Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Elfdalen i Dalarne, af läroverksadjunkten
J. E. Vahlström för Uppland, af kyrkoherden
Daniel Danelius, lektor H. Aminson
och metallarbetaren Eriksson för Södermanland,
af friherre G. Djurklou och d:r Herm.
Hofberg för Nerike, af pastor C. Nygren
för norra Vermland, af kontraktsprosten d:r
A. Lignell för Dalsland och södra Vermland,
af d:r C. W. Skarstedt och pastorsadj.
Asklund för Bohuslän, af kammarjunkaren
Leonh. Fr. Rääf för Östergötland, af
lektor Joh. Andersson för Småland, af
läroverksadj. G. V. Sylvander för Kalmar län,
af d:r J. Lidén för Öland, och af ryttmästaren
P. v. Möller för Halland. Den
utförligaste af alla dessa samlingar är den,
som meddelats för Vesterbottniskan af
pastorn, L. K. V. O., Joh. And. Linder. Att
i denna ordbok så många högst märkliga,
hittils obekanta, underrättelser kunnat
framläggas om folkspråket i ultima Thule, hafva
vi uteslutande att tacka denne gamle,
vördnadsvärde och lärde språkforskare, som
der tillbragt en lång lefnad, af alla nordbor
allrabäst är förtrogen med denna munart,
under många år derutur gjort de
noggrannaste anteckningar och aldrig förtröttats
att lemna mig de behöfliga upplysningarne
om sådana i höga norden brukliga ord,
som jag under mina forskningar der sjelf
ej haft tillfälle höra eller om hvilka i ett
eller annat afseende uppgifter och rättelser
varit erforderliga. Näst Linderska
språksamlingarne hafva de utförligaste varit de,
som meddelats af Djurklou, Danelius,
Vahlström, Aminson och Sylvander. Vigtiga
upplysningar om gotländskan hafva välvilligt
lemnats mig af professor C. Säve.
Beträffande svenska munarterna i
Finland, om hvilka språkets vänner här för
första gången erhålla närmare och utförligare
underrättelser, så hafva vi härför att
tacka pastor Jonas Fr. Berg i Ingo för
Ingo- och öfverhufvud Nylands-målet, läraren
vid lärdomsskolan i Gamla Karleby, magister
Alexander Boehm för Österbottniskan
(Gamla Karleby-, Ny Karleby-, Kronoby- och
Pedersöre-munarterna), bibliotheks
amanuensen d:r Sv. Gabr. Elmgren i Helsingfors
och pastor Joh. Jos. Fogelberg i Pargas
för dervarande munart, prosten och
ordensledamoten Frans Petter von Knorring för
Ålandsmålet och pastor C. J. Roos i Replot
för de talrika uppgifterna om österbottniska
dialekterna i Nerpes och på öarne i
Qvarken.
Jag ber att desse herrar, utom ganska
många andra, hvilka så välvilligt bistått
mig vid uppteckningarne af våra munarter,
här täckes mottaga den hjertliga tacksägelse,
som jag är skyldig deras oförtrutna
och otröttneliga biträde.
5. Ordforskning.
Med hänseende till landskapsordens
upplysning och härledning har den grundsats
blifvit följd att belysa ordet, när
det förekommer i våra svenska fornurkunder,
i fornnordiskan, norska och danska
munarter samt beslägtade tungor af den
stora indo-europeiska språkstammen. Någon
torde måhända anse att den språkliga
jemförelsen upptager väl stort utrymme, men
jag önskar i så fall att få fästa uppmärksamhet
derpå, dels, att etymologien enligt
den historiska språkforskningens lagar med
rätta bör anses såsom salt och kryddor för
maten, utan hvilka han ej förekommer i
allmänhet rätt njutbar, dels att det för mig
varit af hufvudsaklig vigt att uppvisa våra
munarters nära och märkliga öfverensstämmelse
med fornsvenska och medelsvenska
tungan samt tydligen ådagalägga, enkannerligen
som det någon gång blifvit draget i
tvifvel, att alldeles samma eller blott i
någon mon olika ord, återfinnas i fornnordiskan
eller norrœnan. Visserligen inträffar
det att ganska många af landskapsmålens
ord icke brukas i våra fornnordiska
urkunder, men jemförelsen med moesogötiskan,
fornhögtyskan, fornengelskan eller andra
uråldriga tungomål visar klarligen att i
sådana fall många af våra munarter mycket
troget bevarat språkarfvet och att flera slika
landskapsord äro af lika hög ålder, som de
gamla ord, hvilka finnas i de äldsta isländska
skinnböckerna samt att svenska språkets
anor sträcka sig långt upp i forntiden.
Vårt kära fäderneslands aflägsenhet,
egendomliga naturförhållanden och den stora
förmonen att vårt land, sedan våra fäder hit
från österlanden invandrat, ej varit, såsom
förhållandet är med så många andra länder
i vår verldsdel, af främmande folkslag, som
der bosatt sig och uppblandat den gamla
tungan, öfversvämmadt, göra att de gamla
språkrötterna och ordformerna här bättre
än i de flesta andra länder kunnat så
märkvärdigt troget bevaras och bibehållas vid
full lifaktighet i den gamla jordmonen.
Deraf framstår såsom en följd, hvarpå jag
genom den språkliga jemförelsen önskat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
