p.) som vräkt sig ned
(att sofva). ”Han ligger allt avräken”. G. Jfr räkå.
AV SKAPA, s. skapa.
AV·SKROT, n. skrotmejsel. Kl. (S. Möre). Nht.
abschrote, f.
AV-SKY, f. fruktan, rädsla. ”Han torde ej av
bara avsky att hushonnen skulle bli ond”. Kl.
Nht. abscheu, afsky.
AV·SKÖLOR, av-skörd, s. skjärå.
AV·SLAPP, s. slippa.
AV·STILLNING, s. fär-goa, under giva.
AV-SVÅLA, s. svärd 1.
AV·SÄGA, s. sigja.
AVUNDS·KNUT, m. sjelfgjord knut på en tråd.
Sm.
AVUNDS-TÅTA, s. tåta 3.
A·VUREN,, s. varda.
AVUT-TVÄRT (avum-tvärs, aven tvärt), adv.
tvärsaf. G. Jfr agug.
AV-VÓRST, m. den bäste vörten då man
brygger. Sm. (Östbo). S. vört.
AV·VÅRIG, adj. 1) ovarsam, liknöjd; 2)
oförvägen, djerf. Kl, Jfr vara 1.
AV-VÄJSNINGS-VÄLL1NG, m. eg.
afvisnings·välling; mjölvälling som bjudes sista dagen vid
ett flera dagars bröllop, G. Jfr. wälla.
AV-VÄRAS, v. d. 1 uppföra sig så att det
väcker åtlöje eller särskild uppmärksamhet. Av-vära
f. ett sådant uppförande. Hl. Jfr vara 1.
AVYS (el. a-vyss), n. liten halmknippe, liten
knippe långhalm, halmkärfve. ”Ja to ett avys å
slängde för ögen”. Sk. (Herrestads, Frosta,
Ingelstads, Ljunits, Albo). A-vöst el. a-byss, n. id.
Sk. (kring Cimbrishamn). D. d. buus, halmknippe.
Jfr halm-busa, a-vöjs.
AV-ÄLDER, s. ala 1.
A-VÖJS, n. takskägg (på halmtak). Sk. (Lugg.).
A vókks, n. id. Sk. (Ox.; föråldr.). E. eaves,
takskägg; jfr hoffs.
A-bysse-bor(d), n. 1) takskägg, nedersta
delen af ett halmtak; 2) litet bräde eller ett läkte,
hvarpå takskägget eller nedersta delen af
takhalmen hvilar. Sk. (Tryde, Ullstorp. Ingelstorp
i Ingelstads h.). Avókksa-läkte, n. läkte hvarpå
takskägget hvilar. Sk. (Ox.; föråldr.).
AX, n. (såsom i riksspr.) ax. Ajs, Bl.; äx, n.
Sm. Såsom kollektiv brukas ordet maskulint.
”Axen han ä skjôl”, (alla) axen äro mogna. N. Åm.
Fsv., fn., d. ax; fht. ahir; mht. aher, âr; nht.
ähre; moes. ahs.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:02:05 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dialektl/0047.html
